Ensamheten förtär mig!

Jag vet inte vad jag ska göra..killen har semester med barnen och jag orkar vara hos honom max några timmar i taget Orkar inte hålla fasaden med barnen så ksn inte åka dit varje dag.. Behöver prata med honom (då behöver jag ingen fasad )men går  inte med massa barn runt omkring :/ Därför stannar jag hemma.Jag är helt ensam och pratade med en jag känner som jag träffade när jag var ute idag.Vi pratade lite men så blev det pinsamt tyst när jag sa att jag inte mår toppenbra. Hon pratade bara om jobb och roliga hobbys och jag hade inte ett dyft att kontra med. Så jobbigt!!! Känner mig helt värdelös. Blev pinsam tystnad, kändes som hon bara ville hem, slippa mig.Det bara påminner om varje gång jag vill träffa folk, samma sak händer.. Det GÅR INTE!Känner som man måste ha världens fingertoppskänsla och skratta och visa stort intresse tajma exakt vad hur man ska säga allt Annars blir det tyst och jobbigt och de kommer aldrig höra av sig! Hur gör ni andra som lider av psykisk ohälsa? Har ni vänner och isåf, var träffar ni dom? Vad ska man svara när alla pratar om sina jobb och intressen?När man inte har ngt att komma med…jag blir så uppgiven :/

Låter inte som du är helt ensam då du har barn och kille!

Här har du en kille som är hemma sjuk och firar jul, nyår, midsommar och födelsedagar helt själv senaste 15 åren.

Erbjuder mig att kontakta alla som vill för pepp samtal, hör av dig om du känner för.

[email protected]

Det är inte våra gemensamma  barn. Han är deprimerad så vi kan inte umgås som ett vanligt par, planera för saker är svårt för han mår för dåligt för att genomföra det vi planerat eller glömmer det..jag tycker om honom men vi har inget fungerande förhållande . Han har svårt för att vara ett stöd för mig för han mår för dåligt själv.Vi kan inte bo ihop fast vi varit tsm i 6 år. Men jag vågar inte lämna för då har jag inte en enda människa som hör av sig.Varje gång jag skriver om våran relation menar andra att jag borde göra slut…så jag antar att Det är ensamheten som gör att jag ändå är kvar! Varför har du firat midsommar och jul ensam de 15 senaste åren? Det finns flera platser där man kan umgås med andra på högtider. Kyrkan har julfirande och citypolarna brukar oxå ha aktiviteter på jul, nyår och midsommar. Jag har själv firat med folk jag inte känner, många gånger. Men det har inte gett mig varaktiga vänner.

Vet hur det känns, att vara ensam. Det kan kännas som att alla bara vill dra när man öppnar upp för dem om sin psykiska ohälsa. Men jag hade gärna lyssnat på dig. Det är väll bara att hitta folk med samma intressen som dig så är man inte ensam. Jag har haft svårt för detta, att hitta folk som mig. Men jag är här för att ge dig hopp om att det finns, det är bara väldigt svårt att hitta.

Jag har försökt med lite olika föreningar bla med psykisk ohälsa.Men jag har aldrig känt mig riktigt hemma någonstans.Då jag träffar någon och börjar bekanta mig finns alltid ett krav på att jag ska vara glad. När jag mår dåligt drar de sig undan.Jag brukar försöka hjälpa o stötta när jag märker att personen jag träffar mår dåligt. För mig är det så man gör som medmänniska, iaf på någon nivå.Typ att vilja prata om de behöver det. Själv får jag aldrig ha minsta önskemål om hjälp, då försvinner folk från mig.jag har  fått höra att man måste våga fråga om hjälp. Men jag har slutat med det för alla försvinner när jag gör det. För mig är det en stor förlust att de bara är borta en dag,det är för smärtsamt!