HUR ÄLSKAR MAN SIG SJÄLV?

Jag tror jag aldrig har gjort det ATT ÄLSKA MIG SJÄLV. Jag förstår inte hur man älskar sig själv, för jag känner långt inombords att jag inte kan älska någon annan fullt ut innan jag älskar mig själv.  MEN hur gör man? Jag tycker att jag är fin IBLAND och ibland att jag är världens finaste tjej då kan jag stå och kolla mig i spegeln hur länge som helst. Jag tar fina bilder som jag inte kan sluta kolla på för att dom är så fina men ändå är det något som inte stämmer.

När jag ligger hemma och inte gör någonting alls och ser precis ut som jag gör och går och tittar mig i spegeln så ser jag mig på ett annat sätt. Det går inte att förklara. Är det någon som känner igen sig? Jag ser ju ut som jag gör, mina ljusbruna ögonbryn, mina gröna ögon som jag får beröm av , min stora mun som folk är avundsjuka på, inget botox ingeting, en leverfläck under näsan som gör mig till mig, mina små gulliga öron som folk brukar säga, min kropp med kurvor. Naturliga jag. Ibland älskar jag hur jag ser ut men så fort jag tar upp mobilen och ska gå in på sociala medier och råka se någon i den sekunden jag bara är naturlig så försvinner jag. Jag börjar jämföra och klandra ner mig. Så jag bestämde mig att ta bort social medier ett tag, det har nu gått 5 dagar utan något tittande och visst det känns påfrestande att inte ha det men samtidigt skönt att bara få se sig SJÄLV.

Jag vill älska mig själv MEN ÄNDÅ så älskar jag inte mig själv. Och vad det beror på kan jag inte svara riktigt men tror att det ligger en besvikelse inom mig. Till min pappa och till min bror som har tryckt ner mig i alla åren, lagt kommenterar som – sådär kan du inte se ut – du ser ut som en fjortis – ska du se ut sådär – din klocka är fejk – gud va många finnar du har. Jag kan aldrig få höra att jag är fin av dom utan dom ska alltid lägga någon kommentar. Är det för dom själva inte har fått den respekten vad vet jag? Det sägs att om man får andra att må dåligt så mår man oftast dåligt själv.

ÄLSKAR DU DIG SJÄLV?

Det sägs ofta att en inte kan älska andra om en först inte älskar sig själv. Det är ett vackert ordspråk kan tyckas men jag har själv inte så mycket till övers för det. Har växt upp i vad jag vill kalla för ett kärleksfullt hem med mycket kärlek omkring mig men endock finner jag det stört omöjligt att Älska mig själv.

Jag delar känslan av att kärleken till en själv kan svänga upp och ner i intensitet ganska drastiskt. Att älska sig själv blir svårt ibland. Det är i de svåra stunderna viktigt att minnas att det är ok om det är svårt att tycka om sig själv. Det är inte ett misslyckande att inte älska sig själv men det är av egen erfarenhet viktigt att se till vad en gör med känslorna och fråga sig varför.

Observationen om att sociala medier troligen inte hjälper alla gånger är klok! Råder dig att ta tillvara på den. En person påstod en gång att om ett konto på valfri plattform stressar och skapar känslan av att en själve inte räcker till bör en överväga att avfölja för det egna välmåendets skull. Det finns många fantastiska konton på diverse sociala medier. Samtidigt finns det tyvärr också dem vilka varken behöver eller förtjänar få av vår tid och uppmärksamhet.

Lite lösa tankar sådär på kvällen men jag hoppas innerligt att det ger något!

Hej.

Jag känner igen att tycka att jag är fin ena dagen och ful andra dagen. Det kan verkligen sänka självkänslan. Du behöver inte känna att du älskar dig själv helt och hållet. Vi har alla brister. Att försöka bli bättre är ett sätt för mig, och försöka förstå vad som gör att jag känner mig mindre bra. Fokusera på det som är bra istället och jämför dig inte med andra. Berätta för din familj hur det känns eller säg att du känner dig fin med dina kläder. Så att de känner sig dumma istället. Att älska sig själv är nog en känsla som måste växa fram gradvis. Ett steg i taget. När man är ung kan det vara svårt när man inte riktigt kanske vet vem man är än, alltså vad man ska göra i livet. Om du älskar/tycker om det du gör kan det bli enklare.