Att bli trött av allt

Har mina ljusa små stunder av energi men mest är eller blir min hjärna trött – av allt.

Att skriva.

Att prata.

Att umgås.

Att höra sorl.

Att kallprata.

Att promenera.

Att träna. ( Inget jag gör men testat för det ”ger ju energi!” men inte till alla kan jag säga. )

Vilken existens. Jag vet inte om jag ska skratta eller gråta. Min personlighet är denna : på ständigt energisparande.

Sökte mig till knark (amfetamin, piller och hasch) för många år sedan för att hjälpa mig själv att orka det andra orkar på daglig basis men hej och hå vad det gick illa. Så klart.

Räddningen för mig att överleva och att vilja leva stavas sjukersättning men att vara såhär är ensamt.

Min hjärna vill ha stiltje och vila. Ibland boostar energin på och jag livar upp men det är i små  små småportioner i jämförelse med andra jag har omkring mig.

Så kan livet se ut. Alla är vi olika.

Min pojkväns ständiga intryck av mig är: Du är alltid trött. Och det har han rätt i.

Jag förstår inte hur människor klarar av heltidsjobb, hobbys, vänner, familj, träning osv. Jag blir också så himla trött av allting.

Jag kan bli helt förstörd av för mycket kallprat och att vara på en tillställning med mycket folk är bara hemskt.

Har aldrig prövat knark (och kommer inte) men för mig hjälper alkohol. Inte så bra, men ja. Jag förstår dig.

 

Anonym skrev:

Min pojkväns ständiga intryck av mig är: Du är alltid trött. Och det har han rätt i. Jag förstår inte hur människor klarar av heltidsjobb, hobbys, vänner, familj, träning osv. Jag blir också så himla trött av allting. Jag kan bli helt förstörd av för mycket kallprat och att vara på en tillställning med mycket folk är bara hemskt. Har aldrig prövat knark (och kommer inte) men för mig hjälper alkohol. Inte så bra, men ja. Jag förstår dig.

Anonym skrev:

Min pojkväns ständiga intryck av mig är: Du är alltid trött. Och det har han rätt i. Jag förstår inte hur människor klarar av heltidsjobb, hobbys, vänner, familj, träning osv. Jag blir också så himla trött av allting. Jag kan bli helt förstörd av för mycket kallprat och att vara på en tillställning med mycket folk är bara hemskt. Har aldrig prövat knark (och kommer inte) men för mig hjälper alkohol. Inte så bra, men ja. Jag förstår dig.

Tack för ditt svar!

Eller hur!? Jag ser hur mina vänner håller på.  De reser, cyklar, går på kalas, fixar på hus och hem, åker ut på helgäventyr, går på föreläsningar, sover borta och allt möjligt – SAMT jobbar på veckorna! Jag fattar inte hur de ens kan stå på benen!? Jag sitter ensam hemma jämt och ser på tv och vilar. Tar promenader men efter en promenad är jag helt slut och måste återhämta mig. Det är som att vara av en annan art. Så ensamt att det är inte klokt!

Förstår detta med alkohol – att döva sig med det. Jag tål inte alkohol så bra, bara kräks när jag druckit annars hade det nog blivit lite mer av det men jag kan verkligen förstå att man dricker i samma syfte som jag förr försökte med droger – för att försöka orka vara en version av sig själv som orkar med utan att känna för mycket att man inte gör det.

Känner igen det. Vill bosätta mig på landet, men vet inte om det kommer hjälpa. Försöker också äta bra då jag tänker att det ibland kan ha med någon form av näringsbrist eller d-vitaminsbrist att göra. Men jag tänker att det är rätt sjukt hur mcyket man måste låtsas i dagens samhälle. Det tar mycket energi, och vissa verkar vara bättre på det än andra.

Samma här! Funderar ofta på hur folk orkar med allt. Jag brukar oxå bli trött av en promenad eller ett ärende, tex åka och handla.Ofta orkar jag inte två ärenden samma dag, fast jag skulle behöva. Blir ofta besviken på min energiförlust…Jag äter bra och har kommit in i en träningsperiod, det tar emot men ändå gör jag någon träning varje dag , tex yoga, styrka, pulshöjande kondition och promenader.Tar tillskott av d-vitamin på vinterhalvåret. Men inget av detta hjälper.

[Red Vyhodo]

Jag är likadan. Jag klarar vanligtvis att jobba, men efter jobbet blir det aldrig mycket gjort. Har aldrig förstått hur andra orkar med allt de gör.

Ja det är skönt att åtminstone här på tråden få höra att det finns andra som också har energi som är på ständig sparlåga. Tack hörni för att ni svarade!

Det är ingen i min direkta närhet som är sådan och jisses vad det är enerverande. Får bara höra allt fantastiskt de orkar göra och vara ute på och planera framåt. Här sitter man själv som en avart och bara ”wtf?!” . Ensamt deluxe.

Ska ha en liten träff ihop med mina få tjejkompisar här hemma snart och jag vet exakt hur jag kommer bli någon timma in i träffen  – en version av mig själv som kostar på – som en sengångare på koffein.

