Han vill att jag skall dö.

Jag har känslan av att min bror väntar på att jag skall försvinna för alltid. Han vet att jag haft självmordstankar förr. I hans ögon duger jag att ta hand om min åldrande mor. Sen känner jag att när hon är borta så förväntar han sig att jag också skall försvinna. Jag har sagt det förr, att det är vad jag vill göra. Jag har ju ingen annan i mitt liv alls. Jag känner ett krav på mig att det skall bli så även de stunder jag själv inte tänker på att göra det. Jag känner att jag förväntas ta livet av mig när mamma dör oavsett om jag vill eller inte vid det tillfället. Han vill bara jag skall försvinna så han slipper hela delen av sin familj. I och för sig så finns ingen annan möjlighet för jag kommer inte att klara ensamheten när mamma är borta.

Men det är jobbigt när jag inser att det är vad han vill. Han ringde upp mig och berättade hur mycket svårare allt skulle bli i takt med att min mamma blir äldre och sjukare. Då bodde han 2 km från där mamma bor och hälsade på kanske en gång i kvartalet. Veckan efteråt fick jag veta att de köpt en tomt och flyttar 5 mil bort. Vi kommer aldrig att se honom igen. Jag har inga vänner, inget liv mer än att ta hand om mamma och det för henne jag fortfarande är kvar. När hon försvinner måste jag också dö. Dels för att det är förväntat av mig och dels för att jag inte kommer att orka leva.

Anonym skrev:

Jag har känslan av att min bror väntar på att jag skall försvinna för alltid. Han vet att jag haft självmordstankar förr. I hans ögon duger jag att ta hand om min åldrande mor. Sen känner jag att när hon är borta så förväntar han sig att jag också skall försvinna. Jag har sagt det förr, att det är vad jag vill göra. Jag har ju ingen annan i mitt liv alls. Jag känner ett krav på mig att det skall bli så även de stunder jag själv inte tänker på att göra det. Jag känner att jag förväntas ta livet av mig när mamma dör oavsett om jag vill eller inte vid det tillfället. Han vill bara jag skall försvinna så han slipper hela delen av sin familj. I och för sig så finns ingen annan möjlighet för jag kommer inte att klara ensamheten när mamma är borta. Men det är jobbigt när jag inser att det är vad han vill. Han ringde upp mig och berättade hur mycket svårare allt skulle bli i takt med att min mamma blir äldre och sjukare. Då bodde han 2 km från där mamma bor och hälsade på kanske en gång i kvartalet. Veckan efteråt fick jag veta att de köpt en tomt och flyttar 5 mil bort. Vi kommer aldrig att se honom igen. Jag har inga vänner, inget liv mer än att ta hand om mamma och det för henne jag fortfarande är kvar. När hon försvinner måste jag också dö. Dels för att det är förväntat av mig och dels för att jag inte kommer att orka leva.

Hej

Jag har känt precis som du gör just nu och tro mig han vet inte hur han ska närma sig själva ångesten du sitter inne med. Du ska inte tro du är ensam om att känna ensamhet och mörka tankar. När jag känner mig nere och det inte går att hitta upp ur det svarta hålet du befinner dig i försöker jag finna några foto som kan få mig att minnas den roliga tiden i mitt liv. Du får försöka att tänka på just nu och finns en del saker som hjälpt mig igenom många svåra stunder t.ex musik riktigt hög musik. Hög musik är som terapi för mig och det ska vara glad musik och när det är högt får hjärnan inte utrymme till att tänka så mycket. Det är ju värt att prova tänker jag , nu vet jag inte hur gammal du är men låter som du är yngre och du bör kanske ha lite positiva foto som du kan titta på med hög musik vad vet jag :). Jag har haft och har med jämna mellanrum mina mörka stunder och vet hur det kan vara men tro mig det finns alltid något att leva för. Världen förtjänar att se dig blomma

Anonym skrev:

Hej Jag har känt precis som du gör just nu och tro mig han vet inte hur han ska närma sig själva ångesten du sitter inne med. Du ska inte tro du är ensam om att känna ensamhet och mörka tankar. När jag känner mig nere och det inte går att hitta upp ur det svarta hålet du befinner dig i försöker jag finna några foto som kan få mig att minnas den roliga tiden i mitt liv. Du får försöka att tänka på just nu och finns en del saker som hjälpt mig igenom många svåra stunder t.ex musik riktigt hög musik. Hög musik är som terapi för mig och det ska vara glad musik och när det är högt får hjärnan inte utrymme till att tänka så mycket. Det är ju värt att prova tänker jag , nu vet jag inte hur gammal du är men låter som du är yngre och du bör kanske ha lite positiva foto som du kan titta på med hög musik vad vet jag :). Jag har haft och har med jämna mellanrum mina mörka stunder och vet hur det kan vara men tro mig det finns alltid något att leva för. Världen förtjänar att se dig blomma

