Ensam på så många olika sätt, behöver någon att prata med

[Purple Melumi]

Det som känns som en fantastisk idé just då är ju sällan det….Jo samtalskontakt är nog första steget som du säger.. men som sagt, är livrädd för att någon ska veta vilka knäppa tankar jag haft i perioder 🙈 Jag som är en sån kontrollmänniska och ”perfekt” utåt…hur berättar man om att man flippat ur? Vet inte ens om jag skulle våga berätta det här i text. Det är en sån tung börda att bära, och livrädd att det ska hända igen utan att jag märker det förrän efteråt . Att det går överstyr med tex alkohol bla det kan jag prata om men….Är så himla rädd😢

Du skriver att Lamotrigin inte fungerade för dig, vad var det som hände? Och hur känner du kring Litium? När du är euforisk- är det alltid underbart lr har du undra tankar oxå? Svara bara om du orkar och vill ❤️

 

Purple Melumi skrev:

Det som känns som en fantastisk idé just då är ju sällan det….Jo samtalskontakt är nog första steget som du säger.. men som sagt, är livrädd för att någon ska veta vilka knäppa tankar jag haft i perioder 🙈 Jag som är en sån kontrollmänniska och ”perfekt” utåt…hur berättar man om att man flippat ur? Vet inte ens om jag skulle våga berätta det här i text. Det är en sån tung börda att bära, och livrädd att det ska hända igen utan att jag märker det förrän efteråt . Att det går överstyr med tex alkohol bla det kan jag prata om men….Är så himla rädd😢 Du skriver att Lamotrigin inte fungerade för dig, vad var det som hände? Och hur känner du kring Litium? När du är euforisk- är det alltid underbart lr har du undra tankar oxå? Svara bara om du orkar och vill ❤️

just i detta forum kan du nog vara trygg 😉 här har vi ju alla saker vi kämpar med. Va inte rädd, att söka hjälp ska som sagt bara göra det bättre!
När jag är hyper känns allt toppen 😊 det är mina depressiva perioder som är hemska.
lamotriginet fungerade inte för mig, den gjorde helt enkelt inte det den skulle…självmordstankarna var starkare än tabletterna…men min vän tycker att det fungerar, så det är ju individuellt.

Litium känns som du kanske förstår lite jobbigt, det är ju därför jag valt att inte ta det trots att jag ”duktigt” hämtade ut tabletterna, men det är ju svårt att mörka att jag inte tar medicin när de ska ha blodprover för att följa upp….finns flera anledningar till varför det känns besvärligt för mig. Men jag funderar som sagt på att våga prova ändå…

[Purple Melumi]

Jag förstår hur du menar, hoppas du vågar prova om det får dig att må bättre. ❤️ Dina mörka tankar känns så otroligt tunga att bära för dig, hoppas verkligen att du hittar något som hjälper dig slippa dessa🙏❤️

Att jag frågar hur du mår när du är ”uppåt”, beror på att jag försöker förstå vad det som hänt hos mig i perioder 😢Förutom att det är underbart, färger exploderar, inte behöver varken sova lr äta, blir otroligt kreativ samt har ett oändligt sug efter många saker 🙈 så blir jag uppenbarligen även provokativ, arg, hetsig och hamnar i gräl med andra😢Och vissa gånger har det även hänt att jag tappat verklighetsförankring…det skäms jag mest över. Så mkt sjuka saker jag ”inbillat” mig. Har inte förstått att det var fel förrän efteråt och då fått enorma skuldkänslor. Och ändå…nu när jag mår så dåligt så hade jag ändå kunnat ta risken att ev flippa ur bara jag fick känna lycka igen😢

låter förmodligen helt sjukt alltihop. Hur ska jag våga lämna ut mig och berätta sånt här för en samtalskontakt? Vet ju snart inte vem jag är liksom…

Purple Melumi skrev:

