vet inte riktigt hur jag ska starta men jag och min mamma hade en okej relation när jag var liten men den har blivit svajig nu när jag vuxit upp och har även insett att min mamma har ”favoriter” bland mina syskon. Hon blir arg så fort jag säger till henne att jag blir orättvist behandlad säger att jag bara vill bråka eller skapar onödiga saker, blir helt hysterisk bara jag har en dålig dag och kan helt plötsligt börja skrika på mig utan anledning och ingen säger till henne utan låter mig bara få skit varje dag. Vad det än är är det alltid mitt fel och hon kan ALDRIG ha fel och antagligen så är det därför jag inte är hennes favorit längre då jag säger ifrån och mina syskon gör inte det, hon är riktigt diskriminerande vissa dagar och mår riktigt dåligt över det och speciellt över att ingen säger till henne för vet att hon egentligen gör fel. Jag har aldrig fått höra att jag är bra på något heller från henne som mina syskon får utan hon ser bara mig som ett problem, önskar bara de fanns något jag kunde göra men vad jag än gör blir de alltid bråk. Sa häromdagen att de känns som hon blir irriterad på vad jag än gör och hon bryr sig ingenting om hur de går för mig i något jag gör eller vill hjälpa mig och hon fick världens utbrott så inget funkar jag var lugn hela samtalet. Jag har även fått diagnoserna, ångest ätstörningar och depression vilket jag tror beror en del på hur jag blir behandlad här hemma säger absolut inte att det är deras fel men får samtidigt ingen hjälp med något av det utan det är något vi alla bara vet om men ingen tar på allvar utan tror inte ens jag är sjuk, min mamma sa tom att hon inte tror på sånt och jag ska sluta försöka få sympati eller att allr bara sitter i huvudet
