Men kära du. Jag anar inget om dig, men får en kännsla av att du verkligen sträcker ut en hand och vill ha hjälp? Du är ensam i Stockholm, och du kan ringa till olika ställen där det finns hjälp att få. Psykiatrin, vårdcentral, jourhavande präst, osv. Eller en granne. Det är förskräckligt för en medmänniska på “nätet”, att få ta del av det du skriver. Att du vill mixtra med mediciner och ta’ ditt liv.
Du är INTE ensam! Du är i en svacka i livet. Där hamnar alla nångång. Själv är jag djupt deprimerad, men ensam i det, precis som du. Däremot har jag inga självmordstankar, och försöker att vara så positiv så möjligt. Sorgen finns där oavsett, men jag måste leva med den. Om du verkligen vill ha hjälp, måste du ta kontakt, det finns ju massor instanser man kan ringa till, där det finns människor som är angagerade och arbetar för att hjälpa och möta sina medmänniskor som känner som du. Jag önskar dig all styrka, och vilja och hopp. Krama lilla kissekatten och börja tycka om dig själv precis som du är. 💖🙏 Nu skall jag plantera chilifrön, för det är bäst att göra det redan i Januari. De små plantorna sen ger mig lite glädje, när jag lyckas att få dem att växa och bära frukt. 😊🤗🌶️🌶️🌶️Kram från en medmänniska i cyber. 💖🌻
