Hem > Forum > Ensamhet > Ensam i relation

Ensam i relation

Visar 3 inlägg - 1 till 3 (av 3 totalt)
2
  • Trådstartaren

    Jag lever i en relation och vi har bott tillsammans ca 4 år men vart tillsammans 6 år och har ett barn på 3 år. Men jag har aldrig känt mig så ensam som nu. Vårt barn tyr sig väldigt mycket till sin pappa vilket är bra. Men jag känner mig ibland utanför jag försöker och vara med barnet sätta gränser och regler men barnets pappa tillåter mig inte göra något när han är hemma. B när barnet o jag är själva så fungerar allt mycket bra. Barnet år mycket lugnare o skriker inte som när pappan är hemma. Lyssnar och är väldigt timid. Jag har en hund som är till åren o det är mycket jobbigt för mig då jag har väldigt ångest för honom eftersom att han har en del ålderskrämpr. Men min sambo stöttar mig inte alls o tycker jag ska rycka upp mig o tänka bort allt som sker runt hunden. Det är helt omöjligt! Detta gör att jag känner mig så extremt ensam i relationen. Finns det någon annan här som lever i ensamhet i sin relation??

    Hej

    nån som inte värdesätter dina försök och ansträngningar på att vara en bra förälder samt person är inte värd att vara i ditt liv. Det du ska göra är att tänka på ditt barn. Vilket liv vill du att barnet ska ha? Djur hämta glädje i små barns liv och hunden ska du gärna ta hand om. Ni borde snacka om hur barnet ska läras så att ni har en united front. Annars blir det mammas ord mot pappas ord. Du behöver stå på dig och vissa att du inte tänker låta honom bestämma och behandla dig som om du inte har en röst

    Hej! Min man och jag har varit tillsammans över 20. De senaste åren har jag varit sjuk och fått både somatiska och psykiska diagnoser och legat mkt på sjukhus. Vi har 4 unga vuxna, 3 hemmaboende och jag känner mig inte längre som en del av familjen. De hjälper till mkt med det praktiska men kan t.ex kommentera min vikt, vad jag kan och inte kan. Mycket är säkert hjärnspöken men de vänder sig ALLTID till min man med frågor. Jag upplever det som att de blir irriterande över att jag inte är som jag brukar. P.g.a sjukdom och behandling är mina tankar svårfångade och orden lika så. Jag längtar efter närhet men vårt äktenskap är platoniskt. Jag vet inte hur man löser denna smärtande känslan av ensam och utanförskap i familjen men du är inte ensam om att uppleva den.

Visar 3 inlägg - 1 till 3 (av 3 totalt)
2

Du måste vara inloggad för att svara på denna tråd.