Jag förstår hur du menar, hoppas du vågar prova om det får dig att må bättre. ❤️ Dina mörka tankar känns så otroligt tunga att bära för dig, hoppas verkligen att du hittar något som hjälper dig slippa dessa🙏❤️ Att jag frågar hur du mår när du är ”uppåt”, beror på att jag försöker förstå vad det som hänt hos mig i perioder 😢Förutom att det är underbart, färger exploderar, inte behöver varken sova lr äta, blir otroligt kreativ samt har ett oändligt sug efter många saker 🙈 så blir jag uppenbarligen även provokativ, arg, hetsig och hamnar i gräl med andra😢Och vissa gånger har det även hänt att jag tappat verklighetsförankring…det skäms jag mest över. Så mkt sjuka saker jag ”inbillat” mig. Har inte förstått att det var fel förrän efteråt och då fått enorma skuldkänslor. Och ändå…nu när jag mår så dåligt så hade jag ändå kunnat ta risken att ev flippa ur bara jag fick känna lycka igen😢 låter förmodligen helt sjukt alltihop. Hur ska jag våga lämna ut mig och berätta sånt här för en samtalskontakt? Vet ju snart inte vem jag är liksom…

jag håller med dig i allt och jag känner exakt samma. Men det handlar om att bara ta steget. Det är bara att blunda och göra det.
ja, mina depressiva perioder är tunga. Fruktansvärt tunga. Och just nu försöker jag minska mitt självskadande och det är svårt…men jag försöker kämpa på så gott jag kan. Ibland får jag återfall men jag försöker få ordning på mitt liv….men det enda råd jag kan ge dig är att snälla söka hjälp, det är enda sättet att må bra igen tror jag. Och jag peppar dig gärna, kram!

Jag har mina päron, men ibland blir nog min sorg lite väl överväldigande för dem.

Tur det finns mediciner som dämpar ångesten, och min gitarr är något jag klamrar mig fast vid.

Jag ska börja på folkhögskola till hösten – det känns hoppfullt.

[Purple Melumi]

Ditt pepp betyder allt🙏Tack. Är rädd att min historia ses som påhitt lr bagatell, en i min närhet har liknande besvär men då hen även har en extrovert personlighet och lite annat, blir allt hen gör och säger extremt tydligt, tar plats och alla runt omkring dras in i det, finns ingen hänsyn till andra oavsett fas. Min partner som säkert gör så gott hen kan, märker inte ens allt som hänt utan när jag i ett försök att öppna mig gav små hintar om mitt mående och alla gånger jag stuckit med bilen och gjort både det ena och andra som han aldrig märkt ens- då jämför hen med personen med extrovert läggning som konstant hörs och syns och menar..Jaja men du har iaf inte sagt upp lgh och flyttat X mil bort som X gjort!!

Efter det slöt jag mig. Som att mitt mående inte räknades, jag var inte sjuk nog. Vi är inte sambos så under de perioderna har jag stuckit iväg och gjort diverse saker som hen inte har en aning om😢
Tänk om jag bara inbillar mig alltihop 🙈

Ett självskadebeteende kan te sig på olika sätt, oavsett vad man gör mot sig själv så vet man ju att det inte hjälper egentligen men kanske är det det enda man kan?

Låter fantastiskt att hitta andra strategier❤️🙏Riktigt starkt av dig att kämpa som du gör. Är det efter du fick din samtalskontakt som du fick verktyg att göra det?❤️

[Purple Melumi]

Blue Kevety: fint att höra från dig idag, hur mår du?⭐️🙏

Fint att du har din gitarr som ”din grej”. Berätta gärna hur du mår när du spelar, vad som händer inom dig liksom- om du vill förstås. Spännande med folkhögskola! Inriktning du funderat på länge?

Som sagt, fint att ”se” dig här igen⭐️🙂

Purple Melumi skrev:

Ditt pepp betyder allt🙏Tack. Är rädd att min historia ses som påhitt lr bagatell, en i min närhet har liknande besvär men då hen även har en extrovert personlighet och lite annat, blir allt hen gör och säger extremt tydligt, tar plats och alla runt omkring dras in i det, finns ingen hänsyn till andra oavsett fas. Min partner som säkert gör så gott hen kan, märker inte ens allt som hänt utan när jag i ett försök att öppna mig gav små hintar om mitt mående och alla gånger jag stuckit med bilen och gjort både det ena och andra som han aldrig märkt ens- då jämför hen med personen med extrovert läggning som konstant hörs och syns och menar..Jaja men du har iaf inte sagt upp lgh och flyttat X mil bort som X gjort!! Efter det slöt jag mig. Som att mitt mående inte räknades, jag var inte sjuk nog. Vi är inte sambos så under de perioderna har jag stuckit iväg och gjort diverse saker som hen inte har en aning om😢 Tänk om jag bara inbillar mig alltihop 🙈 Ett självskadebeteende kan te sig på olika sätt, oavsett vad man gör mot sig själv så vet man ju att det inte hjälper egentligen men kanske är det det enda man kan? Låter fantastiskt att hitta andra strategier❤️🙏Riktigt starkt av dig att kämpa som du gör. Är det efter du fick din samtalskontakt som du fick verktyg att göra det?❤️

