Hej
Nu när jag skriver detta inlägget är jag inte full eller nåt liknande utan jag hittade här tänkte skriva o få ut lite om jag inte gör det blir jag tjockare . Jag är 20 år gammal o ensam jag har inga föräldrar, har aldrig varit med i nån förhållande, för jag hade inte haft tid för det, för att jag lämpade alltid för att kunna leva bara. Jag har har varit med om allt ni kan tänka er, kom til Sverige för att trodde jag kan ha framtid men det är aldrig 100% utan det måste alltid vara nån som inte lyckats o jag är en sån. Det har gått 3 år sen jag började söka jobb men fortfarande är jag arbetslös, jag förstår inte vad som är fel alla vill ha personer med erfarenheter hahah vad händer med de som vill börja då? Samma sak som när man söker efter bostad ingen vill hyra ut den till en utländsk person det kanske löser sig om personen är en tjej! Jag svär på allt på vad ni tror det är svårt situation, jag skulle aldrig klaga för det är inte mitt länd men det är svårt, svårare än krossade hjärter eller känsliga problem, ni kanske inte ens anar att vara ensam på det sättet, pratar med mig själv om mig själv även om jag är ute även om folk tycker att jag har blivit galen, det är okej för mig
jag tror det är dags för mig dags att ge upp det räcker för mig nu funderar jag på att hur jag ska avsluta jag har försökt mycket kämpade nycket alltid var någon som förstörde min väg eller jag har kanske fel om det.
Ber om ursäkt för min dålig grammatik har bott här mindre än fem år
