Hem > Forum > Ensamhet > Hur bryter ni ensamheten? (Speciellt nu!)

Hur bryter ni ensamheten? (Speciellt nu!)

Visar 5 inlägg - 25 till 29 (av 29 totalt)
28
  • Yellow Horaka,

    du är hjärtligt välkommen att skriva till mig :). Vill du också skriva, Pink Gasace? Välkomna till mig allihop så tar vi hand om varann. Min mejl är alltså [email protected]

    Pink Gasace,

    Absolut, tror också instängdheten sitter betydligt djupare än så. Det verkar kulturellt betingat. Har du något land där du uppskattat medmänskligheten extra mycket? Att det känts påtagligt trevligare att möta främlingar i vardagen?

    Minns efter flera resor där jag varit borta länge att jag kände mig lite gränslös när jag kom tillbaka till Sverige. Van vid att småprata med vem som helst i närheten och sedan tvinga mig själv till att absolut inte tilltala en främling. Märkligt det där! Men visst är det en vanesak litegrann? Precis som i småstäder att man lär sig fort att hälsa på t ex samma busschaufför, småprata med personalen på ICA och sedan omställningen när man är tillbaka i Stockholm och absolut inte får ta upp någon extra tid i kassan, utan alla sekunder är viktiga att förvalta väl. Jag kan gilla anonymiteten i storstäder, strosa runt och bli lämnad i fred, inte riskera möta någon man känner och då tvingas småprata. Samtidigt har jag hört att studier visat att man som storstadsbo kan bli förvirrad, det är onaturligt, att titta på så mycket människor men inte få ingå i en flock. Det kan skapa en stressreaktion – man vet inte vem man kan lita på riktigt utan hjärnan tvingas istället gå på högvarv och då att man känner sig enormt ensam pga. det. Visst kan man känna igen sig mycket i den känslan också.

    Red Simyna, jag känner igen det där, från åren jag bott i andra länder. Medmänskligheten är så himla annorlunda. Kul att du bott i Thailand! Vi håller tummarna för någon förändring efter pandemin, men tyvärr tror jag ”stängdheten” sitter djupare än så i Sverige.. Hoppas ni iallafall slipper storstäderna. Stockholm är så fruktansvärt ensamt och deprimerande.

    Vet det kan vara svårt med ”stängdheten”, kan vara så vad gäller djupet. Önskar/hoppas ändå det kan bli bättre, trots det skulle vara djupt. Jag bor i Stockholm, så lider av det du skriver, ensamheten. Kämpar på för mig och för andra, så bra jag kan, för att komma ut ensamheten.

    Känns också konstigt med att inte kunna prata med människor här i storstan, jag bryter nog ändå det då och då för att själv må bättre och vara tillgänglig för andra som både vill och behöver kunna vara mer öppna. Gör ändå med försiktighet för att inte verka för ”onormal” här. Hoppas genom det lilla jag kan göra och gör kan bidra till mer mänskligare/välkomnande klimat här i storstan, på sikt.

    Purple Piruja

    Tack Purple Piruja, kommer skriva, och gör det försiktigt så inte blir för mycket, vill inte förlora den kontakt vi kanske får. Ha en bra vecka!

Visar 5 inlägg - 25 till 29 (av 29 totalt)
28

Du måste vara inloggad för att svara på denna tråd.