Kan vi inte bli varandras vänner?

Låter bra, jag gillar också när det regnar! Dessutom är det bra för all svamp, den växer bra då 🙂 svampplockning tycker jag mycket om, det är lugnande och älskar att vara ute i skogen

Åååh skulle så gärna vilja lära mig att plocka svamp! Älskar också att vara ute i skogen

Ja det är jättekul och givande men det gäller att känna igen sorterna 😀 hur ser ditt liv ut annars (om det är ok att jag frågar)

Ja, det är väl därför jag inte riktigt vågat mig på det ännu, vore lagom kul att tugga i sig en giftsvamp Har du några favoritsorter att plocka förresten?

Just nu är jag sjukskriven så det händer inte mycket i livet. Försöker ta det dag för dag, jobbar på att få vardagen att gå ihop… är glad för det lilla. Längtar till att få en mer normal vardag, kunna jobba, studera, kanske skaffa en katt eller två. Älskar djur, både vilda och tama, så det är något jag verkligen saknar just nu.

Du då? Hur ser livet ut för dig?

*normalt var faktiskt ett dåligt ordval av mig, ber om ursäkt för det.

(och i ärlighetens namn är jag osäker på om det är uppnåeligt för min del – det blir nog en stor uppförsbacke minst sagt – men det är vad jag vill och hoppas på )

Soppar (Karl-Johan mfl) kantareller, trattkantareller taggsvamp mm allt jag är säker på inte kommer ge mig svåra magsmärtor 🙂

Det är inte fel att ha mål i livet, den stora sorgen är när man vet vad man kan få men att det känns som att det bara inte är möjligt.
jag jobbar, har sambo men är ganska ensam. Det är svårt att bara gå till mataffären ibland, tycker folk tittar på mig konstigt och jag vågar inte möta deras blickar. Skulle vilja vara mer aktiv, gå och träna, gå kvällskurser men jag vågar helt enkelt inte.

Förstår. Kan också tycka att det är otroligt jobbigt att ta sig ut. Jag tror tyvärr att det är lätt att övertolka och feltolka andras signaler när man är rädd – hellre fly en gång för mycket än en gång för lite liksom. Ställer dock till med problem när man är rädd för sådant som egentligen skulle vara bra för en.

Finns det några ställen du trivs bättre på än andra? För mig är det biblioteket och en liten avskild parkbänk där man kan slå sig ner. Visst dyker det upp folk ibland men de sköter oftast sitt eget och det är inte den där stressande horden av folk som det kan vara på ex. en mataffär. Även om man inte pratar med någon direkt så blir det ändå en slags träning i att kunna vara runt andra.

Skulle också vilja träna, gå med i någon studiecirkel och dyl. men är inte heller där än. Tror man får ha lite tålamod med sig själv, låta det ta den tid det tar.

Nu vet jag inte om det finns där du bor, men varje år ordnar Hittaut orientering för allmänheten. Det brukar vara ett roligt sätt att ta sig ut, se nya ställen osv. Här är länken: https://koncept.orientering.se/provapaaktiviteter/hittaut/

Tack för tipsen. Älskar att läsa och biblioteket funkar, men kan också bli jobbigt ibland. Har du något tips för att ta bort stressen av att vara bland okända människor? Min terapeut tipsade mig om att surfa på rädslan, att tänka sig in i den och fokusera på den, iaktta andra människor och händelser runtomkring mig och att fokusera på dem. Det fungerar ibland en liten stund men det är just tröskeln man ska komma över, innan man har vågat sig ut utanför lägenheten.

hur går det för dig? 🙂 Är det jobbigt för dig med sommaren också med det sociala som för mig?

Om vi pratar om att umgås med andra så tycker jag ofta att det kan hjälpa att fokusera på den andra personen. Mår hen bra, behöver hen hjälp med något osv. Desto mer man lyckas ta fokuset ifrån sig själv och sin ångest desto bättre.

För att ta sig ut… jag tycker att hörlurar med någon bra musik kan hjälpa. Ibland tycker jag att det känns det bättre att gömma sig under en huvtröja. Ser säkert sjukt suspekt ut egentligen men whatever works liksom

När jag skrev mycket under en period fick jag tipset att göra lite ”people-watching”. Alltså helt enkelt kika lite på folk, fundera på vilka de är och vart de är påväg. Tycker att det har varit hjälpsamt för den sociala ångesten också, att liksom göra alla ansikten till personer med sina egna liv. Efter ett tag lägger man märke till saker på ett annat sätt: man ser en hund som älskar sin matte över allt annat på jorden, ett par som levt tillsammans så länge att de är helt synkade utan att ens behöva prata med varandra… Man blir lite förälskad i mänskligheten igen.

Blir ångesten ändå väldigt jobbig kan det hjälpa att fokusera på att andas lugnt, hålla något i händerna och fokusera på det eller att tillfälligt lämna en situation för att få en chans att reglera ner ångesten. Jag brukar smita in på en toalett ibland för att bara andas en liten stund. Det viktiga är väl att det fungerar som en kort paus och inte blir ett flyktbeteende. Vatten i ansiktet kan också hjälpa litegrann.

Och sen är det väl den där jobbiga KBT:n. Kanske fråga någon butikspersonal var något ligger, kommentera vädret till någon förbipasserande, berömma någons fina tröja eller vad det nu än kan vara. (I sitt eget tempo givetvis.) Det är väl det absolut svåraste men också det som kan göra störst skillnad i längden 🙂