Hem > Forum > Psykiska diagnoser & tillstånd > Tankar kring tvångssyndrom

Tankar kring tvångssyndrom

Visar 6 inlägg - 1 till 6 (av 6 totalt)
5
  • Trådstartaren

    Hej vänner. Jag har lite tankar kring tvångssyndrom.

    Det är nämligen så att jag upptäckt att jag har några tvångshandlingar. De är inte jätteextrema men de påverkar ändå mitt liv lite grann och jag pratade om dem med mamma idag och hon verkade orolig.

    När bör en söka vård? Är det redan nu, när jag upptäckt tankarna men de ännu inte börjat kontrollera livet? Eller är det först när det märks tydligt att de finns? Var vänder jag mig?

    Jag är 19 år, bor i en mellanstor stad och har kontakt med kurator på den lokala ungdomsmottagningen. Dock ska jag flytta i januari (under vårterminen bara, sen flyttar jag hem igen) och vet inte om det är värt att ta upp detta med min kurator. Vad tycker ni?

    Kram till er där ute, hoppas vintermörkret inte är för hårt mot er.

     

    Det är vanligt att ha lite tvångstankar och behöver inte i sig vara ett problem. Det är också lätt att bli orolig för sig själv om någon annan blir orolig för en, tex en förälder. Jag tänker att det som avgör om du behöver hjälp med tvångstankarna eller inte, är om du själv lider av dem, och/eller om de hindrar dig. Naturligtvis ska du berätta för kuratorn om tvångstankarna oavsett, om du känner att du behöver det. Jag tycker att du resonerar klokt när du skriver att det är bra att bryta sånt här i ett tidigt skede. Du kan börja redan nu genom att försöka bryta tvångshandlingarna på egen hand, genom att avstå från att göra de ritualer som du ”vill” utföra. Ibland räcker det för att bli av med tvånget om problemet är av lindrig art eller om ritualerna ännu inte blivit befästa.

    Jag har själv lidit av påträngande plågsamma tankar periodvis sedan sex års ålder. Sökte hjälp för detta först i somras (är i trettioårsåldern nu). Jag vill avråda dig från att vänta så länge med att söka hjälp för tvångstankar som jag har gjort, om du lider av dem och/eller ritualerna hindrar dig. Jag ska nu få testa KBT som anses effektivt för tvångssyndrom. En sak som hindrar många med tvångstankar att söka hjälp inklusive mig själv, är att tvångstankar många gånger har väldigt skämmigt innehåll. Men terapeuterna är vana vid att höra om alla sorters knäppa tankar, och det är synd att lida länge i onödan av detta när det finns bra behandling.

    Annandags-kram!

     

     

    Trådstartaren

    Det är vanligt att ha lite tvångstankar och behöver inte i sig vara ett problem. Det är också lätt att bli orolig för sig själv om någon annan blir orolig för en, tex en förälder. Jag tänker att det som avgör om du behöver hjälp med tvångstankarna eller inte, är om du själv lider av dem, och/eller om de hindrar dig. Naturligtvis ska du berätta för kuratorn om tvångstankarna oavsett, om du känner att du behöver det. Jag tycker att du resonerar klokt när du skriver att det är bra att bryta sånt här i ett tidigt skede. Du kan börja redan nu genom att försöka bryta tvångshandlingarna på egen hand, genom att avstå från att göra de ritualer som du ”vill” utföra. Ibland räcker det för att bli av med tvånget om problemet är av lindrig art eller om ritualerna ännu inte blivit befästa. Jag har själv lidit av påträngande plågsamma tankar periodvis sedan sex års ålder. Sökte hjälp för detta först i somras (är i trettioårsåldern nu). Jag vill avråda dig från att vänta så länge med att söka hjälp för tvångstankar som jag har gjort, om du lider av dem och/eller ritualerna hindrar dig. Jag ska nu få testa KBT som anses effektivt för tvångssyndrom. En sak som hindrar många med tvångstankar att söka hjälp inklusive mig själv, är att tvångstankar många gånger har väldigt skämmigt innehåll. Men terapeuterna är vana vid att höra om alla sorters knäppa tankar, och det är synd att lida länge i onödan av detta när det finns bra behandling. Annandags-kram!

     

    Hej! Tack så mycket för ditt svar. Tyvärr hann jag inte ta upp mina tankar med min kurator innan jul och kommer dessvärre inte träffa henne igen innan jag flyttar. Men jag har kollat upp så att det finns en ungdomsmottagning i närheten av där jag kommer på under vårterminen så känns ändå tryggt ifall tvångshandlingarna skulle kännas jobbigare.

    Tack för att du delade med dig av dig erfarenhet kring tvångshandlingar. Hoppas verkligen att KBT kan hjälpa dig att må bättre. God fortsättning!

