Grupp för ensamma
-
Avregistrerad användareJag befinner mig i princip i samma sits som du. Alla mina vänner skaffar pojk/flickvänner, reser och gör allt sånt som man ”bör” göra i tonåren medan jag spenderar all min tid till att vara hemma och tycka synd om mig själv. Precis som du har (eller snarare hade) jag massvis med ”vänner” och bekanta men ingen finns riktigt ”där” för en på riktigt. Synd att du bor så långt bort, annars kanske vi skulle kunnat umgås//tjej 18 år från Sthlm.
Hej! Jag känner igen mig i din situation. Har på sista tiden börjat känna mig alltmer isolerad. Det ser så lätt ut för andra att vara sociala och klicka med folk var och varannan dag, men hur jag än försöker hittar jag inte min plats eller sammanhang. Har nästan bara ytliga relationer och är i desperat behov av att ha någon jag kan prata med om sådant som jag tycker är viktigt. Är också tjej från Stockholm och är snart 18 (kris). Om du vill skriva eller träffas eller vad som gör jag det gärna. Känns inte som att jag kommer kunna få ut mer av människorna i min nuvarande bekantskapskrets och är verkligen piss att känna sig ensam.
Avregistrerad användareTack för att du svarade! och tack för alla peppande ord! Jag skulle väl beskriva mig som en ganska stark kvinna egentligen och allt det du talar om med små drömmar i taget osv är helt rätt! Jag har börjat om många gånger och haft flera drömmar men pga min huvudvärk har jag fått ge upp dem. Jag fyller faktiskt 32 men skämdes lite för att säga det när jag är så dum i huvudet och har vänt mig till droger i den åldern. Borde veta bättre. Jag har alltid lyckats ta mig upp på benen igen men denna gången verkar det väldigt svårt. Jag blev utförsäkrad på min 30 årsdag och har kämpat mot försäkringskassan sedan dess och hamnat mellan stolarna. Det plus alla som får barn, gifter sig, har vänner och åker på festivaler och allt man ser på internet har faktiskt knäckt mig denna gången. Att röka gör det lättare att stå ut ensamheten hela dagarna och kvällarna. Det gör det inte lika outhärdligt och jag tänker inte på att jag är ensam. Jag känner dessutom att jag har inget att förlora, ja mig själv då. Men jag gör ju ingen nytta i samhället precis. Jag är faktiskt inte alltid såhär nere, känner att jag vill poängtera det. Jag tar mig ut på dagarna till och från, jag har en syster och en kompis men båda har barn och familj. Jag försöker ofta vara glad och visar inte att jag är ledsen, det kommer när jag kommer hem. Jag har suttit själv hela helgen, skit kul , scrollat igenom instagram tusen grr och sett hur folk grillar, badar med sina barn eller festar med sina kompisgäng, jag erkänner jag är avendsjuk, jag vill också ha det så. Men det är helt enkelt skit svårt att lära känna nya människor. och just nu är rökat min ”räddning” jag vill dock verkligen inte fastna i det! jag är smart nog att fatta att det inte är bra. Men samtidigt vad har det för betydelse jag har ju inget liv direkt ändå för tillfället. Visst det är inte kört att träffa någon ny kille, men jag hatar tinder och det kommer ju inte precis någon att knackar på dörren, sen känner jag mig så sönder just nu att jag inte vet hur jag ska presentera mig själv för en ny kille, liksom hej jag har inget jobb röker hasch och går på soc och kronisk spänningshuvudvärk typ, wohoo vilket kap. jaja det är väl bara att bita ihop och försöka ta sig upp för ännu en uppförsbacke. Man är ju inte ensam, tragiskt nog, det verkar vara många som mår dåligt i vårat avlånga land, och många som är ensamma. frågan är hur man ska lösa det! kärlek till er alla här inne!