Jag kan inte sitta ner och hämta energi det hjälper aldrig jag måste ligga ner. Vart jag än är så måste jag lägga mig för att hantera situationer. Få lite boost. Kan bli märkligt för andra men där får jag ligga. ”Oj hur mår du?! Är du okej? Vad har hänt?!” Hos tandläkaren i väntrummet var jag tvungen att lägga mig en gång och jag trodde nästan de skulle ge mig HLR för de blev så paffa. Det gör ju att man vill undvika att göra nåt ”out there”. Hemma är trygghet.

Jo jag är också noga med att äta rätt och har kollat alla nivåer som finns på ämnen i kroppen men det är inte där det fejlar. Det är som att jag föddes på jorden med utmaningen att gå på sparlåga och vara ensam i det…..förlåt att jag låter som ett offer det är inte min mening jag vill bara förklara i ord liksom……

Finns det ingen risk att du somnar om du lägger dig ner? Jag måste ligga ner om jag ska läsa.Eller när jag skriver det här.Får ont i nacken av att sitta och göra saker.Och så sjunker jag ihop och blir trött, orkar inte hålla ryggen “aktiv”när jag sitter men jag kan sitta korta stunder och sitter hellre än att stå. Får ont i knälederna och ryggen när jag står..Så mestadels går jag omkring eller ligger…men av de skäl du nämner ligger jag ned bara när jag är hemma.Jag tror oxå folk skulle undra jag la mig ner ute, tro att jag var berusad, svårt sjuk osv det medför bara problem socialt…precis dom du skrev. Däremot brukar jag sätta mig ner på marken (om det är torrt ute förstås ) när jag väntar på t.ex buss eller tåg eller i köer.Bästa sittställningen för mig är att sitta är i “enkel yoga position” Det är näst bäst efter att ligga ned,för mig.. Det reagerar folk på oxå. Trots att det inte är ngt hinder för andra att jag sätter mig ned istället för att stå Men folk är som dom är. ALLA måste göra likadant, annars blir folk så nervösa! Inte lätt att anpassa sig i tid och otid. Jag tycker att jag är bra på det för det mesta, vill inte att folk ska se mina brister, pga social fobi men jag lyckas inte alltid hålla fasaden p.g a just energilöshet. Jag har oxå gjort prover men de har inte visat något onormalt. Tränar och gått mycket till olika fysioterapeuter och fått träningsprogram.  Men ingenting hjälper. Jag tycker inte du låter som ett offer, du förklarar bara dina problem.Precis som jag oxå gör här.😘

Hej igen : )

Du frågade om jag inte möjligtvis somnar när jag ligger ner och jojomensan det händer både titt som tätt men då låter jag det bara få ske…Sova lite , ladda energi.

Jag har ingen värk och så som jag förstår att du får kämpa med alltså wow – vilken utmaning att deala med. Hoppas hoppas hoppas att du har dina vis och sätt att underlätta för dig så gott det går <3<3<3

Ja jag håller med dig och visst kan jag också tänka så själv också att ”oj mår den personen bra tro” om någon ligger ner. Man vet ju inte och det kan jag förstå. Precis som du säger så är ett normalt beteende det lättaste för alla att hantera. Vi som behöver energi på olika vis får göra det vi behöver ”så snyggt som möjligt hihi.

Jag gör som du också och håller fasaden om normalitet uppe för fulla muggar och visst går det men det tar på energin. Ingen som möter mig och pratar med mig vet att jag vill typ fly hem och låsa dörren där jag står och språkar för utåt vill jag vara den version som passar in och är en vanlis men inuti är det en helt annan värld. ”Vi kan väl ses en dag” – den frasen omvandlas på mitt språk inuti mig till ”kan vi göra allt för att få dig att få så mycket ångest som möjligt samt tömma dig på livselixir” . Panik. Men hade jag varit en vanlis, en härlig och skön vanlis , så hade frasen säkert varit wow vad kul ja!

Alltså herre min je……

Jag hoppas du mår fint åtminstone i denna stund och får le och slippa värk….vilken fantastisk människa du verkar vara alltså! <3

Idag är jag helt nere för räkning, så trött har yrsel och en värkande kropp…Ja det blir inte bättre av värken, hm ja hoppas oxå det blir bättre, lite mer sol hade inte skadat…mörker och regn gör mig tröttare någonsin. Vad skönt att du kan slappna av så pass att du kan somna😉 låter ganska skönt att ta en tupplur här och där…Åh tack snälla fina du att du tycker jag är en fantastisk människa! Är så glad att det finns någon som förstår mig och som har liknande besvär. Tråkigt att alltid känna sig ensam och att folk tror att man inte försöker tillräckligt! Många kramar till dig💗

Alltså jisses vad jag önskar att du slapp din värk…..förstår så himla väl att det tar ut sin rätt för dig. Allt allt gott till dig säger jag bara! Du får allt solsken som finns och så kan väl du skicka mulet väder utan ens en strimma sol till mig ; ) jag blir helt deppig och less när solen skiner. Du skrev att du var helt nere för räkning och jag känner med dig fina du. Jag sitter här i ottan nu och skriver och varit vaken sen 02.30. Ångest och illamående när det blir så. Det går i intervaller. Sover bra ett tag några dagar sen poff vaknar jag alltid 02.30 en natt här och där och tankarna rusar och jag får alltid stå upp då helt enkelt. Ensamt och vidrigt. Men det är som det är……

Hoppas du får en fin dag och så lite värk och yrsel som möjligt…..du kämpe där <3<3<3