Ensamhet i livet

[Yellow Bojoto]

Tror forumet är till för att kunna ventilera känslor och tankar fritt.

Så även med upplevelser, erfarenheter.

Mycket handlar nog om att skydda oss.

Och att uppmuntra till att ha modet att vara öppen kring livets upp och ner.

Min tanke vart mer att ”hur intressant är denna tråd för andra”.

Hade varit trevligt även att kunna skriva mer privat.

Hur har du det?

Ah, då förstår jag bättre om vad du menar/syftar på. Har haft lite i åtanke att jag inte velat skriva något som kan provocera någon eller att det blir någon rant om konsten att “tänka positivt” och liknande. Alltså att jag försöker välja mina ord för att minimera risken att någon blir upprörd eller tycker jag förskönar mörker eller dåligt mående osv. Ja det blir nog inte är den mest spännande tråden i världshistorien, men kanske är det trevligt att bara läsa två främmande människors samtal och delade tankar mellan varandra?

Tack, haft en ganska fin dag. Tog precis ett långt, härligt och välbehövligt bad. Extra mysigt i höstmörkret. Är på ganska bra humör.

Hur har din dag varit? Hur känns det inombords?

Det lät förresten roligt med färg som du skrev om tidigare. Är det måleri, bildkonst eller liknande som du gillar att skapa med?

[Yellow Bojoto]

Ja återigen beskriver du som jag tänker.

Det är förståeligt att vi alla kan provoceras  och tolka ord på alla de möjliga sätt.

Det jag tycker är synd det är att vi människor många ggr. ej tar reda på hur vi faktiskt är.

Jag själv kan uppleva att det finns en del som snabbt snappar upp ”mitt språk” och ”mitt uttryck”.

Som är helt trygga i det. Som förstår mig, mina varför, mina skäl och mitt syfte med orden.

Sedan finns även den motsatta sidan. Där krockarna uppstår gällande ”språk” och ”uttryck”.

Jag tycker helst om att få kommunicera ”filterfritt”. Detta då jag tycker om innerlighet och direkthet.

Med det menar jag ej att samtalen är elaka, otrevliga, obehagliga, respektlösa och empatilösa mm.

Tvärtom. Orden ska komma från hjärta, själ och ur respekt och att man bryr sig.

Jag tror att du och jag skulle kunna prata om allt mellan ”ljus och mörker”.

Och det utan att må sämre. Snarare tvärtom. Få ”lätta på trycket”. Finna inspiration. Få fler verktyg att kunna använda vid tuffare perioder. Pepp och boost till att hantera livets väg.

Färg för mig är kopplat tull känsla och humör. Kan ändra en mindre bra dag till en bättre dag med en fin ring, en passande bild på mobilen, byta ljuslyktor i mitt kök, välja färg på handduken efter ett bad (badar dagligen 😃, sammanträffande 😊) osv.

Fotar mycket och ser livet genom foton. Och ofta är det en specifik färgskala som följer en känsla, humöret en dag eller mer.

Inombords är jag sorgsen. Tom och avstängd. Trött. Sorgen finna men tror acceptansen hjälpt mig mycket. Sedan behöver jag även ta hand om min äldre katt. Som idag har väntat extra mycket.

 

Vad märkligt, jag är också väldigt förtjust i färg och att fotografera. Har tom planer på att bli frilansfotograf. För mig är det jätteviktigt att ha ett hem i rätt nyanser. Badlakan, kaffekoppar, färgklickarna i tavlorna på väggarna, växterna måste ha rätt “grön nyans” för annars tycker jag det skaver inom mig. Känns disharmoniskt. Just nu är jag särskilt förtjust i solblekt gul, pistagegrön, vita nyanser som går mot blått mm. Har du några favoritfärger som du föredrar just nu denna höst?

Jag tycker även det låter spännande det du berättar om uttryck och språk. Innerlighet och att lära känna sig själv. Förstår att det är något du tänkt på mycket i livet och sådant brukar alltid vara givande att ta in och lyssna på. Det gör avtryck det du skriver.

Kan relatera lite tror jag till vad jag brukar tänka på, och vad som är “essensen” i mig. Kom då att tänka på en av de finaste komplimangerna jag fått från en nära vän.  Hon har sagt att jag ser andra personer på djupet utan att döma den. Att jag är prestigelös i mötet med en annan person. Hon lade även till att man oftast inte tror det, att det tar tid att förstå att jag har den förmågan att göra det.

