Ensamhet av sjukersättning

Jag har haft sjukersättning i många år och känner ingen annan som har det. Jag har märkt att folk över lag reagerar konstigt när jag berättar om det. Ofta känner jag mig manad att dra en vit lögn för att slippa misstänksamhet och frågor. Lögnerna kan vara att jag “bara” är arbetslös eller att jag jobbar hemifrån. Men det fungerar inte alltid, särskilt inte om personen börjar föreslå olika jobb som skulle passa mig eller frågar om detaljer kring jobbet jag gör hemifrån. Ofta handlar det inte om att de vill snoka utan att de kanske vill få egna idéer från mitt sätt att jobba eller att de tycker synd om mig för att jag är arbetslös och vill hjälpa till.

När jag inte dragit någon lögn och sagt som det är har jag alltid fått höra saker som: det måste vara jättehemskt att inte ha jobbat på så många år. Hur klarar du dig. Finns det verkligen ingenting du kan jobba med. Du som ser så pigg ut, hur kan du inte arbeta. Att vara sjukskriven gör dig bara sämre…

Det är alltså när jag är ärlig med mina sjukdomar/funktionsnedsättningar som jag får de värsta reaktionerna, som gör mig både arg och ledsen. Ofta får jag panik och kan inte längre umgås med personen. Jag känner också en hel del skam.

Detta hindrar mig mycket i mitt vardagsliv. Jag är t. ex rädd att grannen ser att jag är hemma mitt på en vardag. Jag smiter längs väggarna för att de inte ska se mig. Det verkar som många tror att jag bluffat mig till ersättningen och bara är lat. Särskilt när jag får pikar som “Vad skönt det måste vara att ha sovmorgon, en annan måste upp 6 i morgon”, och liknande saker.

Jag kan bara träffa folk när jag har bättre dagar. Det speglar inte mitt vanliga mående. Andra gånger har jag tagit en lugnande tablett för att orka ta mig ut bland folk och då märks heller inte mina nerver och ångest lika mycket.

Hur gör ni andra som är långtidssjuka? Hur tacklar man situationer som dessa? Vad säger ni när ni träffar nya människor? Är era vänner också sjukskrivna eller går det att umgås med människor som har bra ekonomi och karriär fast ni saknar det? Hur gör man för att få nya bekanta när man är sjuk? Skulle vara så tacksam om jag kunde få lite feedback.

 

 

 

Känner igen mig i det du skriver, skamen att vara sjukskriven och inte arbetat på. Flera år. När man berättar varför man är sjukskriven så tystnar folk och man får inga mer komemtare om det.

Har försökt dejta men så fort man säger att man är sjukskriven så slutar dem att skriva,

Önskar att jag hade ett brutet ben eller något det kan andra relatera till, men man pratar inte om en skadad själ..

Försöker också gömma mig hemma så grannar inte ska se att hon jobbar inte hon måste leva på bidrag, hon är alltid hemma.

Anonym skrev:

Känner igen mig i det du skriver, skamen att vara sjukskriven och inte arbetat på. Flera år. När man berättar varför man är sjukskriven så tystnar folk och man får inga mer komemtare om det. Har försökt dejta men så fort man säger att man är sjukskriven så slutar dem att skriva, Önskar att jag hade ett brutet ben eller något det kan andra relatera till, men man pratar inte om en skadad själ.. Försöker också gömma mig hemma så grannar inte ska se att hon jobbar inte hon måste leva på bidrag, hon är alltid hemma.

Tack för ditt svar. De är verkligen konstigt att det måste vara så tabu att inte arbeta! Det finns ju många hittepå arbeten som många måste ta för att statistiken ska se bra ut. Företag får enorma bidrag för att ta emot denna ofta oönskade arbetskraft.

Jag jobbar ideellt i den mån jag orkar och det måste ju bli billigare för samhället än om de kostar på personal och lokalhyra på olika vuxendagis som man måste infinna sig på.

Jag har varit utförsäkrad en gång under den tiden då utrensningarna inom försäkringskassan var som värst, då var jag tvungen att gå till en lokal där de hade flera coacher. Jag blev helt slut när jag var där, hög ljudnivå, starkt ljus, kände mig som en av de sämsta där, orkade inte hålla skenet uppe och tyckte det var för mycket frågor, aktiviteter och nya hurtiga människor hela tiden. Jag orkade ta mig dit två gånger. Straffet blev indraget aktivitetsstöd trots mina digra läkarintyg…Aktivitetsstödet (som var det enda man fick vid utförsäkring) var dessutom redan extremt lågt, omkring 5000 kr totalt. Vid sjukersättning har man åtminstone pengar så det räcker till hyra och mat. Det hade jag inte då.