Får ALDRIG/EVIGT se min f.d. vän gör sååå ONT…

God kväll här på Mind Forumet.

Tydligen förstår du inte mig alls här när jag har i min andra “Tråd”/”skrivit av” mig “här” om s.k. “Paranormala händelser” och mina “fotografiskt minne”/ “bildsekvenser” /”videosekvenser” i mitt proppfulla hjärna av supersnabb information/uppgifter/upplysning som kommer bara till mig på ett nästan telepatiskt sätt…

* ÅTERIGEN i kort beskrivning; Det räckte med att brevet stod i brevhållaren och när jag såg avsändaren på framsidan utan ens rört mig vid detta brevkuvert och såg hela resan från första besöket och hur hennes pappa skulle reagera och är en mycket omtänksam far i sina äldre dagar… Jag såg behandlingen och mer därtill…

* Tolka jag dig rätt eller totalt FEL på din senaste fråga i din senaste “Trådinlägg”?

* Nu umgås jag inget alls med henne överhuvudtaget alls pga det var ju återigen hennes dotter som ABSOLUT INTE på några omständigheter att sin mamma i sin ålder skulle umgås med mig som hon upplyste mig i ett mailbrev i Februari månad i år och gick i tusentals små bitar och gråtit sönder mig sååå som jag redan berättat om…

* Har haft idag kontakt via “Mind Chatten” och den Mind Volontären, anonym oavsett kvinna eller man ville att jag skulle få en ärlig chans att få svar på varför denna avvisningen/ratningen låg till grund, alltså; vad är det för fel på mig, är jag så hemskt person/människa etc??? (Det kryllar av frågor i mitt huvud som är obesvarade och för att jag ska komma vidare än begå självmord pga detta etc…)

* Mind Volontären oavsett kvinna eller man ville att jag skulle fråga om man kunde få träffas och få ett ärlig chans till att få höra vad jag har gjort för misstag??? (Så känner jag inombords hela tiden nu.)

* Om inte detta gick skulle jag ta istället direktkontakt fast skicka iväg ett skrivet ( skriva av mig och berätta hur jag mår pga detta och vad gjorde jag för fel…) brev till min f.d. väns dotters adressuppgifter i Stockholm, vågar jag är en helt annan fråga men har ju som sagt redan tänkt denna tanke ifrån min sida(?).

* Fick t.o.m. flera tips/råd men tror mer på att skriva av mig och berätta detta till hennes dotter…

På återseende…

Jag är medveten om din parapsykologiska förmåga men jag undrar om du inte frågar hur ska du kunna skilja det som finns i ditt huvud och det som är verklighet. För hur ska du undvika att bli kallad tokig eller schizofren om du inte kollar med verkligheten att det som du tänker inte är ett barn av din hjärna och inte av dina parapsykologiska förmågas förmåga att uppleva det som finns på riktigt.

För är det på riktigt så kan du ju uttrycka din sympati och är det inte på riktigt så kan du ju slippa en massa orsak till ångest och sorg.

De som jag känner som har parapsykologiska förmågor är ganska noga med att kolla med dem som finns i RW att deras tankar stämmer.

* Du har sååå “RÄTT” här och det är det som är problemet, jag har velat sååå OERHÖRT länge konverserat med min numera f.d. vän om detta i lugn och ro t.ex. hemma hos henne eller på ett någorlunda enskilt café i Stockholm City  eller i min hemkommun etc men fick ju inte ens chansen överhuvudtaget alls???

* Har inte fått någon möjlighet ens att få konversera med min andra goda vän som också är hennes kollega på vårdtjänsten, vi skulle träffas i veckan men hon glömde bort och upptäckte samma dager vi skulle träffas att hon hade chefsmöte med hennes vice verksamhetschef och allt blev inställt och hon var så besviken på sig själv och tyckte verkligen synd om henne på alla möjliga sätt etc…

På återseende…

Ska jag tolka din text som att dessa vänskapsrelationer du har med dessa personer arbetar på sjukhus och att du har en arbetsplatsrelation till dem?

Jag tänker att det finns olika sorters vänner – sådana som man umgås med utanför sitt arbete… sådana som man har arbetsrelationer med och så finns det någon enstaka som man har både en arbetsrelation och en utanför arbetet relation med. Uppfattar jag dig rätt om du skulle velat utveckla dina arbetsrelationer till vänskapsrelationer utanför jobbet?

God Lördags f.m. här på Mind Forumet.

* NEJ, jag arbetar EJ med mina vänner inom vårdsektorn.

* JA, känner vissa underbara människor inom vårdkedjan i korthet.