jag tror ofta att jag inbillar mig också. Men så kommer vissa perioder då det inte går att sticka under stolen med hur jag mår. Jag hamnar i ett nattsvart helvete där jag inte ens kommer ur sängen. När jag tidigare var gift fick min man ta barnen och allt runtomkring och nu när vi separerat har det blivit svårare för mig.
Som svar på din fråga om psykologen hjälpt mig med strategier; nej. Det är helt och fullt från mig själv. Jag har tagit hjälp av SHEDO, MiND, Storasyster.org och framförallt min närmaste och bästa vän. Min psykolog finns som ett bollplank, men inte mer än så…jag skulle gärna sett att jag fick mer hjälp men orkar inte ta tag i det. Jag försöker klara mig själv så gott det går. Jag vill sluta skada mig, men det är svårt. Så vansinnigt svårt. Och jag förstår inte riktigt hur jag ska lyckas vara utan den strategin. Det är det och alkohol som jag lätt tar till….men som sagt, jag tror jag ska ge medicinen en chans, precis som jag tillslut vågade mig på lamotriginet. Även om jag känner mig mindre hoppfull då det visade sig inte fungera för mig…

[Purple Melumi]

Kanske bara är en försvarsmekanism att tänka att man inbillar sig, vet ju egentligen att jag inte gör det. Skrev dagbok ett tag, för att försöka hitta mönster och därigenom strategier för att ha kontroll. Men det funkade inte alls. När jag väl hamnat i uppåtläge hade jag ingen aning att jag var där, väldigt smärtsamt att läsa de anteckningarna- som om jag vore Ngn annan, mitt språk som var minst sagt provokativt och absolut inte rumsrent🙈 Och jag som i vanliga inte alls beter mig så😢 och i nedåtlägena det motsatta, svart svart svart…

En liten fråga- upplever du att du skiftar läge smygande eller är det pang bom som om Ngn trycker på en knapp?

jag kommer iaf finnas här och stötta dig i din kamp att hitta andra strategier att ta till när allt är jobbigt ❤️🙏Låter fint att ha en nära vän att våga vara öppen och ärlig med. Är psykologen ett bra bollplank? Kommer såklart även stötta dig i valet om att börja med medicin lr ej, du förtjänar att må gott nu❤️

Purple Melumi skrev:

Kanske bara är en försvarsmekanism att tänka att man inbillar sig, vet ju egentligen att jag inte gör det. Skrev dagbok ett tag, för att försöka hitta mönster och därigenom strategier för att ha kontroll. Men det funkade inte alls. När jag väl hamnat i uppåtläge hade jag ingen aning, väldigt smärtsamt att läsa de anteckningarna- som om jag vore Ngn annan, mitt språk som var min sagt provokativt och absolut inte rumsrent🙈 Och jag som i vanliga inte alls beter mig så😢 och i nedåtlägena det motsatta, svart svart svart… En liten fråga- upplever du att du skiftar läge smygande eller är det pang bom som om Ngn trycker på en knapp? jag kommer iaf finnas här och stötta dig i din kamp att hitta andra strategier att ta till när allt är jobbigt ❤️🙏Och såklart även hur det går med valet om att börja med medicin lr ej, du förtjänar att må gott nu❤️

ibland sker det över en natt. Ibland smygande. Det är olika. Oavsett om det gäller mani eller depression.

[Purple Melumi]

Tack för  stöttning och goda råd, betyder jättemycket ❤️🙏

[Purple Melumi]

Ibland undrar jag om jag är ensam för att ingen vill vara med en lr om det är jag som stöter bort folk som kommer för nära. Och hur slutar man göra det? Har många ytliga vänner men inte en enda att anförtro mig åt, inte heller Ngn förälder lr syskon att prata med…och min partner orkar snart inte med mig heller tror jag😢 Jag försöker samla kraft att söka hjälp men känner mig så himla ensam ikväll😢