Hem > Forum > Ensamhet > Anknytning.2

Anknytning.2

Visar 6 inlägg - 1 till 6 (av 6 totalt)
5
  • Hej,

    Läser en bok om anknytning för att klara av att inleda en ny kärleksrelation och slippa förbli singel.

    Förmodligen har jag en ängslig eller desorienterad anknytning. Har mött och haft mycket relationer med personer med undvikande anknytning. Det står i boken att personer med undvikande anknytning vill skapa distans. Inte vill ha känslomässig intimitet. Även fast de såklart innerst inne har det mänskliga behovet precis som alla andra. Om man har ängslig anknytning ska man försöka undvika personer med undvikande anknytning och leta helst efter de trygga. Som man kan landa i armarna på.

    En person med undvikande anknytning försvinner när relationen blivit allt för intim. De hittar gärna fel på sin partner. Börjar störa sig på denne.

    När jag tänker efter är det ju exakt det som brukar hända i vissa kärleksrelationer jag varit i. Som precis när det är som mest fantastisk plötsligt bytts ut till någon skräckfilm. Personen börjar bli elak. Gör konstiga saker. Försvinner. Har ju ställt den fråga tusen gånger till mig själv och tyst till den andra: jag förstår inte. Det är helt obegripligt att förstöra det här. Jag fattar ingenting.

    Även mina syskon faktiskt är väldigt undvikande och liksom föraktfulla, negativt inställda till känslomässig öppenhet. De tycker inte om sårbarhet tror jag. Vill stå oberoende och inte ha något ansvar. Självständighet triumfer allt. Tror de avskyr när andra blir beroende av dem. Eller det är så. Och så försöker de skaka av sig den personen. Faktiskt aldrig hört de uttrycka att de saknar någon de känner. Så kan det väl bara bli om man inte släppt in den personen särskilt nära?

    Givetvis har det skapat mycket sår hos mig att ständigt bli avvisad av dem.

    När jag tänker på barndomskompisar har ju de trygga anknytningar. Allihopa. Det är fan inte klokt att jag inte sett det tidigare. Det är förmodligen därför det funkar. De ger mig det jag behöver. Jag får lugn puls, vilar. Det är tryggt att vara i deras sällskap. Och har alltid, alltid varit det. Det blir aldrig något drama. Någonsin. De är också närvarande, svarar när man hör av sig.

    Min fd. bästa kompis förstår jag ju nu har en undvikande anknytning. Det är så jävla tydligt när jag läser den där boken om beteenden därifrån som de tar upp.

    Boken förespråkar att man lär sig att se vilka anknytningsstilar människor man möter har och ta beslut efter det. Man kan inte bara dejta eller skapa relationer med precis vem som helst. Man måste veta vad man ska kolla efter. Så man inte blir skadad fler gånger.

    Antar att jag ju absolut inte vetat vad jag ska leta efter då som sagt. Nu förstår jag ju att det är de trygga.

    Boken heter ”Förhållanden som funkarhur vetenskapen om anknytningsmönster kan hjälpa dig att hitta och behålla kontakter” av Amir Levine och Rachel Heller.

    Tack för tipset om boken, jag har läst en del om anknytningsstilar men inte den. Jag tycker det är väldigt intressant, men har haft svårt att helt känna igen mig i någon anknytningsstil, som vanligt är verkligheten mer komplicerad än modellen. Men tror ändå det kan vägleda en och ja själv har jag haft längre relationer med trygga män och kortare med otrygga, så…Nu har jag en med en som liksom jag inte är så trygg i sig själv. Det ställer till det och måendet samt relationen åker berg- och dalbana. Nu är det ju inte bara därför utan även pga av andra saker med, jobb, syskon- och vänrelationer mm. Men jag tror att om basen hade varit solidare så hade jag känt att jag kunde hämta kraft ur relationen på ett annat sätt. Så du kan nog vara inne på ett spår där, att styra stegen mot en ”tryggis”. Om man nu vet det i tidigt skede. Ger boken vägledning där vad man ska spana efter? Några särskilda personlighetsdrag?

