Hem > Forum > Ensamhet > Hela livet faller ihop

Hela livet faller ihop

Visar 4 inlägg - 1 till 4 (av 4 totalt)
3
  • Jag är en ensamstående mamma med utmattningssyndrom. Har utöver UMS en hel hög andra problem så som återkommande ryggskott, ichas och mer. Jag kan knappt göra någonting. Jag är så trött! Trött på att inte ha någon hjälp i min vardag. Så jävla less på att ha drabbats av all skit just när jag inte har någon sambo som kan stötta mig och avlasta mig. Familjen bor 30 mil bort och jag har en enda vän här som är för upptagen med sitt eget liv för att ha tid att hjälpa mig. Bara när hon själv mår dåligt vill hon komma hit.  Vi pratar hela tiden och allt är bra på den fronten. Men det är den praktiska hjälpen jag behöver. Mat, städ, djur, barn. Det är som att bara ensam hemma med två brutna ben utan rullstol och en massa måsten.

    Jag har en särbo, han är narcissist. Precis vad jag behöver just nu… inte!! Men han är allt jag har. Någon enstaka hjälp med handling eller hund någon gång i veckan är mer än ingenting. Även om jag bett om hjälp i månader. Även om hemmet ser ut som en svinstia och dammtussarna bara växer.

    Jag orkar inte med det här längre! Har tankar som kommer och går om att dö. Inga planer, men jag känner inget hopp längre. Det känns som att jag är dömd att misslyckas. Dömd att ruttna ensam utan en jävel som har tid eller ork eller lust att hjälpa mig.

    Avatar

    Min särbo har oxå narcissistiska drag. Han är deprimerad och har hälsoångest så jag får inte mycket hjälp. Vi träffat när han orkar, typ. Just nu ser jag mest fördelarna med att vara tsm med honom jämfört med total ensamhet.Men många förstår inte det och det är nog mest för att dom har vänner och familj utanför sin relation.Det har inte jag. Om jag hade vänner hade jag träffat dem igår men det blev särbon istället för att vara ensam.Och det var bättre än på länge denna gången! Vi pratade lite och försökte komma framåt med bristerna. Tycker han har ändrats lite nu. Har du sökt boendestöd i kommunen?Låter som du behöver någon. Jobbigt att inte kunna städa. Man mår bättre när det är fint hemma. Känner igen det med folk som bara kommer när det blir problem men sjäv sitter man ensam när man har problem. Så orättvist!

    Trådstartaren

    Min särbo har oxå narcissistiska drag. Han är deprimerad och har hälsoångest så jag får inte mycket hjälp. Vi träffat när han orkar, typ. Just nu ser jag mest fördelarna med att vara tsm med honom jämfört med total ensamhet.Men många förstår inte det och det är nog mest för att dom har vänner och familj utanför sin relation.Det har inte jag. Om jag hade vänner hade jag träffat dem igår men det blev särbon istället för att vara ensam.Och det var bättre än på länge denna gången! Vi pratade lite och försökte komma framåt med bristerna. Tycker han har ändrats lite nu. Har du sökt boendestöd i kommunen?Låter som du behöver någon. Jobbigt att inte kunna städa. Man mår bättre när det är fint hemma. Känner igen det med folk som bara kommer när det blir problem men sjäv sitter man ensam när man har problem. Så orättvist!

     

    Jag har kontaktat kommunen för ett personligt ombud som kanske kan hjälpa mig i såna frågor och andra kontakter som tar sån enorm energi ifrån mig att ens tänka på eftersom jag stressar över precis allting. Ett personligt ombud kanske kan hjälpa mig söka boendestöd, hemtjänst eller vad det nu blir för mig med tillfällig sjukdom. Eftersom jag har barn så känns det jätteviktigt. Och även kanske kan hjälpa mig bråka med vården som jag aldrig får hjälp utav fastän det gått över ett halvår i väntan på att få komma till rätt ställe.

    Jag ska träffa min rehabkoordinator idag. Hon som t.om skrev fel i min journal att min arbetsplats var en praktikplats.

    Jag hatar att leva så här. Jag verkligen hatar mitt liv. Jag brukade tycka om den mamman jag var men jag gör inte det längre, för jag bara snäser och är irriterad hela tiden. Orkar aldrig ta med sonen utomhus. Kan inte ens gå till affären. Jag är så trött på allt det här och vill få ett slut. Det verkar som att vad jag än gör så blir det aldrig bättre..

    Avatar

    Vad bra att du kan få ett personligt ombud. Ett halvår låter som onormalt lång tid att vänta när man är sjuk. Du borde kunna få hjälp mycket tidigare. Hoppas du får träffa ombudet snart.

Visar 4 inlägg - 1 till 4 (av 4 totalt)
3

Du måste vara inloggad för att svara på denna tråd.

Vi har gjort en säkerhetsuppdatering på Mind forum som innebär att logga in-förfarandet har ändrats. Du kommer i samband med att du loggar in få ditt lösenord skickat via e-mail.