ensam men ändå inte
-
Avregistrerad användare
jag känner mig ensam när jag är med mina kompisar. jag gillar mina vänner men allt känns bara skit. ja fick nyligen en ny vän och hon är super snäll osv och det får mig att inse hur mkt mina andra vänner inte gör som hon gör. t exempel ta hand om mig när jag blev lite för full och väntar på mig när jag hamnar efter när vi är ute och går. jag kan inte prata med min bästa vän om detta för hon gillar inte att prata om mental hälsa och jag respekterar det. jag är också övertygad att hon gillar våra andra vänner mer än mig för de skrattar alltid, har interna skämt och tar bilder me varandra och jag hänger aldrig med. de tar mycket plats i skolan så ja hänger inte med där heller och är numera tyst så hela klassen tror säkert att jag är deprimerad innan ens ett depressivt period har kommit till mig (känner att den kommer nu). jag vet inte vad jag ska göra för min lösning själv är att skaffa mer energi men jag har ångest och får depression ibland så vet inte hur jag ska ändra mig. ibland gör jag småsaker för att få deras uppmärksamhet om att jag inte mår bra men antingen så märker de inte eller så ignorerar de det vilket är fullt normalt för det kan vara obekvämt att prata om det. de skämtar ofta om att de har ångest och depression vilket jag inte kan veta att de har men det märks inte (vilket det absolut inte gör ibland) men ändå så känner ja att det jag känner skämtas bort och att det inte kommer tas på allvar ifall jag pratar om det. jag känner mig så ensam överallt, även idag när alla sov över hos mig i mitt hus. älskar mina vänner men min mentala hälsa gör så att jag driftar ifrån de.
Avregistrerad användare Trådstartarenkan lägga till också att de pratar facetime ganska ofta men ringer knappt mig. ingen berättar heller saker till mig i förstahand utan jag får höra det sist typ. tror inte ens min bästavön berättar eller ringer mig så ofta längre
Avregistrerad användare Trådstartarensnälla nån svara
Avregistrerad användareHej Jag förstår dina känslor jag har precis samma känslor som dig, många människor väldigt själv upptagna tyvärr.
Jag känner mig också ensam även om jag har familj som bryr sig. Jag och också samma känsla när det gäller höra av sig får också reda på saker det sist typ.
Kände att jag ville ge dig ett svar att du inte känner dig helt ensam. Och din nya vän verkar ha omtanke till dig så umgås med henne är mitt tips
Avregistrerad användare Trådstartarenjag är med henne för hon är i vårt gäng men jag vill fortfarande vara med mina andra vänner och alra mest min bästa vän men jag håller på att gå in i en depressiv period och jag vet inte hur jag ska hantera det
Avregistrerad användare Trådstartarenjag har ingen att vända mig till för jag känner mig bara som en tråkig kompis som alltid är nere då. jag hatar allt
Avregistrerad användareDet låter som att det skapas utanförskap pga. den psykiska ohälsan och att det spär på känslan av att inte vara “tillräckligt kul” i deras ögon? Även mindre saker som att ha ett öga på en om man druckit lite och även vänta in så man inte hamnar efter när man är ute och går, tänker jag också är sånt som handlar om omtänksamhet och att man värnar om varandra? Att det är en tydlig definition av inkludering? Ska du verkligen umgås med de här personerna när du inte får så mycket gehör därifrån – att mående och behov skämtas bort? Tycker det låter plågsamt fina du <3
Avregistrerad användareDu är inte ensam över att känna så, Att du hatar allt i visa stunder är det jätte jobbigt att vara människa, ständigt saker som förändras för en
Det är bra att du delar med dig dina känslor. hoppas jag kan vara till någon hjälp för dig
Avregistrerad användare Trådstartarenjag tror bara de inte inser att de sårar mig men är för feg för att säga något för de kommer tycka jag är töntig
Avregistrerad användareOkej jag förstår din tanke, Jag vet att ibland är det svårt att vara ärlig men ibland måste man vara det, Du är inte alls töntig. Du har rätt till dina känslor
Du måste vara inloggad för att svara på denna tråd.