    Fastnade lite vid formuleringen ”landa i armarna på”. Jag tänker att den personen också måste veta sina gränser och behov, så att det inte blir något ensidigt av det hela.  I värsta fall exploatering. Det är där jag tycker det är svårt.  Hur mycket kan man kräva att partnern ska härbärgera och hur mycket måste man själv hålla.. svåra frågor, kanske i alla mellanmänskliga relationer. Blir själv ofta besviken och ja t o m kränkt när jag inte blir förstådd, sedd eller hörd. Men ibland finns förklaringar till folks ageranden, ofta att de själva inte mår bra. Så den balansen kämpar jag med. Gränser, förtroenden, förväntningar, krav, mitt, ditt, vårt…. Och kanske måste man även kämpa med mycket av om man är tillsammans med en trygg person. Bara att det förhoppningsvis inte blir lika rörigt känslomässigt i anknytningen. Vore intressant att höra dina tankar kring det.

     

    Trådstartaren

    <3 Absolut, vägledning och massor av berättelser om människor och hur de beter sig både när de dejtar och hur de är i relationer. Boken är från december, 2022, så väldigt ny, vilket är kul.

    Den är framförallt inriktad att hjälpa personer med en ängslig anknytning.

    Har ju inte läst klart (eller lyssnat på som jag gör) boken ännu, men ett viktigt budskap är att den trygga personen fångar upp den ängslige när denne exempelvis är rädd eller har andra känslomässiga behov. Man får sina behov tillfredsställda. Den tryggar, finns där, i stället för att aktiverar ens anknytningsmönster.

    Ett varningsfinger för just ängsliga är att träffa undvikande personer för där uteblir bekräftelsen. Personen väljer (omedvetet eller medvetet) att inte ge en det som man behöver för att inte må dåligt. Sin anknytningsstil aktiveras då. Vilket är jättejättedåligt.

    Den trygga är ju också sund och ger därför inte bort hela sig själv. Men den vill finnas där för den andra. Den är lyhörd och tryggar motparten. I en sådan relation kan man vila. Det är så jag upplever det att umgås med mina barndomskompisar – andas lättare. Blir inte någonsin särskilt triggad. Världen och människorna i den blir plötsligt varm och optimistisk. Det finns framtidshopp. De är också alltid på samma humör, det finns inga överraskningsmoment. Det är pålitligt.

    I boken står det att undvikande personer sällan dejtar, eller är ihop med, andra undvikande personer. Helt enkelt för att det blir ingen relation av det. Medan ängsliga tenderar ofta träffa undvikande. Och så må skit av det.

    Så sammanfattningsvis kan man säga att den ängslige beter sig tryggt när den är med den trygga. Är den med en undvikande kan den snarare bete sig som om den har borderline (de säger så i boken). Alltså en ”borderlinepersonlighet” tar plötsligt över. Anknytningsstilen är då kroniskt aktiverad under tiden den här skadliga relationen pågår.

    Man ska alltså lägga märka till vilka människor som är undvikande i sin anknytning samt om ens anknytningsstil aktiveras under tiden man har en relation med den personen. Är man sig lik? Är man tryggare och mer tillfreds än vanligt? Osv. Den trygga gör en allmänt lugn. ”I den här relationen känner jag harmoni”.

    Trådstartaren

    Glömde en viktig aspekt som de tar upp i boken också: Ju mer människor känner att de blivit tillfredsställda i sina behov, desto mer självständigt beter de sig i regel.

    Den trygga ger en det man behöver – när man behöver det. Man blir då mer självständig.

    Tänker lite på mobbing och när folk undviker en, eller man inte får sina behov tillfredsställda. Plötsligt då kan man bete sig needy; uppvisa konstiga sidor av sig själv som tydligt utstrålar ångest och stor osjälvständighet. I boken menar de att det är en fullt natur reaktion eftersom människan behöver andra människor. De är också kritiska till begreppet och fenomenet medberoende, vilket glädjer mig.

