Jag känner mig ensam…så otroligt ensam.
Jag tycker inte om mig själv, jag trivs inte med att vara med mig själv.
Har känt så väldigt länge men det är nu när jag har tappat kontakten med majoriteten av mina vänner som känslan av ensamhet och otillräcklighet är extra stark och får mig att ogilla mig själv alltmer.
Vardagarna känns jobbiga och ibland har jag svårt att se meningen med livet…Jag kanske är deprimerad? Borde jag söka hjälp? Förmodligen, men jag vågar inte. Har sedan en ung ålder fått lära mig att stänga in mina tankar och känslor eftersom min familj alltid besvarade min ångest och dåliga självkänsla med kommentarer som: “ryck upp dig”, “du överdriver”, “du är svag”, “du har det för bra i livet”, “du är bortskämd”. Och nu, när jag mår som sämst tänker jag fortfarande på allt dom har sagt och jag har och fortfarande är rädd att en psykolog eller liknande kommer säga samma sak…att jag överdriver, att jag övertänker. Med detta sagt, känner jag mig extremt ensam.
Kändes väldigt skönt att få skriva av sig här…
