Grupp för ensamna

Du får jättegärna chatta med mig när du vill. Jag är så livrädd för att mista min sambo. Jag har bara honom. Hör av dig om du vill!

Hej! Moderator här. Prata med varandra när ni vill inom det här forumet.

Hej!
Det är jobbigt att känna sig ensam. Om du har något intresse för något så kan du ju engagera dig i en förening för det. Då blir det både intressant och du kan hitta nya vänner. Annars finns det ju volontär verksamhet inom t.ex Röda korset och Stadsmissionen. Där kan man både göra en bra insats och på så sätt känns sig värdefull och träffa nya vänner. Det brukar också finnas olika träffpunkter i storstäderna sök på nätet. Hoppas du hittar något.

kram

Jag känner så mycket igen det ni skriver. Jag känner mig oerhört ensam och har inga vänner kvar. Jag har bipolär 2 och kraftiga svängningar vilket har gjort att mina vänner som jag hade inte vill ha något med att göra när jag har betett mig så illa. Jag är sjukskriven och klarar knappt att ta mig hemifrån. Att åka buss eller tåg är uteslutet. Ibland frågar jag mig själv vad är det för mening egentligen. Att jag är bara till belastning. Jag har en son och en dotter. Min son har jag förlorat. Han vill inte prata med mig alls. Bor ganska nära min dotter. Men hur mycket ska jag lägga på henne? Helst skulle jag vilja att vi pratade varje dag och att hon ska ha sten koll på mitt må ende. Jag har enormt stort bekräftelse behov från henne. Att hon ska se mig och förstå mig hela tiden. Vilket inte funkar. Hon jobbar 12 timmar per dag och är singel med sina två barn. Och hon själv har OCD och Borderline. Hon upplever att jag sätter för stor press på henne vilket gör mig oerhört besviken på mig själv. Därför är jag här. Hitta utåt. Någon som känner igen?

Det finns Fountainhouse, har du varit där? Fountainhouse.se

Jag är i ett förhållandet men ändå känner mig intellektuellt och ideologiskt ensam. Jag uppskattar min tid i ensamhet, men jag saknar ändå den stödjande närvaron av någon som verkligen förstår mina tankar. Någon som tänker nästan likadant som jag, som kan uppmuntra och inspirera mig, och som jag kan göra detsamma för. Jag längtar efter de där djupa samtalen där vi kan ha olika åsikter, diskutera och utvecklas tillsammans.

Jag har alltid varit en högmotiverad person, full av passion för rättvisa, konst, filosofi och att göra gott i världen. Dessa saker har tidigare gett mitt liv riktning och mening. Men nu känns det som om den gnistan har falnat. Jag vet inte längre vad jag brinner för, och det skrämmer mig. Jag saknar även någon som delar mina passioner, någon som förstår varför dessa saker betyder så mycket för mig. Någon som jag kan dela min entusiasm med. Det är en ensam känsla, att inte ha någon att dela sina djupaste intressen och drivkrafter med.

Jag känner mig också så otroligt ensam. Tungt.

Tungt att se alla andras fina vänskaper när man själv inte passar in nånstans. Jag har försökt skapa nya vänskapsband men lyckas aldrig hela vägen.

Hej Får jag fråga vilka dina rättvise-frågor och passioner är?

Hej! Jag relaterar oerhört mycket till det du beskriver. Jag skriver gärna privat till dig om det går bra? Jag blev precis medlem här och vet inte hur detta forum fungerar riktigt än.