Purple Sybipy <3 Vad sorgligt. Önskar du slapp känna de här känslorna av ensamhet och kunde få ro i att sova hemma. Känner igen mig ganska mycket, gjorde liknande under nästan hela min uppväxt. Hade faktiskt glömt bort det men blev påmind när jag läste ditt inlägg och levde mig in i hur den tiden var och hur man kände då. Är det så att du inte har någon familj att ty dig till – om du vill säga? <3
