Tappar jag greppet? (PTSD/bipolär 2/ADHD/Asperger)

Just nu snurrar allt bara runt. Det som har varit och det som är och det blir till en enda gröt i huvudet. Det som var så vackert, så självklart och så levande för bara någon vecka sedan är inte det. Inte nu. Jag vet inte riktigt hur det hänger ihop allting. Tillvaron liksom fransas upp och sprids ut. Jag tappar bort vem jag är och det känns annorlunda. Ljuset är skarpare än vanligt, minsta ljud dundrar, kläderna på kroppen känns som nålar som sticker mig i huden. Jag har provat att ta dämpande medicin, mildaste tänkbara sorten. Det funkar inte. Jag vet inte om jag håller på att tappa greppet eller om det snart är som vanligt igen. Inatt fick jag inte mycket sömn. Dagen idag har varit en plåga från början till slut. Min sambo jobbar och jag är rädd att han ska märka att jag är konstig när han kommer hem. För jag känner mig konstig. Hyperkänslig, rädd och allting liksom gungar.

Igår var jag på jobbet som vanligt och hade supermycket energi, men idag kunde jag inte. Det gick bara inte att ta sig iväg. Jag är rädd att de ska få veta sanningen om mig där, om vem jag är med mina diagnoser.

Medan jag skriver tappar jag bort mig igen. Trevar efter ord. Hittar några som hör till ett annat sammanhang, till en annan situation. Jag vet inte vad jag ska göra. Det kommer bilder från en annan tid som stör mig. Ljud som inte finns här. Jag känner mig så jävla ensam med mig själv. Det finns ingenting som tar bort det här tror jag. Någon som känner igen eller som har tips?

Jag känner igen mig. Jag är diagnostiserad som borderline och PTSD.

Jag drabbas ofta av disassociationer, då min hjärna helt slår av och går på autopilot.

Inget känns verkligt, som att jag ser mig själv i en film eller i en dröm. Jag förlorar helt tidsuppfattningen.

Sen när jag vaknar ut ur det, så känns det som om jag håller på att bli knäpp. Ibland känns det som att folk kan se rakt igenom min fasad, se vem jag verkligen är.

 

Sömn och fasta rutiner är det viktigaste för mig. Det finns jättebra sömnmediciner, som inte är beroendeframkallande, som får en att somna och sova bra! Hör med läkare/psykriatrin om det!

 

 

Kram. Jag vet hur det är, jag lider av samma problem. Det finns psykologisk behandling för att bota de symptom och psykiska problem du beskriver. EMDR, Prolonged exposure, fasspecifik behandling. Tala med en psykolog, om du inte redan har någon.

Och för tillfället, tills det går, får du försöka att hålla huvudet ovanför ytan. Det är svårt. Jag önskar dig alla lycka till. <3

Hej du! 18 här

Har själv alla de kombinationerna och obland är det som om jag är påväg att tappa greppet totalt. Ibland korta stunder och ibland längre men något litet kan hålla en kvar så man inte tappar sitt grepp och i princip försvinner inombords.

Alla ljuden och så förstärks när alla känslor är så starka, ett litet ljud kan göra ialalfall mig helt galet ängestfylld. En stund i taget, ett h”’vete att leva med men små saker hållet en kvar tills man hittat något att sträva efter själv. Kram

Rädsla och att det ”gungar” under fötterna ev yrsel kan vara symtom på svår ångest eller förändrat blodtryck. Finns det något som triggat igång din Ptsd?

Närr man känner sig ”nästan galen” beror det oftast på extremt hög ångest har jag lärt mig. Har du haft panikattacker?

Någon skrev också om di sassociationer och dessa är vanliga vid hög ångest, hjärnan skyddar sig själv mot överbelastningen.

Ljudkänslighet känner jag igen, det kan också förstärkas med hög ångest samt irritabilitet och påträngande tankar om obehagliga saker. Kan var Ptsd som spökar? Även aspergern kan ge ljudkänslighet?