En familj som inte förstår pyskisk ohälsa

Mår dåligt 🙁

Hej!
Jag har haft ett stort bråk med min enda familj syster och mamma. Har lidit av pyskisk ohälsa och ångest, självmordstankar och social fobi i över 1 år . Mår lite bättre nu men pyskiatrin är nedstäng jag har ingen samtalskontakt. Lider av social fobi. Min syster och mamma är väldigt elaka och dömmande och får mig att känna mig värdelös. Har gråtit hela kvällen, har inga vänner. Men min sambo och min hund betyder mest just nu! Jag vet inte vad jag ska göra med min familj. Min mamma verkar inte förstå hur dåligt jag mår utan pressar mig hela tiden:(

[Indigo Vutaqy]

Anonym skrev:

Mår dåligt 🙁 Hej! Jag har haft ett stort bråk med min enda familj syster och mamma. Har lidit av pyskisk ohälsa och ångest, självmordstankar och social fobi i över 1 år . Mår lite bättre nu men pyskiatrin är nedstäng jag har ingen samtalskontakt. Lider av social fobi. Min syster och mamma är väldigt elaka och dömmande och får mig att känna mig värdelös. Har gråtit hela kvällen, har inga vänner. Men min sambo och min hund betyder mest just nu! Jag vet inte vad jag ska göra med min familj. Min mamma verkar inte förstå hur dåligt jag mår utan pressar mig hela tiden:(

 

Hej!

Du har sambo skriver du, vilket innebär att du inte bor med din syster och din mamma?

Ok… några tankar jag har är:

• Du kan uppfatta din syster och mamma som dömande och elaka, när de möjligtvis bara försöker hjälpa dig? Kanske vet de inte hur de ska göra, och de gör det på ett sätt som får dig att må sämre, när det förhoppningsvis- inte är deras vilja.
• Försök prata med din mamma om att, du förstår att hon vill väl, men med ditt mående just nu så hjälper det inte att hon pushar dig, be henne att inte vara på helt enkelt, och försök umgås med henne (om du vill) i lättare former där ni inte pratar om dig utan bara är.
• Minska ditt umgänge med din syster och mamma generellt, eftersom att det inte får dig att må bra just nu.
• Prata med en psykolog eller kurator så att du kan få stöd. Kanske kan en psykolog också hjälpa dig med HUR du ska prata med din mamma och syster om det som berör dig och ditt liv, när och om du väljer att göra det.

Det viktigaste tror jag är att försöka bemöta dem på ett lugnt sätt, inte att bli irriterad och ‘fly’ från deras inverkan på dig. Utan gör ett aktivt val att försöka forma relationen så att den fungerar bättre.

Låter det som att det kan vara till hjälp?  Eller är jag ute och cyklar?

 

Hej!

Tack så mycket för dina råd!❤️🙏du har helt rätt, bor med min sambo så kan välja själv när jag vill umgås med mamma eller syster. Så elka saker när vi bråkade igår som jag ångrar men jag fick nog orkade inte mera. Kände mig mobbad, värdelös i deras ögon som jag känner alltid när vi umgås. Vill bara att min mamma ska se de små framsteg jag har gjort och inte pressa mig. Har aldrig fått någon förståelse. Bokade tid nu för pyskolog som du sa för jag har fruktansvärd ångest tog mig knappt upp ur sängen. Tur jag har min hund här hemma när min sambo jobbar. Utan dom skulle jag inte vilja leva. Tacksam för svar ❤️🌸

[Indigo Vutaqy]

Anonym skrev:

Hej! Tack så mycket för dina råd!❤️🙏du har helt rätt, bor med min sambo så kan välja själv när jag vill umgås med mamma eller syster. Så elka saker när vi bråkade igår som jag ångrar men jag fick nog orkade inte mera. Kände mig mobbad, värdelös i deras ögon som jag känner alltid när vi umgås. Vill bara att min mamma ska se de små framsteg jag har gjort och inte pressa mig. Har aldrig fått någon förståelse. Bokade tid nu för pyskolog som du sa för jag har fruktansvärd ångest tog mig knappt upp ur sängen. Tur jag har min hund här hemma när min sambo jobbar. Utan dom skulle jag inte vilja leva. Tacksam för svar ❤️🌸

Vad skönt att du bokat tid med psykolog!

