Påtvingad autismutredning

[Teal Jobivu]

Efter att ha blivit utskriven från sluten avdelning där jag varit inlagd för depression/suicidalitet har jag blivit satt i kontakt med öppenpsykiatrin. Jag hoppades kunna få någon hjälp och behandling via dem men istället har det gått käpprätt åt helvete.

Hade ett samtal med en läkare om att byta medicin. Han tyckte att det var jättemärkligt att jag kunnat vara deprimerad så länge och ändå typ kunnat påbörja en utbilding. Och hans idé är då att jag kanske har nått neuropsykiatriskt som kan förklara att jag inte varit totalt handlingsförlamad trots min depression. Han nämnde detta i samma mening som han lovade samtal med psykolog för att snacka behandling för depressionen, så dum och desperat som jag var sa jag att jag kunde tänka mig att diskutera detta med en psykolog.

Nån månad senare får jag träffa psykologen och då har de redan beslutat att jag SKA ha en autismutredning. Psykologen struntar i allt jag säger om att varken jag eller någon som känner mig kan känna igen några som helst autistiska drag hos mig och säger att jag MÅSTE genomgå den här utredningen om jag ska få någon vård över huvud taget.

De senaste månaderna har jag desperat försökt att få nån att lyssna på mig att jag inte har autism utan depression och att det är det jag behöver ha hjälp med. Men ingen vill lyssna – för det står i min journal att jag “visar tecken” på autism och därför tror ingen på mig. Nu är jag livrädd för att jag aldrig kommer att kunna få någon hjälp med min depression. Att jag istället kommer att bli påtvingad en autismdiagnos som kommer att göra att ingen någonsin kommer att tro på mig när jag beskriver mina besvär utan bara avfärda det med att jag nog bara behöver prata med nån stödperson på arbetsförmedlingen eller nått.

Är det nån annan som har varit i en liknande situation? Har du i så fall lyckats bli av med den påhittade diagnosen eller lyckats få hjälp på nått sätt?

[Pink Hufehe]

Jag var inlagd i flera månader , efter flera månader sa dem -vi har kommit på att du är autistisk. .och jag bara ” Ni hade bara kunnat fråga mig vad jag hade så skulle vi sparat tid!!!!!” Jag hade svår PTSD kunde inte äta därför,  vägde 45 kilo typ.

jag vet precis hur det känns att inte ha nånting att säga till om ..många är idioter inom psykiatrin. Min första läkare frågade om jag ”hade ångest så att det sprutade bajs? ”VAAAAA!?!??!  Nej och Varför vill du veta det? och jag tror dem bara ville förnedra mig!

det är hopplöst faktiskt. Psykiatrin kan gå och hänga sig

<3 Det här är ju jätteallvarligt! Gud så obehagligt. Förskräckligt och arrogant av de, rent ut sagt. Blir väldigt upprörd när jag läser om det.

Kan det verkligen vara lagligt att tvingas genomgå en utredning? Samt nekas hjälp för depression innan den här utredningen är genomförd? Jag hade försökt ringa till någon expert för att ta reda på hur lagstiftningen ser ut om jag vore i dina kläder. Kanske behövs det något allvarligt samtal till den här läkarens chef?

Det är ju inte precis olikt psykiatrin heller att klistra etiketter på folk innan en utredning har gjorts. Man kan ju inte utgå från något och täppa igen hjälpinsatser i det läget. Grovt tjänstefel många gånger. Det är ju som att söka hjälp för huvudvärk och på vägen mena på att man har ett brutet ben (och därför har fått huvudvärken). Man får ingen hjälp för huvudvärken förrän benet är gipsat. Men man kollar inte om benet verkligen är brutet först. Det är ju jätteknäppt. Konstig logik.

Du ska förstås ha hjälp med din depression först. Sedan kan man tala om ytterligare eventuella “diagnoser”. Man hjälper till med det som patienten menar inte fungerar. Man hittar inte på egna teorier och saboterar.

Menar den här personen också på fullt allvar att argumentet för detta är att det är desto mer sannolikt att klara av att studera om man både har en neuropsykiatrisk nedsättning och depression? Det räcker inte med “bara depression”? Då klarar man inte av det.

Kom på en sak till.
Jag tror att anledningen till att de gör såhär handlar om besparingar.
Ifall en person har en neuropsykiatrisk nedsättning innebär det att de kan avskriva ännu en patient hjälp hos dem, men ifall en person har depression så tvingas de till att ge adekvat hjälp i det.
Det är väl heller inte så att de har “ont om personal” utan de har snarare “ont om resurser”. Ju fler patienter de kan få bort från listan desto bättre, tycker de oftast, tror jag.

[Red Huvena]

Jag har varit med om samma sak. Läkaren ställde bara ledande frågor och var mycket påstridig. Under samtalet utbrast hen helt spontant till mig;

– “Du känner dig missförstådd!”

Hen blev väl tvungen att bevisa att jag verkligen blir missförstådd. För läkaren kunde ju helt omöjligt veta, att min vägran att lämna medgivande till remissen, egentligen betydde att jag inte ville.

Läkaren var dessutom mycket tydlig till mig, att remissen inte kan skickas utan mitt medgivande. Alltså “missförstånd” även där. Jag förstod ju inte att han menade, att han både kan och kommer att göra det.

Remissen till psykologen skrevs utan min kännedom, efter att jag hade gått därifrån.

Ärligt talat. De kommer att göra allt de kan för att remittera dig. Men, de kan inte tvinga dig. Var tydlig och säg bestämt NEJ. Om, och om ingen. Avvisa alla försök till anhörigintervju, och fyll inte i några formulär. Det är faktiskt du som bestämmer.

Oavsett autism eller ej så behandlas depressionen fortfarande av psykiatrin. Så de ska inte neka dig annan vård även om du säger nej.