Osäker på ADHD

Visar 6 inlägg - 1 till 6 (av 6 totalt)
5
  • Trådstartaren

    Hejsan!

    Jag har nyss gjort en adhd-utredning bestående av en intervju och ett besök som bestod av samtal och tester. Anledningen varför jag skriver här är för att jag är kluven. Enligt psykologen har jag inte adhd. Men det känns så fel. Jag känner mig övergiven. I korta drag var motivering till ”icke-diagnosen” att jag är för smart. Jag var väldigt duktig på testerna och jag har inte haft problem i skolan. Men jag kan inte hjälpa att känna att någonting är fel. När läkaren tog upp idén om möjlig adhd blev jag inte förvånad, snarare lättad. Det var någonting jag funderat på länge. Men, mina föräldrar blev fundersamma. De har aldrig tänkt något sådant. Kan inte skriva så mycket mer som introduktion i den här tråden, men jag tänkte att vi kanske kan börja prata och så får ni gärna ställa frågor om det ni saknar. Min fråga är egentligen vad jag ska göra. Började storgråta när hon sa att det inte är adhd för nu känns det som att ingen förstår mig igen. Som många gånger tidigare…

    kändes jobbigt att inte en jävel har skrivit här ännu. jag beklagar att du mår så dåligt jag mår väldigt illa själv, varje dag är skit för mig jag bryr mig mycket om människor mer än mig själv jag finns här nu som ny medlem på den här sidan och väntar svar av mina kommentarer i min mail. jag bryr mig  ge fan inte upp säger alla. jag har tröttnat på att höra sånt personligen men försöker endå ta åt mig av att inte ge upp än. jag är liksom bara 25 ¨år  vi kommer alla gå igenom många saker under våra liv och lära oss utav dom.  försök vara stark även om någons ord på en sida inte spelar nån roll.  mina ord kommer från hjärtat var stark

    En intervju och ett besök låter som en väldigt bristfällig ADHD-utredning, tycker jag! Ja, hög intelligens kan ”kamouflera” ADHD, jag har en bekant som både fick sin ADHD-diagnos OCH sitt medlemskap i Mensa ungefär samtidigt – i fyrtioårsåldern efter att till slut ha bränt ut sig i sina försök att passa in. Nej, hennes föräldrar hade heller aldrig tänkt tanken att det kunde vara ADHD – hon var ju så smart och driftig …

    Ge inte upp! Om du känner att något är fel, så är något fel. Jag tycker att du ska ifrågasätta utredningen. Var bor du någonstans? (Det behöver du iofs inte svara på …) T.ex. i Stockholm finns det flera ställen som gör utredningar, och en utredning ska vara mer ingående än så där.

    Trådstartaren

    Tack så mycket Blue Nakunu och Olive Romiqy för svar.

    Blue Nakunu: Ja precis, jag beklagar att du måste bära på ditt dåliga mående. Blev för två år sedan diagnostiserad med grov depression och fick anti-depp. Så har haft kontakt med bup sen dess. Nu i och med jag fyllde 18 år i år var adhd-utredningen det sista jag gjorde. Min kontakt med bup är nu avslutad. Nu måste jag börja om på nytt med vuxenpsykiatrin eller vårdcentralen. Någon som känns hemskt.

     

    Olive Romiqy: Tack, skönt att höra att jag inte är den enda som tvivlar lite. Jag bor i norra Sverige, ungefär 100 mil från Stockholm. Har själv tänkt att det säkert finns bättre ”adhd-center” eller liknande längre söder åt. Efter att jag skrivit här pratade jag med vänner som haft kontakt med bup här i samband med utredningar. Dom hade blivit tillsagda att de inte hade några diagnoser. Men när de hamnade i Uppsala på behandlingshem kom det fram att det var add, lätt autism och social fobi. Det tycker jag bekräftar bristfälligheten.

    Ni får gärna ställa frågor om ni undrar något. Är lite tankspridd 🙂

     

    Nånting som är väldigt viktigt som jag insett med tiden är att hålla ihop med folk vänner familj. man går sönder utan dom det läker med tiden faktiskt saker

    Trådstartaren

    Ja precis, för när man börjar tappa saker som är viktiga i livet. T.ex. familj och vänner. Då gör man det bara värre. Sociala kontakter och att göra saker man tidigare tyckt om brukar vara bra.

Visar 6 inlägg - 1 till 6 (av 6 totalt)
5

Du måste vara inloggad för att svara på denna tråd.