Blev så tårögd av de orden för kände mig äntligen så himla förstådd i själen. Säkert så som du känner när dina uttryck och språk blir förstått? Lättnaden. Det är även den uppfattningen jag har om mig själv också, att jag ser andra, men att jag uppfattar det som att gemeneman inte förstår i vilken utsträckning som jag faktiskt ser och lägger märke till – personligheten/själen. Det kan finnas en ambivalens i det, att jag insett att andra inte registrerar det. Och lite att jag undrar ofta om jag ska “avslöja” allt jag ser eller ifall jag ska låtsas som jag inte sett nåt av de riktigt viktiga värdena. Eftersom det kan vara sårbart att ha sett det andra kanske inte riktigt velat visa?

Fint att acceptans hjälper nu i detta. Och att den äldsta katten får sin dos omsorg av dig. Du måste vara oerhört betydelsefull för den nu.

[Yellow Bojoto]

Oj vad lustigt.
Jag känner igen ”disharmoni”.

Har olika porslin som jag använder efter känsla och humör.

När jag har dagar med mycket smärtor, fysiska som själsliga, kan jag ibland ej ha någon färg. Då blir det svart, grått eller möjligen brunt. Och inga smycken alls. Inga dofter på hudcreme. Då vill jag vara ”ren”.

Men vad roligt med idéen som frilansande fotograf. Lycka till!

För mig handlar det om själavård, pepp, överlevnad, att njuta av ”det lilla”,

Många har bett mig göra något kreativt av det. Och har väl spånat lite. Men ”livet”” väg” har krävt annat.

Viist har jag god självinsikt. Märker att det ibland provocerar andra. Då låtsas jag som om jag ej har det. För att minska krockar.

Jag ”ser” oxå andra. Och dem som är bekväma med det (omedvetet som medvetet) lämnar ut sig och öppnat upp sig per automatik.
Och dem är ofta även mottagliga och tacksamma över mina råd, lösningar, tips som kommer automatiskt.
det viktigaste av allt, så verkar dem förstå att jag pratar utifrån egna erfarenheter.
Och att jag är god, vill väl.

Återigen, andra sidan av myntet, dem blir rädda för påverkan och undviker. Dem är  ej där än. Blir provocerade eller projicerar på mig.

Många pratar om kulturkrockar. Dem största kulturkrockarna sker mellan människor i mötet kring personligheter och hur god själv insikt man har.

Jag personligen är trött på att ej ”bli hörd”, och ej ”sedd” för den just jag är.
Båda dessa har följt mig genom livet.

Jag blir ofta missförstådd.

En väninna sa en gång:

-Jag vet vad problemet är för dig:

”Folk är så vana att andra ej säger som det är. Så när du säger som det är så blir du ej trodd.”

Sant! Jag har svårt att ej vara innerlig. Otrivs med ”dravel”. Det behöver finnas någon substans.

Mycket intressant är det med våran dialog här ler. Och den minskar ämnet för denna tråd ”Ensamhet i livet”

Missar nog något i texten. Använder min mobil. Lite liten skärm 😊

Min äldre katt ger mig massor. Och jag hoppas jag kan lindra hennes saknad.

 

Jag gillar också våran tråd mycket redan!!! 🙂

Hoppas du haft en bra dag på jobbet och sedan tillsammans med katten.

Intressant det om behovet av andra färger när man mår sämre. Kan relatera till att vilja vara “ren”.

Är det något speciellt du gillar att fota?

Av någon anledning har jag märkt att mina foton är vinklade så det uppstår en frihetskänsla när man tittar på dem. Jag tror kanske det beror på att jag är så van vid att relatera till att känna sig fångad i negativa känslor eller liknande och där uppskattar se mycket bilder som “öppnar upp” och befriar. Där man kan ta ett extra andetag. Att man känner en mycket stark positiv känsla av att kolla på bilden. Hade jag haft en utställning (en atelje) skulle jag vilja bidra just med det till den här världen, så att säga. Skulle vilja att det var mitt avtryck.