    Det här påminner ju jättemycket om barn och föräldrar, egentligen. Så antar att man ska speja efter den där trygga föräldern, typ..

    Nu har jag också läst boken. Tack för tipset! Den är riktigt bra, jag kommer återvända till den fler gånger. Den tar upp så många bra exempel och jag kan känna igen mig i beskrivningen att en ängslig och otrygg person nästan kan få  borderlineliknande symptom av att vara i en nära relation med en undvikande. Å andra sidan känner jag också igen mig i många av undvikandedragen. Men det är intressant och jag tror verkligen på att den här boken kan hjälpa många. Både att hitta rätt partner men också att sovra bort de som inte är lämpliga i ett tidigt stadium. Men det krävs ett annat sätt att se på sökandet efter en partner.

    Tänker att man måste vara villig att dejta personer på nya kriterier. Attraktion brukar ju vara en stark drivkraft för många, men med anknytningsteorin måste man öppna upp inför fler val. Syna både sig själv och de presumtiva partnerna mer. Kanske i första hand spana efter trygga mönster ? Och hur vet man egentligen det? Det är där de knepiga ligger tror jag, att få ihop bitarna attraktion och trygghet. I alla fall för mig. Sen har ju mina trygga relationer ändå gått åt skogen, och anledningen har alltid varit att jag tröttnat, i längden inte varit nöjd med den trygga och förutsägbara tillvaron relationen erbjöd. Velat utvecklas, där partnern inte ville det, i alla fall inte på samma sätt. Men trygg har jag känt mig.

    Så jag tror verkligen boken har rätt. Att ha ett kroniskt aktiverat anknytningsmönster är verkligen inte bra. Det är så jag känner ofta, som att något drar igång i mig, en osäkerhet. Blir till slut väldigt förvirrat och rörigt i känslorna. Det gäller inte bara i relation till partner, utan smittar liksom till annat; jobb-, kompis- och familjerelationer. Tänk om det är så ”enkelt” som boken tar upp.

    Trådstartaren

    <3 Wow, roligt att du läst boken!

    Verkligen, att kunna se de trygga känns som den stora utmaningen. Kanske kan man försöka lyssna till sitt inre, blir man lugnad eller stressad i kontakten? Känner man att något saknas, behoven blir tydligare för en (den andra struntar i ens känslor), eller är det någon som är närvarande, lyhörd och vill veta mer? Tror den inre kompassen många gånger är en bra ledstjärna. Hur mår man? Är det berg-och-dal-bana eller ett stilla vatten?

    Visst var det spännande när de framförde hur mycket man får på köpet av att ha en relation med de trygga? Att där man blivit uttråkad kunde man se dess enorma, enorma fördelar?

    Föreställningar om hjältar i sagor och vad vi lärt om oss om kärlek och passion genom film, var också en intressant aspekt. En historia om hur undvikande möter en ängslig. Hur den undvikande saknar sitt fantom-ex etc. Det är sällan en lugn berättelse om två trygga som träffar varandra. Synd att det gestaltas som kärlek att ha ett aktivt anknytningsstil. Det är nog där många begår misstag också, tror jag. Man tror det är kärlek att känna så starkt. Kan känna igen mig i den ihopblandningen. Man fattar ju inte att det är att man är aktiverad och ur balans. Något är snarare riktigt fel, knappast rätt.

    Kan oväntat nog känna igen mig i den trygga anknytningsstilen också. Har definitivt starka såna drag i mig också. Väldigt förvånad över att kunna relatera till det med.

Visar 6 inlägg - 1 till 6 (av 6 totalt)
5

Du måste vara inloggad för att svara på denna tråd.

Vi har gjort en säkerhetsuppdatering på Mind forum som innebär att logga in-förfarandet har ändrats. Du kommer i samband med att du loggar in få ditt lösenord skickat via e-mail.