Det kommer bli bättre. Du kan bolla med din psykolog med hur du ska prata med din familj på bästa sätt för att det inte ska bli för jobbigt. Så kan du både få fram din syn på er relation och också kanske be om ursäkt om det känns bättre, för de saker du sagt i affekt. De förstår dig säkert om ni tar det i lugn samtalston.

Tror att du kan vara trygg i att det är okej att ta ‘paus’ från att umgås med din mamma och syster. Det får ta tid, om det känns som att det tar mer än det ger just nu att umgås med dem.<3

Tack för ditt stöd var så skönt att prata med någon som förstår ❤️ Min mamma ringde mig och jag råka svara. Jag bad om ursäkt och så förlåt för vad jag sa och att jag ångrade det 🙁 . Förklarade att jag kände mig mobbad och värdelös. Gav som förslag att hon med kunde prata med en pyskolog hur vi ska kunna prata med varandra bättre, men hon vägrade hon mena att det var jag som hade problem. Men jag ska prata med pyskologen i morgon hoppas jag får lite tips hur jag se framåt har fruktansvärd ångest gråter hela tiden 🙁 Men kom överens om att vi ska ta en paus. Min syster vill jag inte ens prata med hon är väldigt dominant och trycker ner mig. Så henne vill/vågar jag inte kontakta då kommer jag bara må dåligt. Förlåt för lång text ❤️

Har flera syskon som uppträtt arrogant och dominerande så förstår vad du menar. Mår jättedåligt av att inte ha kontakt med någon av mina 6 syskon…ingen som brytt sig om mig när jag var liten heller, några ger mig stor ångest. Minns inte allt från barndomen men en ångestfylld rädsla för två av mina syskon har alltid funnits. Långt upp i vuxen ålder har dom betett sig som jag varit mindre värd. Skrattat åt mig,  alltid sagt emot och tydligt kommenterat att allt jag gillar är dåligt och fult. Jag har aldrig förstått detta  särskilt inte när jag ser andra syskon o  hur gulliga dom är mot varann. Hur syskonen ringer varann. Ställer upp osv Sånt har aldrig hänt i min familj. Mår illa när jag tänker på det. Ett syskon hade jag bra kontakt med, för vi var nära i ålder. Men hen ville inte ha mig i mitt liv under långa perioder och svek mig när jag mådde dåligt. Sedan flyttade hen utomlands och så sågs vi bara sporadiskt. Varje gång jag ringt har jag fått väga varje ord på guldvåg för att hen inte ska höja rösten, säga att jag är fel på olika sätt för att sedan slänga på luren…så jag har valt att sluta kontakta hen. Och det syskonet har aldrig ringt tillbaka sedan jag slutade ringa själv. Nu har jag ingen kontakt med någon av mina sex syskon. Mina föräldrar är avlidna sedan länge. Jag har ingen familj själv. Inga anhöriga alltså…

Okej åh vart så ledsen när jag läste ditt inlägg vart helt tårögd❤️ Vilken stark människa du är som vågar dela med dig och berätta 🙁 Har du någon du kan anförtro dig till? Med tanke på din famij. Annars får du gärna skriva till mig ❤️ Jag har även en pappa som jag inte har någon kontakt med sista gången jag prata och träffa han var efter mitt misslyckade självmordsförsök när jag var 25 är 29 nu är tacksam att jag lever idag men får kämpa varje dag med min pyskiska ohälsa 🙁 Det känns som ett håll när man inte har kontakt med sin familj. Därför tar det extra hårt när min mamma och syster inte visar förståelse ❤️ Tack att du skrev!

[Indigo Vutaqy]

Hej igen TS.

Just nu verkar det som att ni inte kan nå fram till varandra, du, din mamma och din syster. Det bästa kanske då är att ha is i magen. Försök jobba på  att må så bra som möjligt själv och ta så mycket stöd och tips du kan från den psykolog du kommer ha kontakt med.

Jag kan självklart inte säga vem som har ‘rätt’ och ‘fel’ i er relation, men så som du beskriver det så låter det som att din mamma har svårt att sänka garden just nu. Du behöver INTE be om ursäkt för hur mycket du skriver här på forumet!

Det är starkt av dig att våga prata med din mamma om er relation! Var stolt över det! Du har gjort det du har kunnat göra just nu för att försöka stärka er relation.

