Helt ärligt vet jag inte vad jag ska göra längre, jag har inga vänner att snacka med, eller någon som vill vara med mig. Jag blir alltid lämnad när jag skaffat vänner, jag är mig själv oså. Men jag vet inte varför folk hatar mig så mycket. Jag hade en kompis jag kunde lita på han var min allra bästavän tills min syster tog honom ifrån mig och nu är han förälskad i henne och jag kan inte lita på honom, för jag vet att han kommer säga de till henne. De gör ont i min själ att bara sitta hemma om dagarna och gråta jag vet inte vad jag ska göra längre, ger upp snart asså.
Känner precis likadant! Även fast jag har människor omkring mig så känns det som att ingen bryr sig, ingen vill lyssna eller förstå. Rädd för att det skall tisslas och tasslas bakom min rygg och så vidare. Men vet du? Jag tror vi är många som känner oss ensamma, kanske på olika sätt. Men det vi har gemensamt är att vi är ensamma tillsammans. Det finns folk som förstår hur man känner och som vill lyssna på en, detta forumet är ett bra exempel på det. Jag förstår precis vad du menar med vad du skriver, jag lever i samma verklighet. Jag hoppas verkligen att allt löser sig för dig och att du slipper känna dig ensam, jag hoppas faktiskt för oss bägge! Tack för att du ville dela med dig i alla fall.
