Ensamhet och anorexia

Känner mig fruktansvärt ensam, inte en enda vän och lever med anorexia. Pga min ätstörning har alla lämnat mig. Ingen orkar väl med mig. Finns det någon i samma situation som jag? Ensam utan hjälp och stöd. Dagarna rullar på men i huvudet är det jobbigt.

Hej

jag tror jag förstår hur du känner, jag har också haft anorexi och även bulimi

Ja det är hemskt. Ätstörning och vara så ensam. Ingen och prata med. Är du frisk nu från ätstörningar? Jag har anorexia som jag haft i över 35 år. Ensamheten är svår, då jag vill kunna bolla tankar med någon.

njae jag väger “bra”, men hjärnspökena är kvar.

jag väger mig ofta, och kräks om jag tycker att jag ätit “för mycket”

jag bollar gärna tankar med dig, och förhoppningsvis kanske vi kan hjälpa varandra iaf lite 🙂

berätta gärna lite om dig

Skönt att din vikt är “bra” , men hjärnspöken är hemska och leva med. Det med vågen är svårt, siffror gör mig koko… Men ändå vill jag väga mig ofta med. Jag vet ju att egentligen spelar det ingen roll om jag väger mig 1 eller 30 ggr per dag. Jag är 43 år levt med anorexi sen jag va 8 år, så många många år. Jag har 2 tjejer. Tack vare dom lever jag idag. Hur gammal är du? Hur länge hade du anorexi/bulimi?

jag fyller 27 i år, hade anorexi från 13årsåldern, bulimin är tyvärr något jag startat med nyligen…

jag tycker ofta att ser tjock och ful ut när jag ser mig själv i spegeln lr på bild.

jag pratade med en läkare om min anorexi när jag var i tonåren, då mina föräldrar och vänner började flagga och bli oroliga, men det puckot till läkare jag träffade då hävdade bestämt att “det är bara en fas” som alla tonårstjejer går igenom.

jag var ihop i 15 år med en kille från grundskolan, vi växte upp tillsammans och vi kämpade igenom all, förlovade oss, byggde hus och planerade framtiden, men tyvärr separerade vi för 1 år sen ( dock gemensamt beslut)
och jag vet att jag är ung, men jag vet inte riktigt vad/hur man gör nu, känner mig ensam. har inte några vänner och mina föräldrar har väldigt svårt att förstå mina tankar, – “Det är ju bara att äta”

dagarna fungerar men nätterna är ett helvete…

 

 

Va härligt med barn <3 det är bra att du har något att kämpa för 🙂 hur gamla är dina döttrar?
Vad gör du för att få dagarna att rulla?
Finns det något förutom barnen som hjälper dig att äta och få en bättre syn på dig själv?

 

Mina tjejer är snart 21 år och snart 18 år. Jag är förtidspensionerad pga anorexi och depression. Hemma bara, går ut promenader varje dag. Gör inte mycket mer. jag har ingen kontakt med mina föräldrar, syskon, släkt längre sedan många år tillbaka. Känner igen det där… Bara och äta .. inte så lätt alls. Hört det många gånger. Känner mig samma vid en spegel usch… Även mycket underviktig känner jag mig fet och ful. Jag har varit gift 2 gånger. Separation är tufft. Vad gör du om dagarna? Jag har ingen som hjälper eller kollar mig . Mina tjejer lever jag för.

När jag va yngre hörde jag samma bara en fas…men inte sitter i idag med. Har vart på alla behandlingshem som finns i Sverige. Har du vart på behandlingshem?

jag jobbar som elektriker och tränar.

i övrigt gör jag inte mycket, jobb, träna, ligga i soffan/sängen och glo. ett ganska grått hamsterhjul…

 

om du skulle få hjälp, oavsett om det är professionellt från läkare eller ej skulle du ta den då?
jag vet att när jag började få hjälp och sakta men säkert började gå upp till en normal vikt så tyckte jag att den jobbigaste kommentaren var: gud va kul att se att du äter, eller va bra att du börjat gå upp lite i vikt.

vilket triggade mig att snabbt sluta äta igen eller maniskt träna sönder migsjälv…

hur känner du?

Känner igen de som läkare och andra sa. Nu är du duktig och ätit och ser rundare ut .. hallååå… Det vill jag inte höra. Jag lever sen många år tillbaka på näringsdrycker *ibland*. Har förstört min mage pga långvariga svält tillstånd. Jag kan ej få hjälp av vården mer de har typ slängt ut mig. Jag har kronisk anorexia säger de, kommer aldrig och bli frisk och fri. De tror inte på mig. Jag tränade mycket innan på gym, så de sa tom att jag ej fick va där då jag var där i timmar och många gånger per dag. Idag har jag problem i kroppen pga anorexin. Har förstört den på många sätt. Känner oxå som man lever i ett grått hamsterhjul.

jag är tyvärr inte någon läkare, men kronisk anorexia! my ass! såklart du har lika stor chans att bli frisk som vem som helst, det är kämpigt men det går.

jag har oxå blivit bannad från gymmet…har 3st gymkort så så jag kan variera för att inte bli portad…inte att rekommendera, dessutom onödigt dyrt..

jag körde oxå på näringsdrycksmetoden ett bra tag

känner igen mig i väldigt mycket av det du skriver,…

jag blev väldigt sjuk pga näringsbristen och har väldigt dåliga njurar och lever, tarm, vilket har lett till lite olika typer av operationer, varav en gjorde att jag hade väldigt svårt att behålla mat.
så jag började kräkas av smärtorna och av att kroppen inte kunde ta hand om maten, jag vande mig vid att kräkas, + att jag gick ner i vikt.
så jag såg det som ett winwin, jag kunde äta utan att vara den “onormala” vid bordet, jag vart proffs på att kräkas, och jag gick ner i vikt… kunde ju inte bli bättre.

 

nu i efterhand förstår jag att det är ett sjukt beteende