Självinsikt och att bli förstådd är ett himla intressant ämne! För mig går självinsikt ihop mycket med att ha mod kring att lyssna på kritik (syftar på när kritiken är sund och menad till att man ska bli uppmärksam på något som kan vara skadligt för andra) och i det utvecklas. Brukar ge råd till yngre personer att försöka lära känna så många olika personlighetstyper och personer från skilda bakgrunder som möjligt. Detta för att jag tror på att det generellt är så oerhört givande och stimulerande att möta andra. Att man får ett rikare liv och en mer nyanserad värld att navigera i. Kanske är det att våga gå in eventuella kulturkrockar?

Sedan är det givetvis stor skillnad att se andra “hyfsat rätt” och att de känner sig sedda/speglade, men att själv inte uppleva att bli sedd av andra på liknande sätt. Kan verkligen relatera till det. Har du kommit fram där till att om det uppstår en grundläggande förståelse ganska omgående så är det “rätt”? Och uppstår inte det så fort så kanske man kan söka sig vidare? Jag tycker det låter sunt! För man orkar ju kanske inte vara den som är den evigt “seende” i relationer medan den andra förstår knappt en bråkdel av man själv försöker förmedla att vad man är för själ innerst inne?

[Yellow Bojoto]

”Ren” för mig innebär helst ingen doft heller. Och färger som ”ej känns”. Neural. Lugn. Harmoni.

Skulle egentligen vilja ha ett hem i vitt, svart, grått, brunt och trä/beige.
För just den känslan.

Nu har jag istället vitt, svart och trä i grunden.

Men så kör jag en accentfärg. Återkommande accentfärger är orange, gul och grön.
På små detaljer. I tex. köket.

Jag vill förmedla känsla, humör, tanke och att ”se” saker.

Dock är detta mer taget ut mitt perspektiv. Mer som bilddagbok. Eller som jag tidigare nämnt, mitt pepp till att ”överleva” livets gång.

Skulle vilja fara ut mer och fota mer utomhus. Men i det behöver jag nog ha sällskap. Tror jag får mer ut av det i sällskapet av en annan. Blir lixom en grej av det.

Ditt avtryck är fint som du vill lämna.

Mitt är egentligen liknande. Att människor ska se pepp och hopp och uppskatta det lilla och att livet kan vara fint trots mörker. Försöka peppa andra att finna sina små detaljer i livet som motpart till det tuffa och tunga.

Jag behöver svara på resten ikväll.
För jag måste fara till jobbet 🚗

 

[Yellow Bojoto]

Fortsättning 😊

Självinsikt och att ”vara sann” mot sig själv känns som grunden till mycket.

– Till innerlighet och uppriktighet mot dig själv och andra

– Insikter

-Utveckling

– Förändring

Jag ber ofta om feedback. Konstruktiv. Det är nyttigt och viktigt när och om man vill utvecklas.

Bra råd till unga.
Tror dock det är vi äldre som kan behöva det rådet mer ler.

Kulturkrockar. Ofta tänker många på varifrån man är, vart man är född, kultur och traditioner.
Jag ser många ggr. större krockar mellan åldrar, kön, livsstil och levnadsstandard.
Dessa bör man reagera på mer i min värld.

I mötet med andra sker mycket bra. Sker mer negativa faktorer så försöker jag lämna så fort jag kan.

Tänker dock att alla är vi fina och lika mycket värda som vi är. Men alla kombinationer går ej ihop.
Då anser jag att som tänkande, kännande individ bör backa och genom det vara rädd om mig och min medmänniska.

Nu lite mat 😊

Många kloka tankar.

Gillar speciellt det du skriver om kulturkrockar mellan åldrar, kön, livsstil och levnadsstandard. Håller helt med dig där. Det är spännande att möta personer man tidigare haft kontakt med i livet då man varit i en viss ålder, levt ett speciellt liv just då, och sedan vara på en annan plats i tillvaron och se ifall man fortfarande har några gemensamma nämnare eller om man glidit ifrån varandra.

Vissa personer verkar man alltid connectad med, även om tiotals år kommit i mellan utan någon kontakt. Kanske är det den där outtalade “grundförståelsen” som finns. Eller att man fortsätter göra varandra nyfikna och gärna vill fortsätta ta del av den andras tankar och inre. Nyfikenhet generellt är en väldigt positiv känsla att ha!

