Jag introducerade min kompis till min gamla kompisgrupp och nu är jag ensam.

[Indigo Nucigy]

Jag trodde det skulle bli kul och awesome att ha alla mina vänner tillsammans men jag ångrar mig så så mycket.

Det var kul i början men sakta men säkert började min kompis och en annan kompis bli mer och mer kompisar och dynamiken i gruppen ändrades. Det i sig själv är jag inte ledsen för, jag menar det är sånt som händer right. Problemet är att dessa kompisar nu blivit väldigt mean girl och kommer med kommentarer och snackar skit etc.  Min kompis som jag varit fantastisk kompis med tidigare har nu kastat bort mig och lagt allt som vi hade tillsammans på en annan person från min gamla kompisgrupp. Hon har även en tendens att trycka ner andra för att lyfta upp en person.

Jag har försökt prata med dem om det och det enda de säger är

“Oh vi menade det inte på det sättet” och sedan är vi tillbaka till ruta ett igen med kommentarer och agerande.

Vi är vuxna och jag är så trött på detta. Vi är mognare är det här right? Tydligen inte.
Jag har distansierat mig totalt. Jag sitter ensam i min lägenhet i min deprission och arbetslöshet och äter mig fet  och vet inte hur jag ska göra. Det har gått ungefär ett halvår sedan jag sist pratade med dem.

<3 Så sorgligt. Hjärtlöst av den här personen att du introducerade henne men nu är det inte hon som ser till att du slipper sitta ensam. Vissa, som hon, förtjänar sannerligen inte vänner, tänker jag. Vad jobbigt det låter också med att skapa hierarkier och trycka ner andra. Usch, tror verkligen att vissa människor inte fungerar alls i grupper och där man ser till att alla mår bra. Låter som att det just är hon som gör den här tidigare gruppen infekterad?

Det finns ingen annan kvar i den gruppen som du kan umgås med på tu man hand?

[Indigo Nucigy]

<3 Tack <3

Jag är så uppgiven då det kommer till dem. Jag hade flera släktingar som gick igenom ganska dramatiska och traumatiska händelser och några som höll på att inte klara sig och ingen av dem frågade hur det var med mig eller hur de hade gått. Jag vet att det är själviskt och att jag inte har någon som helst rätt att känna sånt men efter tio plus år av vänskap så kan jag inte hjälpa att bli ledsen.

Det finns en person men hen arbetar hela tiden och eftersom jag själv är arbetslös så vill jag inte lägga allt på den personen. De är ju också kompisar med de andra så vill inte lägga allt på dem och få dem att känna att det måste välja. Det är det sista jag vill.

Återigen tack för att du skrev. <3

 

[Indigo Nucigy]

Jag orkar inte mer. Allt går åt helvete. Alla i mitt liv säger att jag ska prata med personerna i fråga och jag gör det nu och jag har gjort det flera flera gånger tidigare men det enda som händer är att det är jag som är problemet. Det enda som händer är att allt skiftar tillbaka på mig, min problematik och allt jag gör fel. Jag vill inte förlora flera flera års vänskap men jag är så trött på att alltid vara den som är problemet.

[Green Sajypu]

Det låter mkt som jag (18M) själv varit med om. Och inte just det utan mina gamla vänner bråkade även med mig senare för jag var “problemet” för dom också. Skulle du endast vilja snacka här om det / vänskap eller funkar det att chatta på andra plattformer? Tycker det kanske är lättare att vara i kontakt kanske genom Insta elr Snap.

 

[Indigo Nucigy]

Jag är verkligen ledsen för att du gått igenom samma sak. Det är så tungt och jobbigt att behöva bli syndabocken när personer inte kan resonera vad som pågår utan måste kasta llt på en enda person.
Jag har tyvärr inte någon sociala medier och är “lite” äldre än du (30M) men om du vill prata kan vi alltid prata här. Återigen jag är så ledsen att du behöver gå igenom samma. Det gör verkligen ont och inget man önskar att någon ska behöva känna.