I tåget

Hej, låter som att du är ganska ung? Du är definitivt inte ensam om att känna dig vilsen. Kan känna igen känslan från när min pappa dog när jag var barn. Som om marken försvann under en och all trygghet försvann. Har något särskilt hänt i ditt liv som fått dig att känna så här?  Om du vill berätta såklart. Har du familj? Du skriver att du inte kan hålla fast dig i andra människor. Gissar ju bara men det låter som att du kanske är lite för ”på”? Problemet är väl att många drar sig undan då. Om det är så, så måste du lita på att andra vill ha dig i sina liv utan att du behöver ”klamra”dig fast. Om man fokuserar på och är genuint intresserad och nyfiken på andra, kommer de att gilla en. De flesta gillar att prata om sig själva. Hitta gemensamma intressen, där man inte är så fokuserad på sig själv. Finns det någon hobby du skulle vilja pröva? kan ju vara ett sätt att träffa nya människor förutsättningslöst. Lätt att känna sig annorlunda innan man hittat sin plats i livet, men så är det ju inte. Och definitivt ska du ju inte känna att du är förlorad!

Du skriver väldigt bra, låter som att du har en poetisk ådra!

Hej fina du! Åh, vet inte hur jag ska tacka dig. Ditt svar berörde mig.

Ledsen att höra om din pappa.

Jag tror att det i mitt fall också kan ha att göra med min far, nämligen eftersom han alltid har varit ganska distanserad från oss barn. Jag tror att jag saknat den här naturliga värmen och kärleken i mitt liv, och därför känner mig förlorad.

Jag kanske är lite för på. I alla fall har jag haft problem i relationer till andra människor. Men jag vet inte. Hur märker man om man är för på?

Jag vet inte om jag någonsin är genuint intresserad av andra människor…?

Ja det finns hobbys jag skulle vilja pröva! Tack för idén . Finns hobbys du skulle vilja pröva?

Det stämmer att jag är ganska ung . Och ja, poesi älskar jag.

<3