Hem > Forum > Diskriminering > Hackkyckling

Hackkyckling

Visar 11 inlägg - 1 till 11 (av 11 totalt)
10
  • Jag blev utsedd till företagets lilla hackkyckling på min förra arbetsplats. Efter nästan 2 år av obehagligheter sa jag tillslut upp mig. Det äventyrade min hälsa så pass att även jag började bli orolig för ärren det skapade. Märkte sedan när jag påbörjade och var på andra arbetsplatser hur jag blivit paranoid. Tror att människor pratar skit om mig när jag kommer in i ett rum. Varit övertygad om nya plågoandar som strax ska göra entré och ordna mig ett nytt litet helvete att tvingas våndas i.

    Är ganska så ledsen över att jag nu har det här traumat med mig i bagaget – har ju redan en ganska tung ryggsäck. Det kan ju försvinna med tiden och när jag börjar befinna mig i trygga miljöer igen och får erfarenheter som gör mig övertygad om motsatsen. Att människor kan vara fina, inkluderande och stöttande också. Samtidigt kan jag som inte riktigt sluta analysera varför jag blev så utsatt. Vad jag gjorde så fel att det spårade ur och eskalerade så pass. Till och med VD:n och ledningen började agera ut mot mig mot slutet. Två timmar innan jag skulle tackas av blev jag utskälld. Ta det inte personligt, sa dem. Men vad skulle jag annars göra eftersom det bara var mot mig kritiken fullständigt haglade.

    Hur måste jag vara framöver för att det inte ska ske igen?

    Under min uppväxt blev jag ganska kraftigt utsatt av mina syskon och föräldrar. Det var ofta dem mot mig. Aggressiva tongångar. Minns att min standardfras var att säga att de inte kände mig. Att jag inte alls var så som de beskrev mig. Överlevnadsstrategin var också att ha ett så stort liv utanför den där dysfunktionella familjen som möjligt. Hänga med kompisar och vara i skolan där jag kände mig trygg och ganska omtyckt. Jag njöt av att vara ifrån min familj. Där jag kunde andas och slappna av. Det var så tröttsamt och destruktivt att bli påhoppad för allt och ingenting. I skolan var jag aldrig mobbad och kraftigt ifrågasatt så som hemma och sedan på den där arbetsplatsen. Även nu på min fritid har jag upplevt snällhet. Inget i kalibern så som kollegorna kunde bete sig mot mig nu senast. Jag levde nog i ett ganska konstant chock- och freezetillstånd när jag varit där i lokalerna. Så oerhört rädd. Axlarna uppe vid öronen. Sov som en stock för var så mentalt uttömd. Förmodligen har jag fått PTSD igen. (vilket är nästan lite lustigt eftersom det just är det jag behövt terapi för tidigare i livet).

    Till mitt problem. Hur jag ska göra för att känna tillit till människor i grupp igen? Finns det fler som blivit mobbade och som är rädda nu framöver att det ska ske igen?

    Det gör mig ledsen att höra om att du blivit utsatt för mobbning på arbetet, särskilt efter att redan ha upplevt utsatthet som barn. Det är naturligt att det kan ta tid att lita på människor igen efter upplevelser av mobbning och andra övergrepp. Ingen förtjänar att bli mobbad. Det som hände dig på jobbet var därför inte ditt fel och företaget som du utsattes på förtjänar inte dig. Därför finns det nog inte heller något enkelt svar på hur du undviker att bli utsatt igen. Det du kan göra är väl snarare att lära dig att hantera rädslan för att utsättas igen, samt att lära av dina erfarenheter så att du kan identifiera och därför undvika destruktiva sammanhang och personer med antisociala beteenden i fortsättningen, utan att det övergår i paranoia. Om rädslan inte går över eller om din PTSD kommer tillbaka, tveka då inte att söka hjälp. Men det känns som att du är på god väg tillbaka då du känner hur det knuffar dig åt rätt håll igen att få positiva erfarenheter av andra. Kanske har allt du gått igenom gjort dig stark och ökat din läkeförmåga. Kan du söka dig mer till sådana sammanhang, där du känner att din tillit byggs upp igen?

    Trådstartaren

    Wow tack, vilket fint svar!

    Vet inte om det finns sammanhang jag kan vända mig till just förtillfället men det är en himla bra tanke! Om jag anstränger mig lite kan jag nog hitta nåt sånt framöver.

