Jag är 27 år och har aldrig haft en partner. Nu börjar de vänner jag har skaffa det och övriga har åtminstonde plan vad de vill göra. Pluggar eller jobbar. Själv har jag ingen ide och har som förlorat de intressen jag haft.
Hatar att vara ensam men känner att jag är det väldigt mycket, känner mig jobbig om jag ringer folk för mycket.
De vänner jag har känns det som att vi glider ifrån varandra och det blir mer och mer kallprat och kanske max att man träffas en gång per år.
Då jag aldrig själv haft en partner eller ens varit kär så känns det inte som det heller kommer ske. Jag känner inte att jag har den känslan i mig, förstår den inte men önskar jag gjorde det. För övrigt ogillar jag intimitet och bara det skulle ju vara ett problem antar jag.
Jag är rädd för att känna mig ensam hela livet. Jag är medveten om att det är mitt ansvar enbart men är så svårt lära känna nya… känner mig typ bara bekväm då jag känner någon väl. Jag vet också att man ibland måste utsätta sig för obekväma saker, har såklart provat detta men utan resultat hittills.
Vill inte att detta ska tas som självömkan och som sagt vet jag att allt ligger på mig själv. Eftersöker väl därför egentligen inga råd men undrar om det finns fler som känner igen sig. Finns det någon som aldrig varit kär men vill vara det? Någon som önskar hen kunde förmå sig kasta sig ut och skaffa nya vänner men har svårt för det? Någon som är helt helt lost i livet och inte kan se en framtid för sig själv?
Dela gärna med er
