Panikångest

Visar 7 inlägg - 1 till 7 (av 7 totalt)
6
  • När jag blir alltför stressad och pressad säger min kropp ifrån genom att jag får panikångest. Ångesten kommer oftast utomhus, t.ex. när jag promenerar eller går på stan, och består av en mängd olika kroppsliga symtom. Framför allt får jag ett kraftigt tryck över bröstet, oftast så kraftigt att det känns som om jag inte kan andas ordentligt. Jag får också en konstig känsla i huvudet, en slags svimningskänsla. Det kan även kännas som om ögonen drar åt olika håll och hjärtat kan slå oregelbundna slag.

    Jag vet att detta ”bara” är panikångest, men eftersom panikångesten bara kommer när jag känner mig extremt stressad och pressad så kan det gå lång tid mellan ångestperioderna. Därför tror jag varje gång att det är något fel på hjärtat. Jag kan oroa mig för hjärtinfarkt eller hjärtstillestånd.

    Jag har två sätt att hantera panikångesten. Det jag först och främst gör (eller försöker göra) är att inte låta ångesten styra mig. Om jag t.ex. är ute och promenerar så vänder jag inte när ångesten kommer, utan fortsätter gå. Jag har även en ångestdämpande vid behovs-medicin. Den brukar lindra ångesten, men i gengäld blir jag väldigt trött då jag är extremt medicinkänslig.

    Hur är det för er andra som, ofta eller bara ibland, drabbas av panikångest? Vad har ni för strategier för att försöka hålla ångesten i schack?

    Hej!

    Jag tycker det är jättebra av dig att hantera panikångesten genom att fortsätta promenera då den knackar på. Jag går i KBT för min PÅ och försöker lära mig att inte kämpa emot känslan när den kommer för det kommer bara förvärra allt. Jag har haft 3 riktigt stora PÅ-attacker så är på riktigt SKITRÄDD att en stor en ska komma igen för det är så hemskt! Önskar inte ens det till min värsta fiende.

    Min PÅ förvärras också av stress. Ibland måste jag gå iväg en stund om det är mycket folk och ibland försöker jag undvika stressiga situationer. Helt fel, men jag jobbar på det. Det enda som fungerar på mig är att andas och få hjärnan att fokusera på något annat. Brukar tänka högt för mig själv ”hur känns det i benen? känns de svaga? hur känns det i hjärtat, dunkar det hårt eller slår det normalt?”. Automatiskt så försvinner min PÅ och kroppen börjar gå ner i varv. 🙂

     

    Min PÅ utlöstes då kroppen tyckte jag behövde varva ner, jag lyssnade inte och sitter nu här med utmattningssyndrom.

    Trådstartaren

    Hej Red Recira!

    Vad bra att du får behandling för din panikångest. Bra också att du har lärt dig att din ångest blir värre av att kämpa emot den. För mig är det tvärtom, jag kan tappa fattningen helt om jag inte kämpar emot ångesten. Om jag inte befinner mig i en trygg miljö, utan på en plats som jag inte känner till så väl, kan jag få många panikattacker under flera dagar. Då lindrar jag bäst ångesten genom att trotsa den och inte låta den ”löpa linan ut”. Det är intressant att höra om hur det är för andra, för alla människor är ju olika. Tack för att du delar med dig!

    Jag kan verkligen förstå att du är rädd att få en ny, kraftig panikattack. De där attackerna är ju så otroligt obehagliga.

    Vad bra att det fungerar för dig att avleda ångesten genom att fokusera på hur det känns i kroppen!

    Usch, vad tråkigt att du drabbats av utmattningssyndrom. Jag är själv på väg att återhämta mig efter att ha varit utmattad (jag lyssnade inte heller på min kropp) och jag lider verkligen med dig

    Avatar

    Psykisk ohälsa verkar i grund och botten utvecklas av någon form av stress i någon mån under en viss mängd tid, beroende på vilka förutsättningar man har från början. Så jag tror att en av de bästa saker man kan göra, både innan och efter man drabbats, är att lära sig stresshantera och förstå symptomen på när man närmar sig sin smärtgräns. Hade folk vetat om det, hade förmodligen färre blivit sjuka. Men också att färre hade återdrabbats. Efter att man är klar med att bli frisk från en sjukdom kan det nog vara bra att lära sig hur man inte blir sjuk igen. Tror verkligen både samhället och alla individer som utgör samhället hade tjänat på detta.

    Önskar er båda lycka till i era tillfriskningsresor! 🙂

    Trådstartaren

    Psykisk ohälsa verkar i grund och botten utvecklas av någon form av stress i någon mån under en viss mängd tid, beroende på vilka förutsättningar man har från början. Så jag tror att en av de bästa saker man kan göra, både innan och efter man drabbats, är att lära sig stresshantera och förstå symptomen på när man närmar sig sin smärtgräns. Hade folk vetat om det, hade förmodligen färre blivit sjuka. Men också att färre hade återdrabbats. Efter att man är klar med att bli frisk från en sjukdom kan det nog vara bra att lära sig hur man inte blir sjuk igen. Tror verkligen både samhället och alla individer som utgör samhället hade tjänat på detta. Önskar er båda lycka till i era tillfriskningsresor! ?

    Jag håller med dig. Jag gick in i väggen för några år sedan och efter det har jag verkligen insett hur viktigt det är att förstå symtomen och att lyssna på dem. Det gäller att inte överträda den där smärtgränsen som du nämner. Jag har fått lära mig vad jag ska göra och vad jag inte ska göra, om jag vill må bra och undvika att gå in i väggen fler gånger. Och jag lär mig nya saker hela tiden. Sådant jag trott varit bra har varit dåligt och vice versa.

    Tack för lyckönskningarna!

    Trådstartaren

    De senaste dagarna har jag haft jättemycket panikångest, troligen p.g.a. att jag står inför en livsomställning som innebär mycket press för mig. Ångesten har gett en mängd olika fysiska symtom, så många att jag återigen börjat noja över fysiska sjukdomar. Bl.a. har jag varit rädd för att få en anafylaktisk chock, fastän jag inte har några allergier. Eller jo, jag var allergisk (fick utslag) mot en medicin som jag började med i vintras, men den medicinen slutade jag med för längesedan. Jag försöker intala mig att symtomen jag upplevt de senaste dagarna ”bara” är ångest, men trycket över bröstet har varit så enormt. Stundtals har jag även känt en lätt brännande känsla i huden. Dessutom har jag klåda på vänster arm, vilket antagligen är soleksem (råkade bränna mig i solen för ett tag sedan) men jag kan ändå inte låta bli att oroa mig för att det kan vara början på en allergisk reaktion…

    Vad är det för ångestdämpande vid behovs-medicin du har?

Visar 7 inlägg - 1 till 7 (av 7 totalt)
6

Du måste vara inloggad för att svara på denna tråd.