Psykiatrin – en förövare

Ord står mot ord. Klagomålen sköts av förövaren i vårdens subjektiva regi och du som patient står rättslös utan rätt till överklagan i rättsinstans. Du har heller någonstans att vända dig som alternativ om du saknar pengar.

Jag är vårdskadad. Psykiatrins internutredare förnekar det som en förövare förnekar sin del av den misslyckade, försämrande vården och skyller det istället på min diagnos. En diagnos som för övrigt tagits bort och bytts ut från emotionell personlighetsstörning till komplex traumatisering.

Jag varnar alla vårdsökande att vända sig till psykiatrin för diagnosticeringen är inte objektiv utan godtycklig, oprecis och bara ett maktmissbruk som du inte blir av med i din journal. När du sen klagar vänds alla kommentarerna mot dig baserade på kollegors godtyckliga hjärnlösa tolkningar.

Läkare får visst mest sin specialisering bekostad via läkemedelsbolag så de hjärntvättas och felinformeras om vilka behov en patient har av medicintillverkarnas icke oberoende forskningsresultat.

Dessutom är diagnossystemet DSM så skruvat att när forskning inom t ex neuropsykiatri banar väg för nya effektivare metoder så utesluts hela forskningsområden och kvar blir de hjälpsökande i passiviserande eller verkningslösa men biverkningsstinna medicinering.

I vilket annat specialistområde som helst krävs objektiva fynd innan diagnos sätts. Inte att undra att en psykiatriker ses som en andrahandsläkare, inte värdig.

Få är de politiker som hinner uppdatera sig, ställa sig kritiska till hur patienterna missvårdas och förblir hjälpsökande. En psykiatriker ska inte ha sista ordet utan de bäst utbildade – nämligen psykologerna. Psykologerna som lyser med sin frånvaro i bl a slutenvården.

En tyst och pågående skandal. Patienten och samhället är förlorare med dagens så kallade vård.

Jag kommer aldrig att be psykiatrin om hjälp igen efter deras så kallade stöd jag inte återhämtar mig från. Det har gått två år sedan min anmälan men övergreppen känns som de var igår. Övergrepp för mina ord aldrig viktades lika viktiga som vårdens. De enskilda ställdes sldrig till svars och jag fick inte upprättelse. Övergrepp för vården svek när jag behövde deras stöd som mest.

60% av de som ber om ekonomisk ersättning vid vårdskada får inte det. En ynklig ersättning för de drabbade som knappast ger rättvisande kompensation för trauma och sann upprättelse. En ursäkt är långt ifrån tillräcklig utan snarare ett hån.

Håller med!

Är diagnostiserad med PTSD på grund av upprepade kränkningar och ostrukturerad vård, psykiatrisk såväl som somatisk.

Vårdskada? Nej! Motivering: det är praxis att svenska läkare inte har den kunskap som behövs för att behandla min komplexa psykiatri och kränkningar räknas inte som vårdskada.

Tråkigt. Jag fick kämpa för att få psykologhjälp när jag hade suicidaltankar. Och jag blev bältad vid inläggning på grund av att jag inte följde reglerna och de var två stycken som skulle flytta på mig vilket jag upplevde som kränkande. De har antytt att jag ju fått så mycket hjälp att jag inte borde haft behovet av en psykolog och att det finns ” de som klarar sig lite mer själv”. Jag blev utsatt för ett sexuellt övergreoo av en annan patient vid inläggning och de trodde mig inte. Har inte fått någon hjälp alls att gå vidare med det.

Jag tror att många inom psykiatrin fortfarande patologiserar patienter när de själva brister i kunskap och förståelse.

Jag fick höra att jag var behandlingsobenägen och terapiresistent då psykiatrin inte kunde hitta en psykolog åt mig. Det kändes konstigt då min väninna är utbildad psykoanalytiker och tyckte att jag varit en mycket bra analysand om det nu inte varit för vår vår vänskap.

Nu har jag en psykolog på vuxenhabiliteringen. Det fungerar jättebra. De har ett helt annat perspektiv. Jag ska uppleva att jag får hjälp vad psykologen tycker är inte viktigt.