Nej, världen skiter fullständigt i om jag “blommar” eller inte. Livet är inget levande väsen som ser om människor eller ser till deras bästa. Livet är helt enkelt det som pågår mellan födsel och död. När du är död minns någon kanske dig tills de själva är döda och då är du borta som du aldrig funnits. Så nej, livet är definitivt inget levande väsen som bryr sig om människor.

Anonym skrev:

Hej Jag har känt precis som du gör just nu och tro mig han vet inte hur han ska närma sig själva ångesten du sitter inne med. Du ska inte tro du är ensam om att känna ensamhet och mörka tankar. När jag känner mig nere och det inte går att hitta upp ur det svarta hålet du befinner dig i försöker jag finna några foto som kan få mig att minnas den roliga tiden i mitt liv. Du får försöka att tänka på just nu och finns en del saker som hjälpt mig igenom många svåra stunder t.ex musik riktigt hög musik. Hög musik är som terapi för mig och det ska vara glad musik och när det är högt får hjärnan inte utrymme till att tänka så mycket. Det är ju värt att prova tänker jag , nu vet jag inte hur gammal du är men låter som du är yngre och du bör kanske ha lite positiva foto som du kan titta på med hög musik vad vet jag :). Jag har haft och har med jämna mellanrum mina mörka stunder och vet hur det kan vara men tro mig det finns alltid något att leva för. Världen förtjänar att se dig blomma

Tydligen får jag inte länka till min blogg där jag uttryckt precis mina känslor. Så jag får göra det kort här:
Jag fyller 48 och är alltså inte ung. Min bror uttryckte att han trodde att min far var i helvetet (han är inte ens kristen) någon dag efter att min far dött. Jag tog oerhört illa vid mig.

Han bryr sig inte om min mor utan jag är tvingad att ta hand om henne. Vid ett tillfälle när jag inte klarade av att hantera ekonomin och bad om hjälp så tvingade han mig att fortsätta ha hand om mammas ekonomi då han hotade med att inte bry sig om hon med sina cigarettinköp och svindyra inköp på en varubuss som kom till henne en dag i veckan, m.m satte sig själv på gatan. Kort sagt han bryr sig inte om min mor.

Jag har uttryckt för honom att jag planerat i framtiden att jag inte kommer att leva när båda mina föräldrar är borta. Min mamma är 78 i dag med svår KOL och röker. Jag tror att han kommer att dra fram det när min mamma dött. En förväntan på att jag också skall lämna så han slipper oss alla. Min bror har gjort en klassresa från ganska enkla förhållande till chefspositioner och att ha en syster med autism passar inte in i hans image. Jag är övertygad om att han kommer att påminna mig om att jag ville ta livet av mig när min mamma dör. Det finns väldigt lite tvivel om den saken. Jag är övertygad om att han vill bli av med mig.

 

 

Dessutom är mycket störd över att jag har lite kontakt med mina brorsbarn. Jag var där under hela deras uppväxt. Passade bra som barnvakt medan han studerade, senare hans fru flyttade till annan ort och studerade medan jag hjälpte till med barnen. När jag påtalat det nyligen ryckte han bara på axlarna, det var inget som kunde tillgodoräknas mig nu när mitt liv är svårt.

Jag är inte värd mer än en kackerlacka i hans värld. När vår mor har lämnat kommer han att se till att jag krossas totalt, såvida jag inte hinner fly först.

Jag har också autism (Asperger). Jag känner igen mig i att inte vilja leva när föräldrarna är borta. Känns helt omöjligt. Jag är vuxen och avskyr det.

Hursomhelst ska du veta att du visst är värdefull!! Ditt liv är också värdefullt även om din bror eventuellt tycker annat. Kanske han inte är någon bra person för dig att ha i ditt liv. För du är fortfarande värd ett bra liv. Det är ditt och ingen annans. Det spelar ingen roll vad någon annan förväntar sig. Du ska göra det DU vill.