Jag är rädd. Det skrämmer mig oerhört det här tillståndet. Bara att tänka mig att gå till köket och hämta ett glas vatten får mig att nästan kollapsa.
jag är faktiskt jätterädd för detta. Huvudvärk har jag efteråt varje gång jag har umgåtts med nån familjemedlem på stan, då tar jag en lyrica tablett innan och blir bubblig och glad och snabb, får kraft .. jag vill inte att min familj ska veta hur illa det är med mig.
Mitt liv har sedan 2015 varit en kamp ett helvete som sedan bröt ut i ett helvete utan dess like. Jag vet inte vad jag gjort för att förtjäna det här. En förbannelse är vad det är!!!
Det började med stressutslag över hela kroppen som kliade så jag blev galen , sedan började jag gå upp i vikt det var en annan stress redaktion och först nu börjar min kropp på riktigt Att lägga av . Jag har barnlängtan men så tänker jag. Hur i helvete skulle jag orka?? En baby som måste ha tillsyn, mat, blöjbyte, + att man knappt för nån sömn. Jag inser ju att jag skulle inte klara det. Det är en sorg.
