Hej,
Jag är 45 år, är hyfsat hög chef, bra ekonomi, sambo och 2 nästan vuxna barn.
Problemet är min totalt supersopiga självkänsla och det faktum att jag har noll vänner.
Självmedicinerar med diverse natursubstanser, utan dom skulle jag vara stendöd för längesen.
Nu är jag inne i en jobbig period där jag tänker på att ta mitt liv igen.
Hittills så har tanken på barnen hållt mig ifrån att ta steget.
Men sakta men säkert så inser jag att det inte blir så hemskt för ungarna och bara jag sköter det så snyggt som möjligt så fixar de det och går starkare ut ur det.
Sambon kommer inte drabbas särskilt hårt och det går över snabbt, hon får ju ett mindre rörigt liv till slut och en bra slant på livförsäkringen.
Vänner har jag inga och övrig familj är ointresserade ändå.
Det är en sjuk känsla ändå, vill inte dö men inte heller leva, tror att jag måste övervinna tvivlet och bara göra det snabbt och utan felmarginal, vill verkligen inte bli grönsak pga misslyckat självmordsförsök.
Optimalt vore såklart att plötsligt efter 15 år med skit bli normal, men den tanken är löjlig och helt utesluten.
Jag undrar om det finns någon som känner igen sig och som övervunnit självmordstankarna mot alla odds?