    Tack igen!

    Hej. Du har en erfarenhet över hur det känns att bli mobbad. Hur jobbigt det än är/har varit så har du en erfarenhet som du kan vända till något positivt genom att hjälpa andra medmänniskor. Jag håller med ”Indigo” här ovan.

    Har du funderat på att använda dina erfarenheter som volontär, varför inte hos till exempel ”Mind” som ett exempel. Fundera, det finns många hjälporganisationer och mobbning är ett stort problem.

    Jag fick igår ett sms från en kompis och och andemeningen är att stå upp för sin sak och inte bli en av den tysta massan…

    Har du ovänner?

    Bra!

    Det betyder att du

    har stått upp för

    någon, något och

    satt tydliga gränser i

    ditt liv.

    Du får läsa mellan raderna, Jag menar inte att du ska få ovänner, står du upp för någon, något, kan det sticka i ögonen på andra personer, då du satt tydliga gränser i ditt liv.

     

    Trådstartaren

    Ja, det är en bra ide! Är inne på mitt 12:e år som ideellt verksam (började året 2009) så börjar känna mig en aningen mör nuförtiden, så att säga =) Tanken har slagit mig att engagera sig specifikt för mobbade (har för mig att jag tom ansökte om något sånt uppdrag, men inte fick) också men känner att listan är lång nu vad jag gör, vilka organisationer jag är aktiv i, vilka områden som är de jag prioriterar högst just nu.

    Trådstartaren

    Red Kejane, är du förresten aktiv volontärt just nu? Blir lite nyfiken på dialogen du hade med din kompis där om att inte ingå i ”den tysta massan”. Jag såg en dokumentär häromdagen om Extinction Rebellions (miljöaktivister) och pratade sedan med en person som pekade ut hur ”radikala” de var och hur det inte var okej att göra som de gjorde mm. Efter jag tänkte efter lite svarade jag att jag föredrar ändå personer som gör någonting. Majoriteten är ju inte aktiva och engagerar sig inte. Känns som om det är så lätt att stå på sidan och klaga på de som faktiskt vill skapa förändringar (hur fick kvinnor rösträtt t ex). Då höll den jag pratade med plötsligt med och sa att han också tyckte så. Att inom oss bor det nog en liten rebell. Om du vill se dokumentären var det denna nedan:

    Klimataktivisterna som stängde London

    Deras protester är fredliga men olagliga. Bilderna av hur de blockerade centrala London gjorde aktivisterna i Extinction Rebellion kända över hela världen. Det födde ökat stöd men retade också många människor som inte kunde ta sig till jobbet. Här är berättelsen inifrån den militanta rörelsen.

    https://www.svtplay.se/video/27660357/klimataktivisterna-som-stangde-london

    Hej igen. De här personerna brinner av övertygelse att något måste göras. Det finns många ”olagliga” exempel: ”Almarna i Kungsträdgården”, ”Hus ockupationen på 70-talet” med flera. Dessa två var fredliga ockupationer, men olagliga.

    ”Klimataktivisterna som stängde London” var ett sätt för att få media intresserade. Jag har inte följt denna artikel, men huvudsyftet var säkerligen att skapa kaos på ett fredligt sätt. Om de som stod bredvid och tyckte att det var bra gjort, så kan man hjälpa dem med en slant till deras konto.

    Den tysta massan är något helt annat. Exempel: Om du på ditt jobb för fram en brilliant idé på t.ex ett möte, som du länge hört av dina arbetskamrater skulle vara bra, och Du tar mod till dig och för fram denna idé men cheferna gillar inte det du säger av någon anledning. Om inte dina arbetskamrater ställer upp för dig och håller med dig trots att majoriteten tycker precis som du. Du kanske endast för fram denna idé som du inte kommit på själv. Dina arbetskamrater är då den tysta massan som inte vågar ställa upp för dig, kanske är de rädda att bli illa omtyckta av cheferna. Du vågade stå upp för att du tror, och står för det du säger, vilket är mycket bra.

    Därför tycker jag att min kompis sms är ett bra sätt att se saker på ett annorlunda sätt. Du ska inte bli ovän med dina arbetskamrater genom att gå på dem muntligt, men du vet nu var du har dem.

