Ensam, vilsen och rädd.

God morgon

Jo, det förstår jag. Det är därför det hjälpt mig massor att bara få prata om psykisk ohälsa med främmande människor på nätet. Dela med sig sina erfarenheter och så, så att man inte känner sig ensam. Sedan så har det också varit ÅSS gruppen självklart, som är “fysiskt” och då sitter man runt andra med ångestproblematik.

Vet att det är svårt att få ett jobb. Sedan häller det självklart att kunna klara av jobbet också, vilket inte är lätt det heller. Även om man kommer in mjukt in i arbete, så kan det vara svårt för en. Det är så himla stora förändringar ändå. Det kan verkligen ta energi ut ur en.Förlåt om denna fråga är lite känslig, men lyckas du ta dig igenom någon utbildning?

Har ej badat i år. Först att jag inte åker själv ut och badar, sedan att självförtroendet inte är hög nog för mig att göra det heller. Har inte badat ute i havet på flera år nu faktiskt.

Du kan nå mig vid [email protected] . Så kan vi fortsätta konversationen där!

Hejsan. Det är så lätt att tro att man är helt ensam med dessa känslor. Jag kollar på folk och de verkar vara i full fart och har koll på vad de vill i livet, drömmar, mål, viljestyrka.
Jag känner mig i samma sits som dig. Jag får panik av att vakna till en ny dag och veta att jag existerar. Tanken att man inte vet hur länge man måste vara här. Det känns som att jag har pausat mitt liv i flera år nu, och hoppas på förändring, men jag är fortfarande samma människa och världen och tiden runtom fortsätter som vanligt.. Vad som håller mig vid liv är mest rädslan för att dö, att inte veta av någonting längre. Är samtidigt rädd för att leva. Känns som att man vandrar runt i nån slags limbo. Hade jag fått önska helt fritt hade jag aldrig blivit född, behövt veta av livet, men nu är man här och är tvungen att göra att val, leva eller dö. Jag är lika vilsen som dig, du är inte ensam iallafall, det är det enda jag kan trösta dig med.

Med vänlig hälsning