Jag har brutit med min mamma i omgångar. Främst för att hon alltid fått mig att känna att jag är en börda för henne och om jag någon gång ber henne om en tjänst så låter hon alltid besvärad, hur lite tjänsten än är. Nu har jag inte pratat med henne på två månader och även om jag saknar henne så är det bättre att vara själv än att ha en familj som gör att man mår dåligt. Nu kan jag ju tillägga att jag är så pass gammal att jag klarar mig utmärkt själv och jag har egna barn att ta hand om så helt ensam är jag ju inte.
Om din familj får dig att må dåligt, försök prata med dem i första hand. Fungerar det inte så får du helt enkelt bryta upp för din egen skull. Det behöver ju inte vara ett evighets beslut bara att du inte klarar av en relation i dagsläget, framtiden vet man ju inget om. Jag brukar tänka så här “hade jag accepterat den här behandlingen av en nära vän?”. Om svaret är nej, då hade det inte varit min vän…så är det helt klart en fingervisning på att man tagit mer skit än man ska.