    Det jag skrivit härovan är mycket vanligt på de flesta arbetsplatser, och har du en bra chef så lägger han dig i minnet på ett bra sätt som kan ge dig fördelar längre fram.

    Ett annat mycket bra exempel är den mycket kända bilden där en äldre kvinna svingar sin väska mot en av nynazisterna som har en demostration hon stod för sin övertygelse.

    Demostrationen: Demostrationen

    Det har även gjorts en staty av henne: Staty

     

    Det råkade vist bli dubbla svar. Denna ska då bort.

    Trådstartaren

    Den statyn är episk!

    Jag har liksom börjat fundera på om den tysta massan oftare än vad man tror faktiskt kanske snarare tycker som de tycker? Att passivitet också kan handla om att inte hålla med, snarare än att tycka annorlunda men inte våga/uttrycka säga det? T ex är jag numera högt klimatengagerad. Får inte speciellt mycket gehör av omgivningen förutom personer som jag känner väl som lyssnar och pratar själva. Tror inte folk sitter och trycker på att de vill annorlunda utan jag tror det finns en makt i att faktiskt osynliggöra någon, få den osäker mm.

    Precis så upplevde jag det på min arbetsplats, att jag skulle ”kvävas till tystnad”. De höll inte med mig. De tyckte inte alls att mina idéer överlag var ”de rätta”. Precis som vid andra världskriget där majoriteten kunde vara medlöpare och inte få en omedelbar kritik för det i stunden. Ytterst få ställde sig upp och sa ifrån, som jag förstått det. Jag tror det kan handla om rädslor också givetvis (dock inte alls så mycket kanske?), men även också en lättnad att själva inte råka så illa ut? Eller framförallt att man inte vill att det ska vara på ett annat sätt ”om man själv har det så bra”. Varför förändra något som ger en fördelar?

    På min arbetsplats var ju jag hackkycklingen, vilket sorgligt nog gjorde att andra fick en betydligt bättre arbetssituation och kunde få fördelar, bli bättre behandlade, pga. det. Jag sänktes och de höjdes. Så detta vad ”vinsterna” kan vara när man utser en person att mobba eller på andra sätt inte vill stödja tycker jag är intressantare nästan att titta på än varför den ”tysta massan” eventuellt skulle tycka likadant? Jag tror liksom inte att det är där skon klämmer att ”folk” behöver ”bli modigare” nödvändigtvis? Tror det snarare ofta kan handla om egoism och vara sig själv närmast? På arbetsplatser där individualism förespråkas kan det ju ske hur mycket mobbing som helst, tänker jag.

    Att däremot kunna se en mobbingsituation utifrån är förunnat. Stiga in där och stoppa själva mobbingen. Det är det jag lärt mig bättre av min erfarenhet. Jag går inte med på det på samma sätt som tidigare. Får ont i magen, kan relatera på djupet och klarar inte av passiviteten. Är mer lyhörd också för när jag ser att det sker (oftast i ett tidigt skede), t ex ”alla emot en”.

    Avatar

    Hej!

     

    Du kanske är svag nu, men du behöver hitta utrymme och en plats där du kan hitta kraft. Strunta i de andra.  Lämna inte ut dig. Jobba med dina tankar och bryt inte ihop. Hitta kraft i närstående, om du inte har några. Byt arbetsplats. Kontakta sjukvård och arbetsmiljöverket. Se till din egen bakgård. Du vinner!

     

     

    Trådstartaren

    Tycker det är svårt att komma ihåg årtal men tror det är snart två år sedan som jag slutade på den arbetsplatsen. Frågeställningen om vad man kan göra för att inte bli utsatt igen tror jag är att anpassa sig bättre och även lite ytligt men mycket hett tips är att köpa svindyra kläder. Skojar inte. Märkte ganska stor skillnad på hur de tittade på mig och även placerade mig i status beroende på hur jag klädde mig. Det var mycket det där med hierarkin. Faktum är att ett stalltips till människor som vill bli tagna på större allvar ute i samhället kan vara att köpa märkeskläder (Mulberry, Chanel), ullkläder mm. Alltså klä sig som överklassen. Speciellt att köpa en dyr handväska kan göra susen.

Visar 11 inlägg - 1 till 11 (av 11 totalt)
10

Du måste vara inloggad för att svara på denna tråd.