Jag har en psykossjukdom som påverkar mig mycket allvarligt i perioder, nästan alltid är det i samband med att jag blir stressad. Jag kan berätta om delar av min upplevelse, men jag vet inte så mycket om sjukdomen i sig och jag misstänker att psykos är ganska individuellt.
Min psykotiska värld är enorm, så det är svårt att veta vart jag ska börja. Jag ser mig själv som en reflekterande och rationell person men sjukdomen gör så att jag tänker flera steg för långt i min analys av tillvaron. Hjärnan vrider och vänder på alla intryck med hjälp av ett tiotal olika möjliga perspektiv för att komma fram till vilket av dem som är mest förnuftigt, men tycks inte kunna bestämma sig. För mig innebär detta ofta att jag upplever verkligheten som mycket skräckinjagande. Komplexiteten i upplevelsen är skrämmande i sig och tankeverksamheten är blixtsnabb.
För mig är sjukdomsinsikt ett stort dilemma. I skrivande stund vet jag om att jag har en psykossjukdom, men jag förlorar den insikten när jag sjuknar in. Till vardags har jag någorlunda koll på vad som är inbillat och inte, jag har hittat sätt att distansera mig från sinnesintryck som känns helt verkliga, men som omöjligt kan vara det – enligt referensramen jag har när jag är frisk. Då har jag sjukdomsinsikt. När falska sinnesintryck blir för många utgör de sin egen referensram om vad som är verkligt och jag förlorar sjukdomsinsikt. Det innebär att jag inte längre förstår att jag har en psykossjukdom och det blir mycket svårt att kommunicera med omvärlden.
Tyvärr hjälper inte analys och sunt förnuft när jag blir psykotisk – utan jag upplever det som att min förvirring snarare består av högst logiska resonemang. Min personliga upplevelse av psykos innebär ofta förverkligande av filosofiska resonemang, där sinnet genomgår djupt förvandlande resor.
Jag vet inte om jag gör mig förstådd alls nu, det är svårt att förklara och antagligen svårt att förstå också, om man inte varit med om det. Men jag försöker. Jag hade nog kunnat komma med exempel och liknelser i t ex filmer om ni är intresserade av att veta mer. En rädsla jag har när jag försöker berätta är att bli misstrodd eller förlöjligad, men jag hoppas att ni är respektfulla.
