Hej!
Jag är en kille på 23 år som lever med schitzoaffektivsyndrome (manisk typ). Jag vill kunna ha barn och fru ganska snart. Men vet ej om det är möjligt? Jag menar vem vill ha en person som är beroende av boendestöd lixom? Har perioder där jag inte pallar städa eller någonting. Vi lever lixom i ett samhälle där man ska vara så självständiga som möjligt. Lever på socialbidrag med praktikplats och vet inte ens om jag klarar av ett riktigt jobb. Har svårt att komma i tid och är så jävla trött hela tiden. Svårt att hålla en dygns rythm och är oförmögen till att laga ordentlig mat. Alla dessa krav samhällets fruar ställer på än och som jag inte kan leva upp till. Grät i stort sätt nästan varje dag i en period på grund av att det känns omöjligt.
Hur ska jag kunna deijta om jag inte ens har råd att bjuda på första lunchen? Jag ser relativt bra ut, är hyfsat smart men har en del som sagt patetiska svårigheter.
Hade en svår psykos för 4 år sedan den varade kanske i tre månader totalt, hade massor av röster, såg budskap överrallt ifrån gud, lät färger och siffror styra mina beslut. Det hela slutade med att jag dömdes för misshandel och hamnade på rättpsykiatrisk vård. Vilket förvärra hela skiten, särskilt i häktet. Fick därefter vara inlåst på rättpsyk under 3 år och är nu under öppenrättpsykiatrisk vård. Från dag ett efter att jag hamnade där började jag kämpa emot alla symtom som idéer som kan leda vanföreställningar, tilltalande röster och självmords tankar. Hanterar mina symtom så att de inte är märkbara och det tar mer energi än vad man kan tro. Att ständigt vara kritiskt och tvingas tänka rationellt mot saker som känns verkligt.
Vill inte öka någon dosering på medicinerna eller ändra för att jag har sätt vad de gör med folk, och jag har valt att definera som att min medicinering fungerar. “så länge symtomen inte är märkbara av omgivningen så funkar det”
Det låter kanske bara som gnäll det jag frågar efter men, Vill verkligen ha fru och särskilt barn. Varför kan det inte finnas hemma pappor lixom?
