Livet är så himla märkligt.
Från att ha haft ett stort social liv, med många vänner , nära som man kan dela saker med.
Till att bli kär i fel man som ingen tycker om . Till ett liv med depression, panikångest, och inga vänner kvar. Relationen är slut sedan länge. I min depression så har jag valt att inte festa, eller dricka alkohol vilket gör att än fler vänner droppat av, eller är det så? Jag vet inte. På 5 år så är livet helt annorlunda.
Det är så mycket som har hänt på vägen. Jag förstår inte hur sociala , starka jag , kan stå här själv helt ensam och jag kan inte dela glädje och sorg med någon. Jo,min mamma såklart. Men det är inte samma sak.
35 år , helt ensam och jag är ibland rädd för dipparna jag får. Jag tycker inte om mig själv.