Att tappa bort sig själv om natten, om dagen, och alla andra timmar på dygnet.

Vänner lämnar när det blir mörkt.

Går hem till en kille som mer än gärna ligger med mig. Folkmyller. Lördagskväll. Skratt. Jag skyndar mig förbi. Han släpper in mig. Imorgon är det en annan.

Försöker dämpa ensamheten, ångesten och depressionen med diverse preparat. Hamnar på akuten ibland. “Du kommer att dö någondag, om du fortsätter såhär”, säger de. Jag skriver samtidigt ett sms till någon, så att jag kan prova igen imorgon.

Det är lätt att känna sig värdelös när ingen vill ha en. När ingen svarar på sms, men visst får man ångest när man börjar skriva på ett? När man vet hur desperat och patetisk man är. När man är 23 år gammal och ingen vill ha en.

Sjukdomen tar liksom över hela mig. Jag vet inte var jag finns längre. Jag brukade känna. Bli arg. Bli glad. Bli stressad, hoppfull, ledsen, fundersam, nyfiken, irriterad. Men ångest och depression fick tag i mig. Och där någonstans försvann jag.

Jag känner mig som en utomjording. Jag kan inte relatera till någon, inte ens mig själv. Jag tittar mig själv i spegeln och undrar vem det är. Jag känner inte igen mig själv. I min reflektion ser jag tomhet. Jag känner tomhet. Och ångest. Dessa två saker finns inom mig, i alla fall.

Att sitta på tunnelbanan och missa sin hållplats. Att inte förmå sig själv att ställa sig upp. Sätta det ena benet framför det andra. Att ramla ihop på perrongen.

Att inte finnas längre.

Vad gör man när man inte finns längre?

Låter som ett rop i mörkret detta.. Jag svarar gärna och blir gärna ditt bollplank, om du tror mig vara värdig uppgiften.

Kalla mig tokig om du vill.. men.. Jag tror att du slutat älska dig själv. Om du satt bredvid en ledsen liten ensam flicka som gjort samma val som du och lever som du, skulle du hata henne eller skulle du försöka krama och trösta henne? Klart du inte skulle hata någon som längtar efter kärlek och närhet? Du skulle säkert göra allt du kunde för henne, eller hur? Ditt hjärta skulle ömma för hennes svåra situation och nu.. vänd tanken.. Flickan är du och hon behöver ditt förnuft, dina ärliga känslor och kloka tankar mer än någon annan. Du är den viktigaste människan i ditt liv! Du måste börja ge den människan mer acceptans och mer tillit! Vill du att hon ska växa och få en ärlig chans – ge henne en chans. Tankar och känslor hon (dvs du) har är bara rådgivare (ibland bra och ibland usla) – men du är chefen! Du bestämmer vilka val du ska göra och du – varje dag är chansen till en ny början och nya val. Ge flickan inom dig en dag o taget att hitta nya val och bättre val för sig själv. Du är värd det bästa du kan ge dig själv!

Kram av hela mitt ❤️

Svara snälla för jag vill gärna vara din vän och stötta dig i detta! 🌺🌸🌞🌚 När som på dygnet.. bara skriv och jag finns om du vill prata om vadsomhelst!