Det där om rådet till unga började jag faktiskt också fundera på efter jag skrivit det haha. Kände ganska direkt att jag inte riktigt lever som jag lär. Som yngre var jag mer öppensinnad men som äldre började jag bli lite mer kräsen på ett sätt som jag kan ångra. Är väl så att man oftast tipsar andra om sådant man själv kommit fram till ha varit felaktigt i sitt eget liv och vill förhindra att andra begår samma misstag.

En väldigt rak fråga: Ångrar du mycket i ditt liv?

[Yellow Bojoto]

Ja det är något helt annat för mig egentligen, det där med att glida ifrån varandra kontra ”kulturkrock”

Just i min värld.

För mig handlar det om att tycka om.

Tycker jag om en person så bryr jag mig ej alls om livsstil, status, levnadssätt mm egentligen.

Dock vill jag ha detsamma, att man vill träffa mig för att man just tycker om mig, oavsett faktorerna.

Upplever och har erfarit att många dragit sig undan pga att dessa faktorer eller delar av dem ej matchar.

Så har även jag gjort, dock har jag då varit i tunga kriser genom livet.

Vilket gjort att jag ej mäktat med att ej kunna få vara ”den jag var” i kris, genom kriser och den jag är efteråt.

För mig är det så att vid tyngre händelser mm är det bättre för mig att träffa dem som ser vem jag är, lyssnar på mig, låter mig vara det jag känner och tänker just då.

Då har jag ej tid med ”dravel”.
Det kan bli krockar som heter duga.

Om jag ångrar något.
Egentligen ej.

För om jag tänker tillbaka på livet så har förutsättningar, tankesätt och känslor ju fått mig till att agera eller ej agera som jag gjort, just då.

Det är ju fint att ej vilja att andra gör samma misstag som en själv.
På det sättet visar du omtanke.

På andra sidan av myntet finns dock tanken att det kanske ej hade blivit misstag för någon annan? Eller så hade personen ifråga hamnat i något annat misstag ändå.

Det är jag i ett nötskal. Försöker se det ur olika perspektiv.
Dividerar med mig själv.

Använder mig ofta av en vågskål. Tex. om jag mår dåligt över något. Få ligger det i ena vågskålen. Vad kan jag lägga i den andra som ger något plus? Det kan vara hur litet som helst, så länge det är ett plus.

Ångrar du något?

Tycker om dessa ord:

”Livet ska levas framlänges men förstås baklänges.”

Klockrent. Passar mig iaf.

 

Ja precis, tycka om var nog det ordet som jag egentligen menade men inte riktigt fick fram 🙂 Visst är det så att man kan gilla vem som helst oavsett de här faktorerna. Jag tycker det är en himla fin människosyn att släppa in personer för att man gillar de – som de är. Kanske är det så också att ju lättare man har att tycka om sig själv, desto positivare syn har man även på andra?

Jag ångrar massor i mitt liv. Visst är det så att jag lärt mig en hel del (förhoppningsvis) av det. Men jag skulle göra mycket annorlunda om jag visste det jag vet idag. Jobbat ganska mycket med acceptans och att förlåta mig själv för det. Kan uppskatta såna här forum om det är möjligt att jag kan bidra på något sätt med “mitt bagage”.

Hur går det för dig i måendet? Har chocken lagt sig något?

[Yellow Bojoto]

Jag får lite svårt att utrycka mig när jag behöver tänka på ”filter”.
Det påverkar lite av min skrift.

Fast du uttrycker en del av det då och då.
Fyller lixom i 😃

Jag tänker nog mer så här:

Jag tror att man kan älska andra/tycka om andra även om man ej älskar sig själv.
Däremot tror jag att tvivel och ifrågasättande dyker upp i om någon annan verkligen kan älska eller tycka om en.
Och dessa faktorer i sig påverkar nog vårt beteende och uttryck mycket.
Omedvetet och medvetet.

Har kval för en del erfarenheter däremot. Dåligt samvete. Dessa känslor är starka och tuffa att bena ut när dem härjar.

Jösses. Så mycket likheter i våra ord.

Viktiga saker: Acceptans, förlåta sig själv och andra, delge andra av sitt bagage och genom det hjälpa andra.

Jag har dåligt samvete för att sorgen kring min katt har ändrat uttryck.

Tror i och för sig jag förstår varför. I huvudet.Men ej i hjärta och själ.

Både jag och min äldre katt är frågande och tysta.

Vi kämpar på.
Skillnaden är att jag vet att hon ej kommer tillbaka. Hon väntar och hoppas fortfarande.