Hej. Jag vet inte riktigt vart jag vill komma med detta inlägg. Vill nog mest bara skriva av mig. Kanske hitta någon här som lever med liknande.
Jag har så länge jag kan minnas hört röster. Röster inne i huvudet som låter som mig fast gånger flera. Som kommenterar och ger kommandon. Jag får även upplevelsen ibland av att dom tar över min kropp. Inte så att jag får minnes luckor. Mer att själva jag skjuts bak I huvudet. Och kan inte styra över vad dem gör. Som igår. Så kom dom fram och rakade av allt mitt hår. För jag fick en föreställning om att mitt hår var trasigt. Så kände mig typ tvungen. Och då passade dem på att komma fram och styra. Så nu sitter jag här utan hår och är jätte ledsen. Hör hur rösterna skrattar åt mig. Och att folk i min närhet skrattar åt mig, trots att dem inte ens är här. Jag älskar hår och hårvård. Men inte ens det fick jag ha kvar. Rösterna vill ta allt ifrån mig. Sjukvården tror inte på mig att rösterna tar över mig. Dom kallar det vanföreställningar. Att det jag känner ingen annan ser eller upplever. Det gör ont. För mig är det så verkligt och det händer verkligen på riktigt.
Jag är även paranoid. Har vanföreställningar om att min partner är otrogen och döljer saker för mig. Trots att han försäkrar mig varje dag om att det inte är så. Vet inte vad jag ska tro. Det känns ju så äkta. Lika så att någon snart kommer hit å dödar mig. Att polisen har span på mig, att personalen på mitt boende skrattar åt mig och pratar skit om mig. Att sjukvården och typ alla jag möter har en agenda mot mig. Det tär. Just för att jag inte vet om dessa saker är sanna eller inte.
Känns som jag är på gränsen mellan verklighet och overklighet. Frågan är bara åt vilket håll det kommer att tippa över åt. Jag orkar inte ha det såhär mer. Jag orkar inte vara rädd, på min vakt och misstänksam mot folk. Helst skulle jag vara vilja säga upp kontakten med allt och alla för att slippa känna dessa känslor. Samtidigt som jag är så otroligt rädd för att bli lämnad.
Någon mer som känner igen sig?
