Beklagar sorgen. Var också tacksam att du kan sörja. Den tid det har tagit dig att få sörja har du antagligen behövt för att kunna hantera de ofta starka känslorna. Även om bilderna är påträngande och jobbiga är det bra om du kan acceptera dem, känna på känslan av sorg och alla andra känslor som följer i relationen du hade till henne. Sen kommer styrkan i känslorna att avta och det blir enklare att hantera dem. När du kämpar emot kostar det bara energi i att stå emot och de kommer att finnas där till du accepterar dem.
Detta jag ger dig i tips är min egen erfarenhet när min mormor och mamma gick bort. Jag sörjde min mormor först ett år efter hon dött för hon var en av de viktigaste personerna i mitt liv och jag tror jag behövde den tiden för att känslomässigt förstå att hon var borta. Efter mammas bortgång ältade jag att jag skulle sagt att jag älskat henne och varit snällare mot henne vilket jag förstås inte kunde göra annorlunda. När jag en dag insåg att vi hade sagt till varandra att vi älskade varandra och jag menat det och även kände hennes intention var sann så upphörde ältandet. Jag tror sorgeprocessen kan se väldigt olika ut för oss och det gäller att vara lyhörd när känslorna blir ett faktum och acceptera dem som de är. Vi kan aldrig undkomma våra reaktioner och tro att vi kan gå vidare bara med en rationell tanke om att det som har varit är över och att det inte ska få påverka oss.
