Grupp för ensamma

Skönt med stunder av lycka. Såg min första kärlek på Facebook igår,och mitt hjärta rörde sig på ett så härligt sätt igen 🙂

Helsingborgare igen till helgen.

 

Finns det ingen chattfunktion på denna hemsida?

Det verkar inte som det tyvärr. Jag har gått och funderat över om jag skulle starta en grupp på exempelvis facebook, där vi kan antingen skriva med nya och anonyma konton, eller för de som vågar, med sina offentliga konton. Ifall intresset finns så är jag gärna administratör för gruppen och startar den så fort det önskas.

Jag känner mig ofta ensam, och tenderar att fastna på forumet ett flertal gånger om dagen. Men det hjälper mig långt ifrån alltid och jag tror att en mer riktad kanal för ensamma skulle hjälpa mig mer.

Hur känner och tänker ni om saken?
Jag kommer spendera hela söndagen antingen i eller nära mitt hem, så hoppas kunna svara er snabbt ifall ni skriver.

 

 

Är själv ensam många gånger…eller snarare nästan alltid själv. Frånskild och inne i en smutsig vårdnadstvist. Lägg där till depressions- och ångestproblematik med en allt mer växande social ångest så jag blir mer och mer isolerad i tillvaron.

Är 35 år och bor i Norrköping

Ursäkta alla lätt jag inte svarat. Jag har inget facebook men riktad kanal absolut.. Bra initiativ Purple med flera.

 

Gillar hur du/ni tänker

Hur går det för er i gruppen? Du från göteborg är ju nära mig. Ska vi ta en kaffe en dag som passar?  Nyfiken att höra din historia och redo att ge råd i de fall jag kan ge några 🙂

Ni alla här är oerhört modiga som skriber. Det är en bra egenskap ni alla har. Sträck på ryggen!

Hej,

Helg och vemodet sveper in. Ensamheten blir så påtaglig. Veckorna rullar på bra. Det är så svårt att hitta balansen. Men kanske är det det som livet går ut på? Att hitta den.

Hade varit toppen med en chatt här. Känner mig inte bekväm med att ses på riktigt, men tack för erbjudandet Green Jufofa!

Jo jag känner igen ensamheten. Alla tycks ha sitt “fantastiska” liv i sällskap.

Men är det så? Jag tror att de verkliga hjältarna finns här som vågar kliva fram och säga jag är ensam.

Jag har suttit själv ikväll och andra kvällar.  Funderar vad jag själv kan/vill göra. Buggkurs kanske.

Men anledningen till denna tråden är att jag läste om en kille jag ännu hoppas hitta i en annan tråd här. Han hade inget.. Men gav bort sitt enda skydd i livet, en gran i skogen. Inget hem ingen som saknade honom inget jobb ingenting..

Det hjälper mig att veta jag har tak över huvudet och jag har er modiga hjältar dom skriver här och här hoppet att få hjälpa den kille jag nu berättat om.

Vi har varandra, det ger mig styrka ! Tack!!

Jag känner ingen mig i det du skriver. Livet blev inte som jag tänkt mig heller. Jag träffade någon, fick barn, köpte hus och levde ett liv, men inte det liv jag ville. Nu har jag tagit tag i det och brutit upp men är otroligt ensam och har ångest. Vissa dagar är verkligen för tunga för att bära.

Robin 40 Örebro

quote quote=6323]Livet har inte blivit som jag tänkt. Länge var jag nöjd med vad jag uppnått trots hinder på vägen. Men nu växer bara ensamheten mer och mer. De flesta i min ålder är i familjelivet. Jag känner mig som en iakttagare, att jag inte deltar i det riktiga livet. Försöker desperat hitta någon via dejting men varje gång slutar det i katastrof. Varje gång förstår jag ingenting. Kanske kan det här vara en hjälp på vägen? Göteborg, 36[/quote]

Förstår att det måste kännas ensamt. Och även om du vet att du följer ditt hjärta måste ju stark tvivel och ångest komma upp, kanske just i de situationer där du länge inte behövt vara ensam.

Som att komma hem till en tom lägenhet/hus. Men jag tror det är viktigt att låta det ta tid, låta känslorna komma. Vara ledsen. Försöka acceptera att det är såhär just nu men att det kommer bli bättre. Det bli bättre, inte nu men om ett tag.

Tack Robin för ditt inlägg, vi får kämpa vidare, skriv gärna nån mer gång!

/Karin, 36 Göteborg

 

Jag känner ingen mig i det du skriver. Livet blev inte som jag tänkt mig heller. Jag träffade någon, fick barn, köpte hus och levde ett liv, men inte det liv jag ville. Nu har jag tagit tag i det och brutit upp men är otroligt ensam och har ångest. Vissa dagar är verkligen för tunga för att bära.

Robin 40 Örebro

Bra beskrivet Robin. Vi alla har olika syn och erfarenheter,men vi delar samma ensamhet.

Tillsammans här har vi skapat en bra början. Jag i Borås, vi har ju människor i sthlm Landskrona Gbg och Örebro..helsingborg osv.. ju mer vi växer eller finns här desto mindre påtvingad ensamhet.

 

Bra skrivet Karin!

 

Hej, ensamheten verkar vara något som jag delar med många. Vilket kan göra att det känns lite lättare. Jag är hemma mkt. därav kanske känner av känslan av att vara ensam kommer oftare. Har barn som jag träffar på helgerna. Är egentligen alldeles för sällskapssjuk för att ha så mycket “egen” tid. Det är i alla fall en liten tröst att inte vara ensam.

//43 år Stockholm