Jag tror jag förstår hur du menar och känner. Jag har tänkt likadant och känner likadant.
Jag behöver hjälp med att orka ta mig igenom dagarna ibland och jag tänker att jag kan inte vara ensam om att känna så, det måste finnas fler som känner så.
Ibland behöver man mer än att bara “prata av sig”, vissa tillfällen krävs något större och kraftfullare.
Man behöver någon i ens närhet som inte är rädd för att livet kan kännas.
Skulle uppskatta ha någon som vågar se åt ens håll fast man kan må helvete ibland, någon som vågar gå fram till ens sängkant och dra upp en när man är som svagast.
Jag skulle gärna ge tillbaka och få någon annan att orka när den personen är i sitt svagaste tillstånd, jag vet hur viktigt det kan vara och tom avgörande att någon vågar bry sig, vågar agera, vågar göra, det kan verkligen göra skillnad!
Har också tänkt att det skulle kunna behövas att man faktiskt bor kollektivt ett tag som du säger, att man finns där ett längre tag till den andra orkar igen, ibland är det tungt att vara ensam och ändå orka med att ta sig upp, göra mat till sig osv när allt känns meningslöst, hade gärna haft någon som vågar komma så nära en och hade gärna givit tillbaka detta sätt att hantera dessa stunder på.
