Ensam (schizoaffektiv syndrom)

[Blue Dyrepi]

Hej jag lider av schizoaffektivt syndrom. Som gör att mitt mående går väldigt mycket upp o ner. Jag är separerad för ett antal år sedan med ett barn på 20år. Känner mig så ensam har tappat alla vänner på vägen o sedan jag blev sjuk. Å inte blev det bättre av separationen.. Den enda kontakt är med min mor och sonen som bor på annan ort. Har mer o mer utvecklat social fobi oxå som gör att jag är jätterädd att vistas bland folk. Det är nog svårt att gå o handla. Jag måste gå tidigt på morgonen när det inte är så mycket folk. Framtiden ser jag inte som ljus. Det är ingen som vill umgås med en sjuk en känns det som… o i framtiden när min mor kanske inte finns med längre…det känns svart!! Jag kommer bli ännu mer ensam. Klart att tankarna på döden finns men ändå inget jag skulle fullborda pga min son. Men jag ser bara elände.  Får mycket hjälp av min mor oxå med saker som jag inte orka klarar själv o tänker på vad som kommer hända mig i framtiden. Vill inte att min son ska behöva ha bekymmer med mig… som är sjuk o eländig! Det finns boendestöd men är tveksam till det oxå. Känns som det bara ser svart ut… Vad ska ja göra? Väldigt stor oro inför framtiden

Sara

[Yellow Luhylu]

Hej Sara! Det är jättebra att du försöker få hjälp. Boendestöd kan vara en god idé, jag hade personligt ombud som finns på kommunen. När jag mådde som sämst så var de mina änglar som höll mig på banan och tänkte klart. Googla och se om det kan vara ett alternativ för dig om du är tveksam till boendestöd! Jag känner igen mig väldigt mycket i det du skriver, du är inte ensam. Jag sökte hjälp hos vår präst också, de har total tystnadsplikt och ingenting antecknas. Man behöver inte vara troende eller ens medlem i kyrkan för att få själavårdssamtal som det kallas❤️ Våga prova gå dit en gång och se om det kan ge dig tröst och kraft i ditt kämpande! Man blir inte hjärntvättad men man blir hörd av någon som inte dömmer 🌸Stor kram

[Azure Lajaly]

Vill bara testa så att inte hela min mail går ut när jag svarar så jag skickar ett första testinlägg sen har jag ett svar

[Azure Lajaly]

Skriver ett till inlägg vet inte om moderatorerna tar bort det jag nyss skrev för att tråden skall hållas snygg vem vet. Men iaf. Jag har fått diagnosen schizo affektiv innan och jag tycker man ska fråga läkarna om man verkligen har samma diagnos som innan så att de kollar då o då.

 

Mitt humör är verkligen inte pendlande men jag hade mycket ångest innan precis när jag fick sjukdomen. Men jag ska säga så här att många kommuner har ju träffpunkter för schizofrena så man kan lära känna andra med samma sjukdom många ggr är de flesta riktigt sjuka och kan vara allt möjligt men man får försöka ge sig ut i världen lite. Världen är svår för oss schizofrena jag tror jag har vanlig schizofreni nu och inte affektiv känner väl en del ångest men det är inte som att mitt humör går upp och ner som någon jävla jag vet inte vad det är ju naturligt liksom att man mår dåligt när man “hallucinerar” to each his own men jag trivs inte med det iaf.

 

Jag bor ju i en större svensk stad och ska faktiskt på min första träff för schizofrena på en större magnitud. Träffat på människor som har barn och träffat på dem som har slutat prata liksom finns allt möjligt men tipset är ju att flytta till en större ort så du kan ha chans att lära känna mer folk. Finns här om du vill snacka lite.

[Azure Lajaly]

Blue Dyrepi skrev:

Hej jag lider av schizoaffektivt syndrom. Som gör att mitt mående går väldigt mycket upp o ner. Jag är separerad för ett antal år sedan med ett barn på 20år. Känner mig så ensam har tappat alla vänner på vägen o sedan jag blev sjuk. Å inte blev det bättre av separationen.. Den enda kontakt är med min mor och sonen som bor på annan ort. Har mer o mer utvecklat social fobi oxå som gör att jag är jätterädd att vistas bland folk. Det är nog svårt att gå o handla. Jag måste gå tidigt på morgonen när det inte är så mycket folk. Framtiden ser jag inte som ljus. Det är ingen som vill umgås med en sjuk en känns det som… o i framtiden när min mor kanske inte finns med längre…det känns svart!! Jag kommer bli ännu mer ensam. Klart att tankarna på döden finns men ändå inget jag skulle fullborda pga min son. Men jag ser bara elände. Får mycket hjälp av min mor oxå med saker som jag inte orka klarar själv o tänker på vad som kommer hända mig i framtiden. Vill inte att min son ska behöva ha bekymmer med mig… som är sjuk o eländig! Det finns boendestöd men är tveksam till det oxå. Känns som det bara ser svart ut… Vad ska ja göra? Väldigt stor oro inför framtiden Sara

 

Tänker bara skicka här citerade dig aldrig så vet inte om du ser annars