Jag har många vänner.
Men alla bor långt bort och vi har bara kontakt över meddelanden och ses endast några gånger om året eller med flera års mellanrum.
Undrar om det kanske är normalt nuförtiden?
I alla fall skulle jag tycka det vore så skönt att ha någon vän jag kan se nästan varje dag och höra av mig till om vad som helst när som helst. Det är min dröm.
Men jag förstår att det är ett lite egoistiskt synsätt.
Jag vet inte vad som är fel på mig, men jag verkar inte kunna delta i samtal utan kommer liksom alltid med egna saker. Alltså som här till exempel, att jag startar nya trådar i stället för att skriva på redan existerande. Så är det också IRL för mig. Om det går att förstå hur jag menar.
Jag har alltid varit en ovanligt självständig person som inte öppnar upp sig så mycket, men jag har ju alltid hört rådet ”prata om det” och så har jag tränat på att göra det.
Och jag undrar om jag kanske gått för långt och nått en punkt då jag pratar för mycket.
Jag upplever ofta att jag bedriver ”oversharing”.
Men grejen är att jag ibland verkligen inte vet vad annars jag kan göra! Ibland blir känslor så överväldigande och jag vet bara inte vad jag ska ta mig till. Visst, jag måste väl lära mig hantera det själv.
Det blir jag också allt bättre på.
Jag brukar också ofta börja med att fråga mina vänner (via meddelanden då) om jag får prata med dem om en sak och påminner om att de får säga nej om de har för mycket annat just nu.
Och det händer ibland att nån faktiskt säger nej, och ”tack för att du påminner om det, jag uppskattar det”. Jag tänker väl, ”varsågod?”, och jag har 100% förståelse för att folk har egna bekymmer och inte alltid tid för mig, men det ger mig också känslan att vänskapen liksom är villkorlig och att jag egentligen bara är en belastning, som de ibland är starka nog att bära men ibland inte. Att de ibland finns där för mig, och ibland inte.
Jag vet att jag ibland kan bli väldigt insatt i ett problem jag har och komma med det om och om igen till en vän och jag förstår att de inte alltid orkar med det.
Men varför är jag såhär? Vad fan är det för fel på mig?
