Hem > Forum > Psykiska diagnoser & tillstånd > Tankar kring tvångssyndrom

Tankar kring tvångssyndrom

Visar 3 inlägg - 1 till 3 (av 3 totalt)
2
  • Trådstartaren

    Hej vänner. Jag har lite tankar kring tvångssyndrom.

    Det är nämligen så att jag upptäckt att jag har några tvångshandlingar. De är inte jätteextrema men de påverkar ändå mitt liv lite grann och jag pratade om dem med mamma idag och hon verkade orolig.

    När bör en söka vård? Är det redan nu, när jag upptäckt tankarna men de ännu inte börjat kontrollera livet? Eller är det först när det märks tydligt att de finns? Var vänder jag mig?

    Jag är 19 år, bor i en mellanstor stad och har kontakt med kurator på den lokala ungdomsmottagningen. Dock ska jag flytta i januari (under vårterminen bara, sen flyttar jag hem igen) och vet inte om det är värt att ta upp detta med min kurator. Vad tycker ni?

    Kram till er där ute, hoppas vintermörkret inte är för hårt mot er.

     

    Det är vanligt att ha lite tvångstankar och behöver inte i sig vara ett problem. Det är också lätt att bli orolig för sig själv om någon annan blir orolig för en, tex en förälder. Jag tänker att det som avgör om du behöver hjälp med tvångstankarna eller inte, är om du själv lider av dem, och/eller om de hindrar dig. Naturligtvis ska du berätta för kuratorn om tvångstankarna oavsett, om du känner att du behöver det. Jag tycker att du resonerar klokt när du skriver att det är bra att bryta sånt här i ett tidigt skede. Du kan börja redan nu genom att försöka bryta tvångshandlingarna på egen hand, genom att avstå från att göra de ritualer som du ”vill” utföra. Ibland räcker det för att bli av med tvånget om problemet är av lindrig art eller om ritualerna ännu inte blivit befästa.

    Jag har själv lidit av påträngande plågsamma tankar periodvis sedan sex års ålder. Sökte hjälp för detta först i somras (är i trettioårsåldern nu). Jag vill avråda dig från att vänta så länge med att söka hjälp för tvångstankar som jag har gjort, om du lider av dem och/eller ritualerna hindrar dig. Jag ska nu få testa KBT som anses effektivt för tvångssyndrom. En sak som hindrar många med tvångstankar att söka hjälp inklusive mig själv, är att tvångstankar många gånger har väldigt skämmigt innehåll. Men terapeuterna är vana vid att höra om alla sorters knäppa tankar, och det är synd att lida länge i onödan av detta när det finns bra behandling.

    Annandags-kram!

     

     

    Trådstartaren

    Det är vanligt att ha lite tvångstankar och behöver inte i sig vara ett problem. Det är också lätt att bli orolig för sig själv om någon annan blir orolig för en, tex en förälder. Jag tänker att det som avgör om du behöver hjälp med tvångstankarna eller inte, är om du själv lider av dem, och/eller om de hindrar dig. Naturligtvis ska du berätta för kuratorn om tvångstankarna oavsett, om du känner att du behöver det. Jag tycker att du resonerar klokt när du skriver att det är bra att bryta sånt här i ett tidigt skede. Du kan börja redan nu genom att försöka bryta tvångshandlingarna på egen hand, genom att avstå från att göra de ritualer som du ”vill” utföra. Ibland räcker det för att bli av med tvånget om problemet är av lindrig art eller om ritualerna ännu inte blivit befästa. Jag har själv lidit av påträngande plågsamma tankar periodvis sedan sex års ålder. Sökte hjälp för detta först i somras (är i trettioårsåldern nu). Jag vill avråda dig från att vänta så länge med att söka hjälp för tvångstankar som jag har gjort, om du lider av dem och/eller ritualerna hindrar dig. Jag ska nu få testa KBT som anses effektivt för tvångssyndrom. En sak som hindrar många med tvångstankar att söka hjälp inklusive mig själv, är att tvångstankar många gånger har väldigt skämmigt innehåll. Men terapeuterna är vana vid att höra om alla sorters knäppa tankar, och det är synd att lida länge i onödan av detta när det finns bra behandling. Annandags-kram!

     

    Hej! Tack så mycket för ditt svar. Tyvärr hann jag inte ta upp mina tankar med min kurator innan jul och kommer dessvärre inte träffa henne igen innan jag flyttar. Men jag har kollat upp så att det finns en ungdomsmottagning i närheten av där jag kommer på under vårterminen så känns ändå tryggt ifall tvångshandlingarna skulle kännas jobbigare.

    Tack för att du delade med dig av dig erfarenhet kring tvångshandlingar. Hoppas verkligen att KBT kan hjälpa dig att må bättre. God fortsättning!

Visar 3 inlägg - 1 till 3 (av 3 totalt)
2

Du måste vara inloggad för att svara på detta ämne.