Ett tips jag har är iallafall att, när du i framtiden vill försöka nå din mamma, kanske kan du försöka använda ord som

– när du sade så, kände jag mig ledsen.

-Det var inte min mening att göra dig upprörd, jag gjorde det för att…. osv.

Jag tänker att när det finns mycket starka känslor och kanske även en ojämn maktbalans er emellan, så finns det en stor risk att det både du och hon säger komma ut i former av ‘påhopp’ och/eller känsla av att man själv är ett ‘offer’. Jag talar av egen erfarenhet.

Om hon då inte delar din bild av vad som skett så blir det lätt att ni inte kan nå varandra.  Men om du försöker förklara situationen mer ‘objektivt’ så kanske du lättare kan nå fram.

Att använda ord som att du känner dig ‘mobbad’ och ‘värdelös’, får nog henne som mottagare av det budskapet att gå i försvarsställning. Hon vill inte höra att du säger (indirekt) att hon får dig att känna sig så. Då blir hennes reaktion att gå i försvarsställning, och ni kan inte nå varandra- för båda känner sig felbehandlade.

Så mitt övergripande budskap är, OM du hamnar i en situation där du känner dig illa behandlad, försök att få fram det budskapet utan att beskylla henne.

Ibland kan också det vara lättare för din mamma att ta in att hon sårar dig om du HELT utelämnar din egen känslomässiga reaktion- säg bara. ‘Det där var inte snällt sagt’. Konstatera bara. Sedan kan ni lämna den diskussionen om det ändå inte leder till något konstruktivt.

Om något blir för jobbigt när ni umgås kan du helt enkelt bara välja att lämna situationen helt istället för att bemöta den.

Försök markera gränser utan att skuldbelägga.

 

 

Åh du skriver så himla bra ❤️ Tack att du ser situationen från både min och min mammas synvinklel! Det hjälpte mig mycket fick lite hopp❤️ Ska tänka på det du skriver i framtiden om jag skulle umgås med min mamma och syster ett mycket bättre sätt att uttrycka sina känslor. Är bara sårad just nu att hon inte kunde tänka sig att gå till pyskolog. Men får fokusera på mig. Har alltid förlåtit henne när hon inte visat förstålse eller sagt kommentarer som gör att jag mår väldigt dåligt. Nu har jag börjat sagt ifrån till både min syster och mamma och då blir det bråk. För vill inte ha en relation och umgås om jag känner mig värdelös varje gång! Tack igen för alla kloka råd🌸 önskar dig en fin dag!

.

[Indigo Vutaqy]

Anonym skrev:

Åh du skriver så himla bra ❤️ Tack att du ser situationen från både min och min mammas synvinklel! Det hjälpte mig mycket fick lite hopp❤️ Ska tänka på det du skriver i framtiden om jag skulle umgås med min mamma och syster ett mycket bättre sätt att uttrycka sina känslor. Är bara sårad just nu att hon inte kunde tänka sig att gå till pyskolog. Men får fokusera på mig. Har alltid förlåtit henne när hon inte visat förstålse eller sagt kommentarer som gör att jag mår väldigt dåligt. Nu har jag börjat sagt ifrån till både min syster och mamma och då blir det bråk. För vill inte ha en relation och umgås om jag känner mig värdelös varje gång! Tack igen för alla kloka råd🌸 önskar dig en fin dag!

Varsågod! Det kommer bli bättre. Ge det tid. 🙂 och din psykolog kan säkert komma med än bättre tips. <3

Hej igen ❤️
Jag pratade med pyskologen online idag han var väldigt bra och fick en tid nästa vecka fick lite hopp❤️ Men försökte att prata med min mamma och syster efter det. Försökte prata med min syster på ett bra sett men slutade att vi stod och skrek på varandra och sa elaka saker. Den relationen är slut känner jag. Fick ta ångestmedicin och grät hela tiden tog mig knappt hem 🙁 Mamma försökte jag med prata med och uttrycka mig bätte. Hon sa bara att hon älskar mig , men tycker hon kunde visa det och vilja jobba på vår relation så den är nog med slut. Nu har jag varken pappa, syster, mamma kvar har ingen annan släkt heller. Orkar inte mer:( hoppas  pyskologen hjälper mig , ska försöka fokusera på positiva saker idag 🌸