Hej! jag kände verkligen igen mig i din text, kunde i princip varit jag som skrivit den (enda skillnaden att jag använder alkohol istället för hasch)…. jag är i samma ålder som dig och singel. Det kändes väldigt befriande att läsa din text, log lite för mig själv när jag läste om att du hatar tinder och det här med att man kollar insta/olika sociala medier 1000ggr/dag (vilket leder till att man mår ännu mer dåligt för man ser allt det roliga som andra gör), det är verkligen jag i ett nötskal! jag hatar helger och jag hatar måndagar på jobbet när folk frågar vad man gjort i helgen… jag får ångest av att tänka på nyår och liknande högtider, eftersom det är då det blir så tydligt vilka som har ett socialt umgänge och vilka som inte har det.
Jag skulle gärna vilja komma i kontakt med dig på något sätt. vart i sverige bor du..? //tjej i sthlm.
Avregistrerad användareHej
Jag har varit ensam alldeles för länge, så jag provar min lycka här.
Jag är sjukpensionär pga en whiplashskada, jag har även ADD (ev autism), lättare social ångest, lättare/måttlig depression. Jag är introvert/Infj och högkänslig. Jag är väldigt privat av mig, så jag kan ha lite svårt att öppna upp mig.
Jag har (tyvärr) inga barn, men blir med valp den 24/11. Då kommer jag att kunna ta mig ut mer, nåt jag inte har gjort speciellt mycket sedan min förra hund dog för två månader sedan.
Jag lever i social isolering och har varit utan vänner i 10 år. Mina dagar går ut på att sitta hemma och glo på tv eller surfa på nätet. Jag saknar någon att hitta på saker med, vare sig det är att gå på bio, ta en fika eller promenera på stan.
Jag söker 1-2 vänner och/eller en pojkvän. Enklast är det om DU bor i Stockholms län, då jag vill träffas…..men det skulle kanske funka om du bor någon annanstans oxå.
Linda, Märsta, 37 år
Avregistrerad användareHej. Detta är ett försök att bidra och hjälpa andra att hjälpa sig själva. Alla kan läsa, javisst men vi kan skapa förutsättning för möten för ensamma människor. Man kan fejka namn men ort är bra att vara ärlig med om man vill hitta andra att umgås med oavsett ålder eller kön. Blir man några kan man säga tid och plats där man ska mötas. Är någon ensam oavsett kön så prata här eller så kan jag gärna ses på fik. Inga mer ofrivilligt ensamma om jag får bestämma! Jag har inget att skämmas för, och inte du heller ! Jan Borås här. 40+
Jag är oerhört ensam. Mår oftast inte alls bra i en jobbig situation. Möter bara myndighet o sjukvård. Sällan privatpersoner. Fint initiativ.
Kvinna Malmö
Avregistrerad användareFörst och främst är jag glad att jag hittade er tråd om ensamhet och fastän den har varit väldigt stilla ett bra tag nu så gör jag ändå ett försök att ta kontakt.
Hur gick det med att starta chatgrupper osv? Jag ses gärna och tar en fika samtidigt som man kan snacka om allt och inget, bara ha lite sällskap – även om det är corona-tider just nu behöver man ju kunna vara social – men på avstånd förstås.Anders, 44, Borås
Hej, ensamheten verkar vara något som jag delar med många. Vilket kan göra att det känns lite lättare. Jag är hemma mkt. därav kanske känner av känslan av att vara ensam kommer oftare. Har barn som jag träffar på helgerna. Är egentligen alldeles för sällskapssjuk för att ha så mycket ”egen” tid. Det är i alla fall en liten tröst att inte vara ensam. //43 år Stockholm
Hej, oj vad länge sen någon skrev här. Ser du också skrev för lika länge, vet inte om det här blir bra, men vågar chansa.
Stämmer att många delar ensamheten, bra du verkade då du skrev ändå inte vara helt ensam då du hade barn som ni sågs på helgerna.
Jag har barn var annan vecka som separerad, och jag bor i Stockholm, men hittar liksom inte ut ur ensamheten när jag inte är med barnen. Vet inte hur jag ska träffa någon som också gärna vill träffa mig. Därför jag skriver här, kanske någon möjlighet någon svarar.
