Det gör för ont, står inte ut mer.

[Blue Kajaru]

har läst på flera sidor om ensamhet, och det står offta om hur ensamhet faktiskt känns som riktig fysiks smärta… och det e så jävla sant. Jag har så ont i hjärtat nu så att jag tror jag ska dö.. jag vill dö. Ibland önskar jag att jag inte hade något familj. Så jag faktisk kunde ta livet av mig utan att någon nära mig skulle gå söder av sorg. För om jag gör det vet jag att dom kommer gå sönder. Det är nästan värst att jag vet att det är typ 80 år till av dethär. Jag orkar inte jag orkar inte jag fucking orkar inte. Nu gör det ont. Aa vad ska man säga hejdå. Ville ba skriva av mig förmodligen kanska svårt o svara på. Lol det gör sååå ont

[Green Lupyru]

Ursäkta, är det jag som har skrivit tråden eller? 😄 Känner PRECIS likadant! Hade jag inte haft familj och folk omkring mig som förmodligen skulle ta skada av att jag försvann från jorden, så skulle jag nog inte ha något emot att inte existera längre.

Mår så otroligt jäkla dåligt stundvis och det känns att bli så oftare och oftare ibland. När jag var tonåring så mådde jag så här dåligt så jag övervägde att bara avsluta livet. Då var en gammal pojkvän min räddning. Men nu finns det ingen väg ut då jag har barn. Däremot så mår jag fortfarande sådär dåligt så gott som var tredje månad nu och orkar inte med tanken på att detta ska fortsätta resten av livet. För att nu har jag ändå orkar stå ut i nästan 20 år.

[Blue Kajaru]

Vad roligt att få svar. Fyfan vad dåligt man kan må. Det e nästan komiskt. Kämpa på så ska ja lova att okså göra de

[Olive Tasina]

Jag är ännu en här som står inte ut.. Lever ensam och är man 74 årig man med olika krämpor, så inser man att så kommer det att förbli.. Vad är det för vits att fortsätta ? Är du i samma situation så svara här , kanske kan vi stötta varandra för att orka vidare

[Blue Kajaru]

Olive Tasina skrev:

Jag är ännu en här som står inte ut.. Lever ensam och är man 74 årig man med olika krämpor, så inser man att så kommer det att förbli.. Vad är det för vits att fortsätta ? Är du i samma situation så svara här , kanske kan vi stötta varandra för att orka vidare

jag är en 20 åring utan krämpor men herregud va jobbigt det kan bli. Jag har senaste tiden skapat nya relationer som jag nu är tveksam på kommer hålla. Detta gör mig dock typ ennu mer rädd. Jag trodde verkligen att detta året skulle bli anurlunda men det har blivit svårt endå. Känner sån sjuk besvikelse. Jag hoppas du mår bättre idag och bättre i framtiden.

[Olive Tasina]

Jag vet hur det känns, tro mig ! Tänk på att allt , både det goda och onda tar slut förr eller senare. Du är ung , har hela dit liv framför dig och måste beväpna dig med tålamod . Mitt livsperspektiv är kortare….tålamod har inte alltför mycket tid på sig….Men jag tänker på acceptans och tålamod och ger inte upp

[Blue Kajaru]

Olive Tasina skrev:

Jag vet hur det känns, tro mig ! Tänk på att allt , både det goda och onda tar slut förr eller senare. Du är ung , har hela dit liv framför dig och måste beväpna dig med tålamod . Mitt livsperspektiv är kortare….tålamod har inte alltför mycket tid på sig….Men jag tänker på acceptans och tålamod och ger inte upp

 

jag önskar att ja kunde ha ett större perspektiv och se att allt det ja känner nu kommer gå över för det kommer det förmodligen. Men min oro ligger nog mer i ”Är det mitt fel att alla mina relationer kraschar, kommer jag behöva vara ensam eller leva i turbulenta relationer resten av mitt liv?” Jag vet inte… jag hoppas att du snart mår bättre och hittar något eller någon som får dig att må bättre.

[Olive Tasina]

Det är helt ”normalt” att i en depression ta alltid all skuld på sig. Men så är det inte! Förr eller senare hittar du någon som passar dig , kanske någon person som har samma problematik med skuld för allting i relationen . Då har hen insikt i detta och det kommer att förena er i förståelse , respekt och tålamod för varandra.
Önskar jag hade lika lång tidsperspektiv som du men det har jag ju inte. Jag lär mig att acceptera livets förgänglighet, så är det för alla…. alla blir gamla en dag.

Du har tid att vänta ….tålamod!

[Blue Kajaru]

Olive Tasina skrev:

Det är helt ”normalt” att i en depression ta alltid all skuld på sig. Men så är det inte! Förr eller senare hittar du någon som passar dig , kanske någon person som har samma problematik med skuld för allting i relationen . Då har hen insikt i detta och det kommer att förena er i förståelse , respekt och tålamod för varandra. Önskar jag hade lika lång tidsperspektiv som du men det har jag ju inte. Jag lär mig att acceptera livets förgänglighet, så är det för alla…. alla blir gamla en dag. Du har tid att vänta ….tålamod!

 

tack så mycket för dom fina orden, jag ska försöka ha tålamod och stå ut. Jag hoppas du gör detsamma.

[Purple Nitoqy]

Blue Kajaru skrev:

tack så mycket för dom fina orden, jag ska försöka ha tålamod och stå ut. Jag hoppas du gör detsamma.

Är i samma sits samt ålder som dig. Skriv gärna till mig på insta winter0600 så kan vi prata lite om du vill.

[Olive Tasina]

Till Purple Nitoqy : Använder inte Instagram…tyvärr . Finns det annat sätt att kommunicera eller vill du kort förklara hur man gör?

Michael

[Purple Nitoqy]

Olive Tasina skrev:

Till Purple Nitoqy : Använder inte Instagram…tyvärr . Finns det annat sätt att kommunicera eller vill du kort förklara hur man gör? Michael

Livet är verkligen strängt, det tycker vi alla ibland. Däremot är hjälp något vi alla människor behöver någon gång i livet.

Något som kan ge oss ångest i livet är saker vi är missnöjda med. Så börja med att fråga dig själv vad du vill i livet och vad du vill förbättra, antingen om det är dig själv eller din livs situation, kan vara jobb eller miljön under ens privatliv. Ställ dig frågan vad du vill förbättra och sedan vad du behöver göra för att nå målet. Sedan är det bara att börja på och få in en rutin vilket dom flesta om inte alla föredrar att ha. Detta kan ha en connection i din ensamhet. Jag skulle däremot också råda dig att göra saker du gillar där det finns andra männsikor inblandade. Då har ni samma intresse, kanske en hobby, jobb, skola eller konserter.

Eventuellt kan du söka hjälp inom vården. En kontakt person för att lätta på hjärtat och eller guidning i livet för att nå det du vill. I detta fall sällskap och närhet. Ta hand om dig!