* NEJ, Du uppfattar mig totalt FEL här i mina livshistorier etc bakåt i tiden fast de närmsta åren fast detta jag lämnat ut här anonymt är under år 2016…

* JA blev kär i Överläkaren utan att ens vågade säga något till henne överhuvudtaget alls pga jag var både lugn och rädd på samma gång när jag träffade henne och var jämt och ständigt RÄDD att bli av med henne som nära god vän och nu har jag iallafall blivit av med henne som jag var sååå fruktansvärt RÄDD för skulle ske/hända även fast jag inte fått säga något till henne om mina känslor för henne plus att jag verkligen försökte vara en ordentlig vän.

* Jag tror att för mig känns livet TOTAL meningslöst om jag aldrig får möjligheten att säga till henne det jag velat sååå länge säga och väljer hellre döden än livet då…

* Känns som jag fått på mig det absolut värsta emotionella fängelsestraff någonsin utan atr jag överhuvudtaget alls brutit mot någon lagparagraf etc… Är fängslad i min egna kropp och mår så djup nere att överdos/hoppa/etc känns som det enda frigörande pga hon förstår INTE hur mycket detta skadat mig i själen min, något fruktansvärt mycket…

* OBS!!! Har inte tänkt göra mig illa f.n. men tanken finns när jag mår urdåligt etc… Men är orolig att den dagen kommer allt närmare snart pga flera olika orsaker / anledningar…

På återseende…

Ja att inte våga säga att man är kär i person för att man är rädd för att bli med hen är väldigt jobbigt. Det är bra att du skriver av dig här för här kan du göra det på ett säkert sätt när du är anonym.

Hur går det med dina kontakter med kyrkan – har du fått någon bra kontakt där än eller är det fortfarande så att du inte får något svar från din församling?

Har det börjat ordna upp sig med din ekonomi så du slipper flytta? Du måste ju försöka hitta någon person som du litar på som kan hjälpa dig att råda upp med dina praktiska problem. För är man i en sorgeprocess så måste man ha någonstans att bo för att inte gå under helt.

KRAM

Godmorgon här på Mind Forumet.

* Börjar med att säga förlåt för inte orkat skicka iväg svar till dig här på Mind Forumet men det har sina orsaker…

* Har haft nu migränanfall två dagar i rad fast igår kväll var det absolut värsta jag upplevt någonsin och var tvungen att ringa 1177 för rådgivning och de starkt rekommendera mig att jag skulle ringa på direkten 112.

* Snälla bli inte arg på mig nu, alltså får jag återkomma när jag mår bättre???

* Har kontakt min husläkare i Stockholm pga ovanstående hälsotillståndsorsak.

På återseende…

Du behöver aldrig be om ursäkt här – det är så forum verkar att det är upp till dig om du skriver …

Vad tråkigt att du har sådan migrån. Hoppas husläkaren kunde hjälpa dig.

Godmorgon här på Mind Forumet.

* Okej, ska tydligen inte få uttrycka mig som jag vill i känslomässigt, är detta också en oskriven “Netettikettsregel” eller???

* Husläkarbesöket, står på f.m. agenda, återstår att se…

På återseende…

Godmorgon här på Mind Forumet.

* Jag känner mig LIVRÄDD idag för jag ska ev. få träffa min väns kollega som jag också är vän med och berätta att livet tar slut i helgen… Orkar inte leva längre…

* Jag känner mig aldrig säker någonsin.

* Hemkommens församling; Rent åt skogen. Vill anmäla till DO, JO, JK…

* Ekonomiska situationen; NEJ. Inte när det gäller Hyresskulden. Ska ihop med min mottagningen med fastighetsägaren ha möte nästa vecka på Onsdag och istället för att medverka på mötet vill jag hellre ligga i en Liksäck… Så LIVRÄDD är jag för detta mötet pga är jätteorolig för AVMÄTNING/AVHYSNING/VRÄKNING…

På återseende…

Bra att du träffar folk – för att prata med folk på riktigt är nog bra för själen. Även om jag tänker att du nog har mer att ge världen ett självmord…

Varför känner du dig inte säker? Är du osäker på vad du ska göra eller för dina inre demoner? Eller uppfattar du att du är förföljd?

I alla dina trådar skriver du om att du inte får vad du behöver från din hemförsamling. Men beskriv lite vad du behöver för mig så att jag förstår?

Ekonomiska situationen; Jag förstår din rädsla men du har ju din mottagning med dig så det kan ju bli ett bra möte då du kanske kan få en avbetalningsplan och rädda din bostad. Jag vet att du är misstänksam mot en godeman men det skulle kunna ta en last från dina axlar ett tag tills du är på fötter igen. Du kan ju själv välja vem som är din godeman och det kan ju vara en person som inte har kopplingar till dina anhöriga eller din bank. Du kan till och med låta kommunen utse någon åt dig som inte har förutfattade meningar om dig och ditt liv.