Precis fått diagnos PTSD

i februari fick jag beskedet att jag har PTSD. Livet har varit kaos i flera år. Hade en jävligt tuff separation för fyra år sedan och är sedan dess särbo med en ny man. Tror att det va under separationen som mina problem började ordentligt. Förträngda minnen av våld och lvergrepp i ett tidigare förhållande. En pappa som förmodligen är narcissist och en usel självbild. Så nu sitter jag här snart fyrtio år, tvåbarnsmamma på deltid och med en ständig ångest. Även om jag fått en diagnos på varför jag mår dåligt så känner jag mig väldigt vilsen. Mycket skuldbeläggning och skäms för att jag fortfarande efter tjugo år inte kan komma vidare. Börjar känna tillit till min psykolog men får tunghäfta och hamnar i dissociation när jag pratar om mitt bagage. Känner mig ensam och utan kunskap… Kommer jag bli bra? Kommer den här känslan av att tappa tid och rum upphöra? Känslan av att vara någon annan… Tack för ordet.

du kommer att landa i det, ge det lite tid. sedan kan du ju tillsammans med din psykolog hitta bra verktyg för dig att komma vidare. det finns inget att skämmas över, det du spenderat dom senaste 40åren med att förtränga och ändå leva vidare och “haft” det bra är tyvärr genemans defintiion av att gå vidare och vara färdig. men bevisligen så sätter det spår och tas det inte hand om på en gång så kan det komma tillbaka, många resor värre, för man har byggt ett liv som i de fallen oftast fullt raserar och även det ska man rädda och styra upp. Så skämms inte. finns inget att skämma över. Var glad över att du fått möjlighet att på börja läke processen som den egentligen borde varit.  Ge dig själv tid.
hoppas du orkar vänta ut dig själv lite.