    Hej! Det finns ju tvångstankar och tvångshandlingar. Det är olika saker. Upplever du att dom styr ditt liv? Och upplever du att om du ger efter att det dämpar ångesten? Får man fråga vad det är för syndrom?

    Jag har haft problem med tvång i ca 10 år och det var först för ca ett år sen som jag tog tag i det. Förstod bog att det var allvar när min kurator sa det. Nu ska jag få hjälp av en psykolog som är mer inriktad på ämnet vilket känns bra.

    Mina föräldrar har nogaldrig förstått allvaret. Bara tyckt jag har varit löjlig och sagt att jag ska sluta, vilket triggar det ändå mer. Bara en gång till tänker jag hela tiden. Jag är alltid rädd att något ska hända om jag inte kollar om och om igen. Tex, spis och att ytterdörren är låst mm.

    Styrkekram!

    Trådstartaren

    Hej! Det finns ju tvångstankar och tvångshandlingar. Det är olika saker. Upplever du att dom styr ditt liv? Och upplever du att om du ger efter att det dämpar ångesten? Får man fråga vad det är för syndrom? Jag har haft problem med tvång i ca 10 år och det var först för ca ett år sen som jag tog tag i det. Förstod bog att det var allvar när min kurator sa det. Nu ska jag få hjälp av en psykolog som är mer inriktad på ämnet vilket känns bra. Mina föräldrar har nogaldrig förstått allvaret. Bara tyckt jag har varit löjlig och sagt att jag ska sluta, vilket triggar det ändå mer. Bara en gång till tänker jag hela tiden. Jag är alltid rädd att något ska hända om jag inte kollar om och om igen. Tex, spis och att ytterdörren är låst mm. Styrkekram!

     

    Hej på dig! Jag upplever inte tvångshandlingarna styr mitt liv, däremot kan jag känna att tvångstankarna upptar en stor del av min dag å att jag ofta tänker katastroftankar. Direkt något litet negativt händer så får jag katastroftankar = tvångstankar = ibland även tvångshandlingar. När du frågar om syndrom, är det liksom vad för slags tankar/handlingar jag har?

    Tankarna jag har kan vara allt ifrån väldigt osmakliga tankar om folk runt om mig som jag direkt ångrar och får extrem ångest av. Eller att något hemskt ska hända min mamma om jag inte smsar godnatt och god morgon varje dag med avslutande tre hjärtan. Även om jag inte hört av min mamma under en hel dag så tror jag direkt att ngt hänt å måste ringa henne å har ofta väldigt väldigt mkt ångest då. Eller så kan det va om någon har en lite annorlunda ton mot mig lr säger ngt som kan hinta om att de är arga på mig så spinner tankarna igång å jag får ångest. Har även några tvångshandlingar som jag gör typ dagligen, t.ex behöver jag sätta i och dra ut sladden på mobilen tre gånger när jag ska lägga mig, behöver även trycka på hemknappen tre ggr så mobilen vibrerar innan jag kan låsa den (gör jag varje gång jag ska låsa mobilen), jag kollar alltid så min dörr är låst på internatet jag bor på tre ggr innan jag går någonstans och säkert tusen småsaker till. Dessa är ju inga tvångshandlingar som styr mitt liv, jag fastnar inte i en handling som gör att jag kommer sent till skolan eller så. Men de finns ändå där och tar energi.

    Tack så mycket för att du dela med dig av din egen problematik. Måste kännas jättetungt att ha brottats med tvång i tio år utan att ha fått det stöd som kan behövas, men superbra att du ska få träffa en psykolog som är expert på ämnet! Önskar dig all lycka 🙂

    Jag är ingen expert men jag tror nog du har lite problem med tvången. Det här med siffran tre för dig är typiskt för tvång. Jag har 4 elr 8 på vissa saker jag måste räkna till för att ”tillfredsställa” tvånget!

    Och det här med katastroftankar eller att någonting har hänt din mamma måste vara väldigt jobbigt! Jag har inte sånna tankar men det låter fruktansvärt ångestframkallande!

    Mina tvång handlar mer om spis, dörr, nycklar och sånna elektriska saker. Kan ta olika lång rid varje dag och det vet jag faktiskt inte varför men vissa dagar är det lättare att ”tillfredsställa” tvånget än andra dagar då det nästan inte går att sluta.

    Men tycker du att det tar tid och energi från dig tycker jag verkligen du ska prata med någon! Finns ju mycket/många hjälpmedel för att dämpa ångest mm!

    Önskar dig all lycka med! Det kommer lösa sig ska du se 🙏

Visar 6 inlägg - 1 till 6 (av 6 totalt)
5

Du måste vara inloggad för att svara på denna tråd.