Erik 54 år, Stockholm
Först och främst är jag glad att jag hittade er tråd om ensamhet och fastän den har varit väldigt stilla ett bra tag nu så gör jag ändå ett försök att ta kontakt. Hur gick det med att starta chatgrupper osv? Jag ses gärna och tar en fika samtidigt som man kan snacka om allt och inget, bara ha lite sällskap – även om det är corona-tider just nu behöver man ju kunna vara social – men på avstånd förstås. Anders, 44, Borås
Hej, bra initiativ och bra tanke, hoppas du får svar. Precis skrivit också och hoppas på svar. Tyvärr svårt för oss att träffas för vi bor en bit ifrån varandra. Men chatt känner inget fysiskt avstånd. /Erik, 54, Stockholm
Hej, hittade er tråd då jag precis kommit hit, och glad jag ändå hittade den, men verkar ha varit ett bra tag sedan någon skrev, även om ett inlägg kom nyligen (3 dagar sedan), kanske blir lite liv igen.
Delar väl också ensamheten, som så många andra gör, ännu mer idag med Corona. Ändå har jag en del kring mig då jag har ett jobb och har två barn, var annan vecka, och några vänner jag ser ibland.
Enmsamhet kan man ju känna fast man inte är ensam, har någon sagt, och jag delar denna tanke.
Samtidigt tror jag att jag också kan dela Jans tanke, gruppens trådskapare.
“Ingen är ensam om man skriver här. Tillsammans är trådens vackraste ord…”Jag vet ju inte heller så bra hur man skaffar vänner när man är vuxen, tycker verkar svårt.
Kanske kan hitta ett svar här, jag hoppas, men försöker också leta annat håll också.Att träffas skulle vara skoj men känns här i Stockholm som är svårt, för man känner sig så anonym när man inte redan har vänner. Sen för mig spelar ingen roll att få vänner vilket kön man är, men lika knepigt om man frågar någon av motsatta könet, för då tros det vara en date, så är det inte, för mig.
Men, skulle såklart vara glad bara få en chatt här också, men också okej träffas, snacka över en fika.
Erik, 54 år, Stockholm
Hej på er!
Vilken underbar grupp för oss som känner oss ensamma! ❤️
Ett tips skulle kunna vara att starta ett zoom möte och så kunna ”träffas” online… Man kan välja att inte ha på kameran och inte heller ljudet om man vill, utan bara chatta… Så kan var och en delta i den grad av bekväm som man känner sig! En person måste skapa ett möte och sen skriver man nog bara länken till mötet här i forumet och så kan man trycka på länken för att komma till mötet på den utsatta tiden. Kanske man behöver ladda ner en app om man är på sin mobil? Har man dator ska det inte behövas tror jag!
Kram Hanna, Göteborg
Avregistrerad användareVilket bra initiativ! Känner mig lite sen med att skriva ett inlägg här, men här kommer den! Känt mig ensam, för det mesta på grund av personlighet och sedan kämpat med social fobi.
T, 28, Göteborg
Bra intiativ. Har haft det väldigt jobbigt med social fobi och ångest. Vilket lett till att jag känner mig väldigt ensam.
Hej på er! Vilken underbar grupp för oss som känner oss ensamma! ❤️ Ett tips skulle kunna vara att starta ett zoom möte och så kunna ”träffas” online… Man kan välja att inte ha på kameran och inte heller ljudet om man vill, utan bara chatta… Så kan var och en delta i den grad av bekväm som man känner sig! En person måste skapa ett möte och sen skriver man nog bara länken till mötet här i forumet och så kan man trycka på länken för att komma till mötet på den utsatta tiden. Kanske man behöver ladda ner en app om man är på sin mobil? Har man dator ska det inte behövas tror jag! Kram Hanna, Göteborg
Här måste jag tyvärr gå in och skriva samma sak som jag gjort på annan plats i forumet alldeles nyss. En viktig princip för Minds forum är anonymiteten, därför är användarnamnen automatgenererade. Det är problematiskt att bryta anonymiteten av många anledningar, bland annat kan man ångra sig efteråt och då kan det bli väldigt svårt att fortsätta dela med sig av sina erfarenheter.
Även om man startar ett zoom-möte med förutsättningen att ingen använder kamera och alla har anonyma mailadresser, så är det svårt att säkerställa att det hålls.
Hoppas att ni förstår att detta endast är av omtanke om forumets användare.
Bästa hälsningar
MIND Moderator
Du måste vara inloggad för att svara på denna tråd.